Annons

Träning var ett nationalistiskt projekt

Gustaf Zanders mediko-mekaniska gymnastik: gymmaskiner redan för 150 år sedan.
Gustaf Zanders mediko-mekaniska gymnastik: gymmaskiner redan för 150 år sedan. Foto: Tekniska museet

Ständigt kommer nya förhållningsregler om hur mycket vi bör träna. Genom historien har träningen setts som nödvändig för såväl själen som nationen.

Under strecket
Publicerad

”Mer träning minskar risken för livsstilssjukdomar”. Har ni läst det förut?

Nya rön publiceras ständigt om hur nyttigt och viktigt det är att utsätta våra kroppar för hårda, regelbundna övningar i syfte att undvika onödiga och i värsta fall livshotande sjukdomar. Det räcker inte med söndagspromenader och cykelturer till jobbet. ”Rekommendationen är 150 minuter pulshöjande träning i veckan plus styrketräning vid två–tre tillfällen”, säger Jessica Norrbom, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska institutet, till SVT.

Världshälsoorganisationen WHO slår fast att omkring 20 procent av alla vuxna och över 80 procent av alla skolungdomar rör sig för lite, globalt sett. De borde träna.

Annons

Om vi söker efter den första vurmen för att öka prestationsförmågan genom träning får vi söka oss långt, långt tillbaka i historien. Träningens välsignelser var uppenbara redan på stenåldern. Under antiken var idrottslig träning ett välkänt och väletablerat fenomen. Grekerna hade offentliga övningsplatser vid namn gymnasia – de romerska motsvarigheterna hette palaestrae – för träningslystna. I den grekiska uppfattningen om vad som utmärkte en god uppfostran för en blivande idealman (i detta ärkepatriarkat var kvinnlig träning ett icke-ämne) ingick kroppsövningar som självskrivna element. Sitt ryktbaraste uttryck fick antikens träningsuppskattning i Juvenalis tionde satir:

”Orandum est ut sit mens sana in corpore sano” – ”Du bör be om ett sunt förstånd i en sund kropp”.

Kropp och förstånd befinner sig på samma nivå och kan inte fungera som avsett om inte båda är vältränade.

Ling drömde om en ny generation av svenska vikingar

Från detta konstaterande till dagens gymnastik och idrott är dock steget långt. Antikens filosofiskt motiverade träningshyllning hade ingen motsvarighet under medeltiden, då den välbärgade överklassen snarare inriktade sig på krigiska träningselement (tornering, ridning, etc.) eller andliga övningar.

Nutidens träning kan söka sina rötter i det tidiga 1800-talets gymnastik, med pionjärer som svensken Pehr Henrik Ling och tysken Friedrich Ludwig Jahn. Under de decennier som följde införlivades träningsidéerna med nationalistiska idéprogram: det gällde att fostra starka och dådkraftiga medborgare i de framväxande nationalstaterna. Ling drömde om en ny generation av svenska vikingar som kunde återta Finland från ryssen. Jahn ville ha ett enat Tyskland.

Allt sammantaget bidrog detta till att träning i mitten av 1800-talet blev en etablerad del av den borgerliga kulturen. Läkare rekommenderade samtliga – män, kvinnor och barn – att ägna tid åt gymnastiska övningar. Under 1900-talets första hälft kulminerade den politiskt motiverade kroppsträningen i totalitära stater, inte minst i nazisternas Tredje rike, med Hitlerjugend som paradexempel. Liknande organisationer grundades i det stalinistiska Sovjetunionen. Under kalla krigets dagar gjorde amerikanska politiker som Hubert Humphrey och John F Kennedy uttryckliga poänger av att ryssarna hade ett atletiskt försprång som endast kunde minskas genom att också den amerikanska ungdomen började träna.

I det gamla bondesamhället hade man fullt upp med att överleva.

Mot denna bakgrund är det inte underligt att en modern, folklig och alltmer individualistisk träningskultur växte fram under 1970- och 1980-talen, och att den har fortsatt att utvecklas in i nutiden. Jogging, aerobics, motionscykling, bodybuilding och andra träningsformer har götts och närts av lika delar kommersialisering – till exempel utveckling av kroppsideal – som medicinska rön. Den allra största bidragande faktorn till våra dagars träningscivilisation är dock något helt annat: framväxten av välfärdssamhället som sådant.

Även om våra förfäder hade fått ta del av samma idéer som vi skulle de aldrig haft tid och råd att låta sig inspireras och sätta dem i verket. Inte förrän under efterkrigstiden har vi haft så mycket fritid och så mycket pengar att det har varit realistiskt för vanligt folk att sätta av tid till att träna. I det gamla bondesamhället hade man fullt upp med att överleva.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons