Annons

Edvard Hollertz:Träd ska huggas, inte kramas

Träig verklighet.
Träig verklighet. Foto: Vidar Ruud/ TT

Tillräckligt med skog har avsatts i storskaliga statliga initiativ.

Under strecket
Publicerad

Skogen byggde landet. Och gör det fortfarande. Varje år kastar fartyg loss från svenska hamnar fullastade med trävaror för världsmarknaden. Det gör Sverige till världens näst största exportör av papper, massa och sågade trävaror. Förra året levererade skogsindustrin ett förkrossande exportvärde – 145 miljarder kronor. Det är så välstånd skapas.

Vägen hit har varit lång och smärtsam. Det var handkraften från skogshuggare, flottare och fabriksarbetare som drog i gång landets industrialisering.

Frukten av tidigare generationers arbete skördar vi också fortfarande – bokstavligt. Den skog som avverkas i dag har planterats och vårdats av människor vars namn nu har huggits i sten. Skogsskötsel är ett oskrivet kontrakt som spänner över generationer. Utan en stark äganderätt bryts kedjan.

Samtidigt råder nu osäkerhet kring de långsiktiga spelreglerna inom svensk skogspolitik. Markägare känner hur äganderätten inskränks.

Det övergripande problemet är att politikerna inte förmår prioritera. Den rödgröna regeringen lovar allt åt alla. Råvaror från skogen ska bidra till en klimatsmart omställning. Målen om en cirkulär bioekonomi ska uppfyllas genom att träbaserade produkter ersätter betong, bomull och fossila bränslen. Målet är att till max utnyttja träets förmåga att lagra koldioxid. Parallellt med det ska skogsbruk förbjudas på allt större arealer, för att tillgodose krav på miljöhänsyn och rekreation.

Annons
Annons

I ett försök att hantera de motstridiga målen tillsatte nyligen den rödgröna regeringen en särskild utredare, i linje med januariöverenskommelsen. Mest uppmärksamhet har utredningens uppdrag om att stärka äganderätten fått, men enligt direktivet ska även förslag lämnas kring nya flexibla skydds- och ersättningsformer samt hur internationella åtaganden om biologisk mångfald ska förenas med en växande cirkulär bioekonomi.

Den krassa verkligheten lär vara att det är närmast en omöjlighet att få ihop de motstridiga målen. Orsaken är att det finns begränsat med skog.

På pappret ser det ut som att Sverige har stort manöverutrymme. Skogen växer varje år med mer än det avverkas. Men hänsyn måste också tas till hur mycket mark som är avsatt för exempelvis naturreservat, Natura 2000-områden och i markägarnas frivilliga avsättningar. I dessa områden får träden inte huggas.

I tidningen ”Skog och framtid” (nummer 1, 2018) från Sveriges lantbruksuniversitet står det att skogen varje år växer med cirka 120 miljoner skogskubikmeter samtidigt som den årliga avverkningen ligger på ungefär 93 miljoner. Sedan konstateras: ”Med ett så stort tillväxtöverskott kan man tro att stora mängder virke bara står och väntar på att uppfylla alla möjliga samhällsintressen. Men överskottet är en illusion. Det finns på arealer som är undantagna från skogsbruk.”

Alla siffror över tillväxt och arealer ska tas med en grabbnäve salt. Det kan röra sig om hisnande tre miljoner hektar produktiv skogsmark som inte brukas i dag (SCB, 2019). Klart är att hela den årliga tillväxten inte är tillgänglig.

I längden går det inte att förbjuda skogsbruk på allt större arealer och samtidigt förvänta sig att skogsindustrin ska leverera klimatsmarta produkter av trä. Tillräckligt med skog har avsatts i storskaliga statliga initiativ.

Alternativet är att vara ärlig med vad motsatsen betyder. Fortsätter Sverige att stoppa skogsbruk på allt större arealer kommer till slut färre båtlaster med trävaror lämna hamnarna, med stora konsekvenser för svensk tillväxt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons