Att träna tillsammans med sjukpersonalen  har varit ”ovärderligt” säger Robin Burman.
Att träna tillsammans med sjukpersonalen har varit ”ovärderligt” säger Robin Burman. Foto: Malin Hoelstad

Träning – räddningen när livet kraschade för Robin

Robin Burman hade precis fått en liten dotter. Samtidigt blev hans pappa allvarligt sjuk och det var pressat på jobbet. I ett år satt han apatisk hemma i soffan med depression, ångest och social fobi. Ett nytt projekt blev vändningen.

Uppdaterad
Publicerad

Robin var ett känsligt barn. Höll sig alltid nära sina föräldrar, speciellt mamma.

– Det var som om jag hade känslorna utanpå kroppen, säger Robin Burman.

I vuxen ålder har han också varit känslig, och haft lätt för att prata om känslor. Men också haft svårt att säga ifrån.

För fem år sedan blev livet övermäktigt.

Robin Burmans pappa fick den obotliga sjukdomen ALS och strax därefter blev Robin pappa för första gången.

– Det blev så mycket känslor och så mycket ansvar på en och samma gång, som jag inte kunde hantera. Glädje blandat med sorg, berättar han.

Robin hade även stor press på jobbet och det slutade med att han fick kraftiga panikångestattacker som bara blev värre och värre. Till slut vågade han inte ens lämna hemmet.

– Jag satt hemma apatisk i en soffa, trots att jag hade en nyfödd dotter, berättar han.

Efter reklamen visas:
Pyskisk träning räddning när livet kraschade

Under ett år tog han sig knappt utanför dörren. Robins depression, sociala fobi och ångestattacker blev bara värre och när hans psykolog gjorde hembesök släppte han inte in henne.

Annons

– Skräcken över att vara hemifrån gav mig så svåra ångestattacker att jag inte trodde att jag skulle överleva, berättar Robin Burman, som till slut mådde så dåligt att han fick självmordstankar och hamnade på psykakuten på Huddinge sjukhus.

Där fick han kontakt med Affektiva- och ångestprogrammet, för patienter med depression, bipolär sjukdom och ångestsjukdom, vilka han har haft kontakt med sedan dess.

Efter mycket utforskande kom det fram att Robins panikångestattacker bottnade i en rädsla att göra bort sig. För att komma vidare fick han helt enkelt öva sig på att göra just det som skrämde honom allra mest.

– Jag tvingade mig in i skräcksituationer, ramlade med mening, gick och pratade högt för mig själv. Mitt bland andra människor. Jag gjorde det och jag överlevde, vilket gav mig kraft, säger han.

Det var ett första steg på vägen tillbaka. Men den största vändning kom ett halvår senare när Robin fick en inbjudan till att testa Braining, som är ett helt nytt koncept på Huddinge sjukhus där patienter med depression, panikångest och andra ångestsjukdomar tränar tillsammans med personalen på mottagningen.

1/2

”Det var otroligt tungt att ta sig dit första gången. Men när jag träffade de andra som var i samma sits, så blev det så mycket lättare att kunna öppna sig.”

Foto: Malin Hoelstad
2/2
Foto: Malin Hoelstad
Annons

– Det kändes oerhört skrämmande. Samtidigt förstod jag att min situation var ohållbar. Jag hade precis blivit pappa och orkade inte med att ta hand om mitt barn. Jag ville inte att min dotter skulle komma ihåg mig så apatisk att jag inte ens lyckades ta mig ut genom dörren, säger Robin Burman.

Han hade redan tidigare fått träning på recept.

– Men att ta sig iväg och träna själv när man har en depression, är bipolär eller har kraftiga ångestattacker är så gott som omöjligt, säger han.

Robin Burman minns det första träningspasset väl. Det var ett vanligt gympapass i ett rum på mottagningen. Antalet deltagare var 15–20 stycken och på golvet tillsammans med patienterna fanns läkare, psykologer och kuratorer.

– Att min läkare var med och tränade betydde så mycket för mig. Jag var otränad och det var jättetungt. Jag kände av ångesten och hjärtat började dunka. Men att se min läkare där, träningsklädd bredvid mig på golvet som en vanlig dödlig människa, var en jättehärlig känsla. Det gav också en trygghet och jag kunde bara koppla av och koncentrera mig på träningen, berättar han.

1/2

Robin tränar numera fem dagar i veckan. Träningen skapar även rutiner i hans liv.

Foto: Malin Hoelstad
2/2
Foto: Malin Hoelstad

Efter första passet var han både avtrubbad och euforisk.

– Jag kände mig helt blank samtidigt som jag svävade på moln. Jag hade tagit mig dit och jag hade dessutom genomfört ett träningspass.

Annons

Det tog några dagar för Robin Burman att förstå att han faktiskt genomfört träningspasset och hur stort det var för honom.

– Och att sedan jämföra det med hur det hade varit några veckor tidigare, när jag var hemma och inte kunde ta mig utanför dörren, var helt surrealistiskt.

I två månader körde Robin Burman ett träningspass i veckan. Sedan började han växla upp.

– Jag upptäckte att om det gick för långt tid mellan passen hann jag bygga upp ny ångest. Gick jag måndag och torsdag hann jag vila mellan passen men ångesten hann inte komma tillbaka, säger han.

Träningen gjorde Robin utmattad både fysiskt och psykiskt till en början. Det tog även några pass innan hann kunde skilja på vad som var panikångest och vad som var effekten av träningen.

Men efter hand fick Robin bättre kondition, blev starkare i kroppen. Snart hade han utökat träningen till tre dagar i veckan. Han kunde utmana sig själv ordentligt utan att känna att det var farligt.

Annons

Att träna med personer som var i samma sits som honom själv betydde också mycket. Under ett träningspass såg han en ny tjej som såg ut att må väldigt dåligt. Efteråt gick Robin fram och sa att det var jättebra att hon tagit sig dit, och att det var första steget till att hon skulle må mycket bättre.

– Sedan förklarade jag hur det hade varit för mig och att jag mådde mycket bättre nu.

Tjejen kom även veckan därpå och gick då fram till Robin. Hon berättade att han var en stor inspiration för att hon skulle våga komma tillbaka.

– Att när man själv mått så dåligt få höra att man kan inspirera någon annan i samma sits, det är stort, säger han.

Nu tränar Robin fem dagar i veckan. Träningen skapar även rutiner i hans liv. Han kan inte tro att det bara var ett år sedan han tränade första gången.

– Frågar man mina föräldrar och min familj skulle de säga att jag växt som person. Jag har alltid varit ödmjuk och haft lätt att prata om känslor, men jag har blivit tuffare nu. Inte mot andra men gentemot mig själv. Jag hade svårt att säga ifrån tidigare och att jag har blivit så mycket starkare nu märker alla i min närhet, säger han.

Planen är att börja arbetsträna, och komma tillbaka till jobbet så snart han bara kan.

Träningen kommer han att fortsätta med.

Annons

– Den är ovärderlig för mig. Jag skulle faktiskt kunna säga att träningen tillsammans med personalen på Psykiatri Sydväst på Huddinge sjukhus, som har funnits där för mig, har räddat mitt liv.

”Det var otroligt tungt att ta sig dit första gången. Men när jag träffade de andra som var i samma sits, så blev det så mycket lättare att kunna öppna sig.”

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 4
Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 4

Robin tränar numera fem dagar i veckan. Träningen skapar även rutiner i hans liv.

Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 4
Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 4