Annons

Traditionsenligt i Tällberg

Snart är det midsommar igen. Det kanske allra mest ursvenska firandet finner man vid Siljan i Dalarna, med traditionerna, musiken, gamla byggnader och själva sinnebilden för svensk natur.

Under strecket
Publicerad

Dans runt stången på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG

Majstång med mängder av symboler.

Foto: PETER HANNEBERG

Thilda och Emil Seldén på Klockargården.

Foto: PETER HANNEBERG

Utsikt från Tällberg.

Foto: PETER HANNEBERG

Kus Karin bakar tunnbröd på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG

Solnedgång över Siljan.

Foto: PETER HANNEBERG

Dans runt stången på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG

Majstång med mängder av symboler.

Foto: PETER HANNEBERG

Thilda och Emil Seldén på Klockargården.

Foto: PETER HANNEBERG

Utsikt från Tällberg.

Foto: PETER HANNEBERG

Kus Karin bakar tunnbröd på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG

Solnedgång över Siljan.

Foto: PETER HANNEBERG
1/6

Dans runt stången på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG
2/6

Majstång med mängder av symboler.

Foto: PETER HANNEBERG
3/6

Thilda och Emil Seldén på Klockargården.

Foto: PETER HANNEBERG
4/6

Utsikt från Tällberg.

Foto: PETER HANNEBERG
5/6

Kus Karin bakar tunnbröd på Klockaregården.

Foto: PETER HANNEBERG
6/6

Solnedgång över Siljan.

Foto: PETER HANNEBERG

Det är ofelbart. Varje år i början av juni när det närmar sig midsommar slår den till – längtan till Tällberg. De patinerade timmerhusen, de friska björkarna, ängarna med midsommarblomstren och smörblommorna, utsikten över Siljan från den upphöjda byn.

Här trivs en romantiker och här får all nationalromantisk längtan fritt spelrum. I Siljansbygden räds man inte gamla svenska traditioner. Man sväller av stolthet över dem. Det var ju faktiskt här som Sverige föddes, när Gustav Vasa startade befrielsekampen mot Danmark.

Det är midsommaraftons eftermiddag när solen bryter igenom molnspelet på himlen. När jag möter Klockar-Pär är han i full färd med att binda löv på Klockargårdens egen midsommarstång. Han ”majar” stången, därav namnet majstång. Varje gård med självaktning i Tällberg majar sin egen stång. Nuförtiden har man ännu en anledning att göra det: de många besökarna.

De flesta gårdarna är idag fräscht renoverade, tillbyggda och konverterade till härbärgen, och gästerna kommer just för att uppleva en äkta svensk midsommar. Klockargården är den äldsta, öppnad för gäster redan 1959.

Annons
Annons

–Tällberg har alltid varit en magnet för turister tack vare sitt vackra läge och sin höga luft, berättar Klockar-Pär. Min farfar startade släktens första kafé här nere vid Laknäs brygga 1890. Min far August öppnade en bagarstuga i Tällberg på 1920-talet och en hemslöjdsbutik med kafé 1937.

Pär är alltså tredje generationen Sandberg i trakten och nu har Anders, den förlorade sonen som var borta en period som skidsportchef i fjällen, kommit tillbaka till byn med hustrun Susanna och en dotter för att hjälpa till att driva den gamla Klockargården enligt bytraditionerna. Successionen är räddad.

Medan Klockar-Pär berättar tätnar björklöven runt stången. De två blå träpilarna sitter redan fastspikade som ett kryss på stången. De ska påminna om Gustav Vasas och dalkarlarnas frihetskamp på 1500-talet. Mitt på majstången sitter ett stort lövat hjärta som betyder tro, hopp och kärlek och högst i topp sitter tuppen och vakar över byn. Under tuppen vajar ett knippe gulblå vimplar för bröllopen på gården under det gångna året.

Midsommaren är gemenskapens ljusa tid och gäster och bybor hjälper till med majningen. De gröna löven är en offergåva för att byn ska få en bra skörd och ett bra år. Barn och vuxna plockar blommor ute på ängarna och samlar de blå midsommarblommorna och de gula smörblommorna i olika kärl. Enligt traditionen ska sex gula och sex blå buketter hängas på stången. De gula mot öster för att blidka solen, de blå mot Siljan i väster. Tillsammans symboliserar buketterna årets tolv månader.

Längst nere på stången sitter en björkklädd tvärslå med två ringar och två spädgranar. Ringarna står för enighet och sammanhållning medan babygranarna representerar det återvändande livet och evig ungdom.

Annons
Annons

Den gamla bagarstugan, byggd 1816, har slagit upp dörrarna klockan tolv och utanför står Kus-Karin och knådar degen till tunnbröden som man kan grädda på den vedeldade järnhällen bredvid. Bakom henne står en knuttimrad smedja från 1666 som är fullt aktiv, och i nästa stuga från 1937 hemslöjden.

Leksand har skickat hit sitt folkdanslag för att resa stången på Dalecarlia vid 14-tiden. Två timmar senare reser vi den behändiga stången på Klockargården och dansen runt den kan börja. Sedan är det dags för Tällbergs allmänna stång som reses under pompa och ståt nere vid trevägskorsningen. Den ligger intill Tällbergsgården som ägs av Gattu Jerk Åkerblad, en ortens son vars släkt har anor från 1600-talets Tällberg.

Så går det till, majstängerna reses efter varandra, den sista på Tällbergs hembygdsgård Holen först på midsommardagen.

Vi intar midsommarmiddagens fyra rätter, med smörstekt röding, i Kultursalongen på Klockargården. Sedan kör vi milen ner till Leksand för att ta emot långbåten med det stora lövade hjärtat och spelemännen som vandrar i procession till Gropen intill centrum. Gropen är en nästan naturlig gräsklädd amfiteater modell större, där Siljansbygdens största stångresningsfest går av stapeln halv åtta på kvällen.

Alltmedan solen sjunker och ljuset blir rödare lyckas gubblaget puffa upp den enorma midsommarstången ett stycke i taget med hjälp av långa störar, och för varje synbar puff uppåt jublar den tiotusenhövdade och kulturellt blandade publiken med armarna i luften.

Riktigt mörkt blir det inte. Från halv tio spelas folkmusik på den lilla dansbanan nere vid Tällbergs brygga, tio minuters promenad från byn. Det är en speciell stämning när himlen färgas blodröd och paren sitter tryckta mot varandra i silhuett mot Siljans vattenspegel. Allt till ackompanjemang av ortens folkmusik.

Annons
Annons

Midsommardagen är stillsammare med midsommarmässa i Rättviks 1400-talskyrka, där man möter kyrkbåtarna vid kyrkstugornas brygga som i gamla tider. Biskopen är på plats med sin stav.

Och sent före midnatt är det midsommarnattsmässa nedanför majstångsplatsen i Tällberg, på ängen som sveper ned mot Siljan – denna märkliga sjö som är kratern efter en meteorit som slog ned för mer än 300 miljoner år sedan.

I Tällberg upplever man den totala friheten i ett landskap som är sinnebilden för svensk natur, och snubblar samtidigt på sina egna rötter i den svenska folksjälen. Kulturpersonligheter som Hugo Alfvén, Axel Munthe och Gustaf Ankarcrona sökte sig hit. Diktaren Per Johannes från bygden skrev ”låt glädjen fly ut ur sin stängande bur, som solen i Storsiljans glitter, här löga din själ i Guds rena natur, runt omkring dig och fjärranmila”.

Men att man håller fast vid traditioner betyder inte att tällbergarna är lokala navelskådare. Tvärtom. Just här har landets största internationella forum för global samlevnad och miljöhänsyn arrangerats varje år i juni sedan 2005.

I år har Tällberg Forum flyttats till idylliska Leksand en mil söderut. Utifrån denna trygga lokala grund diskuteras nya kreativa lösningar för hela jordens problem. En hisnande positiv tanke.

Peter Hanneberg

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons