Annons

Sunshine KittyTove Lo bäst när hon stannar i underjorden

Tove Lo i London, sommaren 2019.
Tove Lo i London, sommaren 2019. Foto: Ruby Ldn/TT

Tove Los ”Sunshine Kitty” blandar mainstreampop och experimenterande klubbmusik – och det är de dansinfluerade låtarna som gör störst intryck.

Under strecket
Publicerad

Sunshine Kitty

Artist
Tove Lo
Genre
Pop
Musikbolag
Universal music
År
2019

Betyg: 4 av 6

”Sunshine Kitty” är Tove Los fjärde album, och hennes lyckligaste. Hon har under fem år byggt en värld där hennes musikaliska persona gjort sig känd som en utlevande, nyskapande och skadad om än priviligierad kvinna som krävt sin plats.

Och hennes betydelse för sista halvan av 10-talets moderna popmusik kan inte överskattas. Det stora genomslaget med ”Habits (stay high)” 2014 hade allt det som snart skulle visa sig bana väg för henne och andra unga kvinnor i industrin: Ett gränslöst jag som åt middag i badkaret och hängde på strippklubbar, en refräng som fastnade lika mycket som den oroade föräldrar till små barn som sjöng om att vara höga, och ett fullständigt blottat hjärta mitt på topplistorna. Dessutom stod hon själv som en av låtskrivarna.

Låten gjorde Tove till ett internationellt fenomen, hon flyttade till Los Angeles och fortsatte bryta ny mark, som låtskrivare under Max Martins vingar. Till sitt andra album ”Lady wood” (hennes eget uttryck för kvinnlig kåthet) gjorde hon en kortfilm som avslutades med en lång onaniscen. Hennes förra skiva, ”Blue lips”, kom med en egen logga föreställande det kvinnliga könsorganet i tatuerarslingrigt tecknad stil.

Annons
Annons

Live är Tove Lo känd för att visa brösten som ett feministiskt statement.

”Sunshine Kitty” och är enligt hennes pressmeddelande en lek med uttrycket ”pussy power”, men vridet till en mer positivt och lycklig framtoning. Och visst är har Tove Lo gjort sig av med den hopplösa svärtan som kantade hennes tidigare produktioner. Hon jobbar med en mjukare ljudbild, de vassaste kanterna har slipats bort. ”Sweettalk my heart” är ett undantag som kapslar in känslor som förälskelse och vemod på samma gång.

Men det som hon vunnit med sina snygga ljud, sitt finurliga skruvande på kompositionerna och den förfinade coolheten, det tappar hon i uppriktighet och ärlighet, vilket gör musiken mer allmängiltig och mindre sårig.

”Mateo” är skivans lägsta punkt, ett slags åttiotaligt trist Madonna-pastisch som känns märkligt daterad i både text och komposition.

Bättre är det när hon experimenterar. Som på singeln ”Glad he’s gone”. Den slutar inte överraska hur många gånger man än lyssnar på den. Kylie Minogue-duetten ”Really don’t like you” är också härlig som en karamell, men samtidigt reproducerar den gamla sanningar om kvinnlig rivalitet: ”Really I just don't like you look prettier than I do tonight”. Även om det finns en ansats till komplexitet ”None of it is your fault, and when I hate on you I'm breaking the code” är temat tröttsamt.

Annons
Annons

I albumets mitt kliver Tove Lo rakt ner i den obskyra källarklubben där hon brukar säga sig hämta inspiration. Man känner basen, ser stroben blixtra och svettiga kroppar röra sig i trans. I ”Are u gonna tell her (feat MC Zaac)” är det som om Tove Lo spelar tjejen som Robyn ser sin kärlek kyssa i ”Dancing on my own”. Inte bara i texten och temat – syntarna är lånade av den svenska pionjären och när Tove sjunger ”boom, boom, boom, boom, bom” har hon till och med Robyns pitchade stämma.

I nästa låt är soundet ännu mer avskalat och klubbigt. ”Jacques (with Jax Jones)” har ett house-beat som andas fransk svartklubb, och en spritsig refräng som gjord för sexiga rollspel på mim-appen TikTok.

Det är det mest moderna med ”Sunshine kitty”. Jag hade älskat om hon löpt den linan ut och chockat med att göra ett helt dansinfluerat album som utmanade mainstreampopens topplistor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons