Annons

Trauma i stolta byn – vad händer med franskheten?

Emmanuel Macron och fransyskan Isabelle Martial.
Emmanuel Macron och fransyskan Isabelle Martial. Foto: Koji Sasahara/TT och Therese Larsson Hultin

Är lösningen på Frankrikes kris att göra fransmännen mer franska? Det tror president Macron, som för att ena landet lanserat begreppet ”konsten att vara fransman”. Men förslaget väcker frågetecken.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Albis välbevarade historiska centrum är upptaget på Unescos lista över världsarv.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 15

Hotellet l’Autre Rives blev paret Martials omstart i livet. De kommer ursprungligen från Toulouse.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 15

Albi har 49 000 invånare, men besöks varje år av över en miljon turister.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 3 av 15

Isabelle Martial anser att vem som helst kan bli fransman. ”Det är inget som syns utanpå”.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 4 av 15

Isabelle Martial tror inte att ”konsten att vara fransman” kommer att ena landet.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 5 av 15

Mat kommer högt på listan när fransmän listar vad som är typiskt franskt.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 6 av 15

Isabelle Martial hos slaktaren. ”Det som varit bra med gula västarna är att de fått igång en diskussion”

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 7 av 15

I sydvästra Frankrike hör ett lördagsbesök på marknaden till vardagen.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 8 av 15

Drygt 16 procent av affärslokalerna står tomma i Albi enligt den lokala aktivisten Florian Jourdain.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 9 av 15

Stadens borgmästare har avsatt pengar för att göra stadskärnan mer levande.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 10 av 15

Utanför Albi finns två stora köpcentrum. De har förändrat butiksutbudet inne i stan.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 11 av 15

Lore Camillos företag drabbades hårt av gula västarna. Omsättningen föll 20 procent när de inledde sina protester inte långt från ”Poterie d’Albi”

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 12 av 15

”När vi fransmän strejkar arbetar tyskarna.” Lore Camillo är tacksam för president Macrons energi.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 13 av 15

Charles de Gaulle lär ha frågat sig hur man kan styra ett land som har 246 olika slags ostar?

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 14 av 15

Gula västarna är inte längre aktiva i Albi, men i Toulouse en timme bort samlas de varje lördag.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 15 av 15

Albis välbevarade historiska centrum är upptaget på Unescos lista över världsarv.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 3

Hotellet l’Autre Rives blev paret Martials omstart i livet. De kommer ursprungligen från Toulouse.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 3

Albi har 49 000 invånare, men besöks varje år av över en miljon turister.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 3 av 3

ALBI Hon börjar skratta när hon får frågan.

– Sa Macron verkligen det? Talade han om ”konsten att vara fransman”? Vad menar han med det?

Isabelle Martial nickar eftertänksamt och börjar räkna upp saker hon anser är speciellt franska. Som att uppskatta kultur, vackra saker, god mat.

– Mat är verkligen viktigt för oss. Det är typiskt franskt. Vi talar alltid om mat, till och med när vi sitter till bords kan vi prata om vad vi ska äta nästa gång, säger hon och vill höra mer om vad det egentligen var presidenten sa.

Vi befinner oss i Albi i sydvästra Frankrike, en knapp timme från Toulouse. Den lilla staden är klassad som ett världsarv av FN-organet Unesco och under sommarmånaderna söker sig tiotusentals turister hit, lockade av de sandfärgade stenhusen, den mäktiga katedralen från 1200-talet, och av floden Tarn som i sakta mak ringlar genom landskapet. Det är Frankrike som det ser ut i en amerikansk film.

1/3

Albis välbevarade historiska centrum är upptaget på Unescos lista över världsarv.

Foto: Therese Larsson Hultin
2/3

Hotellet l’Autre Rives blev paret Martials omstart i livet. De kommer ursprungligen från Toulouse.

Foto: Therese Larsson Hultin
3/3

Albi har 49 000 invånare, men besöks varje år av över en miljon turister.

Foto: Therese Larsson Hultin

Isabelle Martial flyttade till Albi från Paris för drygt två år sedan. 22 år i den franska huvudstaden var nog och kroppen sade ifrån när stressen från chefsjobbet på ett läkemedelsbolag blev för stor.

Annons
Annons

Isabelle Martial anser att vem som helst kan bli fransman. ”Det är inget som syns utanpå”.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 1

Tillsammans med maken Philippe gjorde hon verklighet av en gammal dröm och flyttade ”hem” till den del av landet de båda kommer från. Paret köpte ett herrgårdsliknande stenhus med renoveringsbehov och öppnade ett litet hotell.

Det här är vad vårt land behöver och det är en del av svaret på klumpen i magen på morgonen.

I dag driver Isabelle Martial ”Autre Rives” med sina fem rum på heltid, medan maken har kvar jobbet i IT-branschen och pendlar till Paris varannan vecka.

– Var det på grund av de Gula västarna som Emmanuel Macron pratade om ”l’art d’être français”, frågar Isabelle Martial och förklarar att hon som så många andra fransmän stöder deras krav i sak. Att det inte är ok att människor som jobbar heltid inte ska kunna leva på sin lön, men att hon anser att proteströrelsen har gått för långt med sina upplopp och det våld som följt i deras fotspår.

Isabelle Martial anser att vem som helst kan bli fransman. ”Det är inget som syns utanpå”.
Isabelle Martial anser att vem som helst kan bli fransman. ”Det är inget som syns utanpå”. Foto: Therese Larsson Hultin

Det var i april presidenten lanserade begreppet om franskhet. Macron hade inte hållit en presskonferens på två år, men nu var det dags. Sittandes på ett podium i Elyséepalatsets stora festsal, omgiven av franska flaggor, nämnde den rekordunge presidenten "l'art d'être Français" hela fyra gånger. Macron svarade på frågor, förklarade sin politik och använde sig av hela sin retoriska skicklighet för att lansera ”den andra akten” av sitt presidentskap. Den första hade präglats av stort missnöje.

Annons
Annons

Isabelle Martial tror inte att ”konsten att vara fransman” kommer att ena landet.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 1

– Det här är vad vårt land behöver och det är en del av svaret på klumpen i magen på morgonen, sade Macron och hyllade fransmännens ”kapacitet att reagera, mobilisera, hoppas och viljan att bygga om” inför 320 journalister varav en tredjedel var utländska korrespondenter.

Macron har alltid haft en förmåga att säga okänsliga saker och att göra folk förbannade.

– Vi fransmän har ett väldigt speciellt sätt. Jag kallar det ”konsten att vara fransman”. Vi värnar våra rötter men är ändå öppna. Vi är traditionella, men ser ändå framåt. Vi debatterar i en evighet, men har också en önskan att enas, sade Macron och bad sina landsmän att de nu skulle ge sitt yttersta för att stärka franskheten.

Samtidigt lovade han att själv visa sig mer ”mänsklig” i sin strävan att förändra Frankrike i grunden.

– Det kan behövas. Macron har alltid haft en förmåga att säga okänsliga saker och att göra folk förbannade. Det var han bra på redan när han var ekonomiminister, säger Philippe Martial, Isabelles make.

Isabelle Martial tror inte att ”konsten att vara fransman” kommer att ena landet.
Isabelle Martial tror inte att ”konsten att vara fransman” kommer att ena landet. Foto: Therese Larsson Hultin

De röstade båda två på Emmanuel Macron i presidentvalet 2017. Egentligen står de mer till vänster politiskt, men upplevde som så många andra att de inte hade något val.

Under månaderna sedan Macrons presskonferens har många medier frågat vad som ligger i presidentens begrepp? Svaren blir oftast desamma: en kärlek till det franska språket, litteraturen och livets goda.

Annons
Annons

Mat kommer högt på listan när fransmän listar vad som är typiskt franskt.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 3

Isabelle Martial hos slaktaren. ”Det som varit bra med gula västarna är att de fått igång en diskussion”

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 3

I sydvästra Frankrike hör ett lördagsbesök på marknaden till vardagen.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 3 av 3

Historien har visat att det är farligt att hävda att vissa samhällen är bättre än andra.

Men ”konsten att vara fransman” har även hånats – inte minst i sociala medier. I ett reportage i tv-kanalen France 2 sa författaren och ledamoten i Académie Française, Danièle Sallenave, att uttrycket gjorde henne illa till mods.

– Det är som att säga att andra avundas oss. Historien har visat att det är farligt att hävda att vissa samhällen är bättre än andra, sa Danièle Sallenave och påpekade att man inte heller får glömma bort franskhetens dåliga sidor: en revolutionär ådra, som kan leda till våld och där gula västarna är ett tydligt exempel.

1/3

Mat kommer högt på listan när fransmän listar vad som är typiskt franskt.

Foto: Therese Larsson Hultin
2/3

Isabelle Martial hos slaktaren. ”Det som varit bra med gula västarna är att de fått igång en diskussion”

Foto: Therese Larsson Hultin
3/3

I sydvästra Frankrike hör ett lördagsbesök på marknaden till vardagen.

Foto: Therese Larsson Hultin

Det har skrivits hyllmeter om det ”fadersmord” den då 39-årige Macron begick mot sin föregångare François Hollande. Det var president Hollande som lyfte in Macron i sin regering, men socialisten Hollande var djupt impopulär och lyckades aldrig komma till rätta med den höga arbetslösheten och de stora budgetunderskotten. Istället för att stötta presidenten grundade Emmanuel Macron sin egen rörelse, En Marche!, och förklarade att han varken var höger eller vänster, att han ville reformera landet, och att han själv tänkte försöka bli president.

Med en stor dos tur och en hel del skicklighet lyckades nykomlingen Macron ta sig till presidentvalets andra omgång. Där mötte han nationalisten Marine Le Pen, vilket ledde till att en stor del av befolkningen gick man ur huse för att rösta på Macron.

Vi strövar in till Albis historiska centrum. Philippe stannar hemma för att arbeta i trädgården men Isabelle Martial ser fram mot att gå till marknaden. Det är lördag och del av livet i en fransk småstad att stå och välja bland grönsakerna och köpa kött hos slaktaren.

Annons
Annons

Drygt 16 procent av affärslokalerna står tomma i Albi enligt den lokala aktivisten Florian Jourdain.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 3

Stadens borgmästare har avsatt pengar för att göra stadskärnan mer levande.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 3

Utanför Albi finns två stora köpcentrum. De har förändrat butiksutbudet inne i stan.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 3 av 3

Om inget görs kommer en viktig del av den franska själen försvinna.

Det som är intressant med Macrons tal om franskhet är att Frankrike de senaste decennierna blivit mindre franskt. Åtminstone när det gäller sådant som en utomstående gärna ser som typiskt: små familjeägda bagerier i gathörnen, kaféer där det dricks en morgonkaffe vid zinkdisken eller de typiska tidningskioskerna som sticker upp som svampar lite här och var.

Idag är mycket försvunnet. Framförallt på landsbygden och i de små- och medelstora städerna. En rapport från regeringen visar att andelen tomma butikslokaler i landets historiska stadskärnor nästan dubblerats på 15 år. 2001 stod 6,1 procent tomma, 2015 var samma siffra 10,4 procent. Samtidigt har stora köpcentrum växt upp i städernas utkanter. Frankrike är nu det land i Europa med mest butiksyta per invånare i det amerikanerna kallar ”malls”.

”Om inget görs kommer en viktig del av den franska själen försvinna”, skrev affärsmannen Charles Beigbeder i tidningen Le Figaro för ett par år sedan och efterlyste en slags Marshall-plan för ”La France Profonde”– ett uttryck som direkt översatt betyder ”det djupa Frankrike”, men som syftar på den franska livsstilen och kulturen bortanför Paris.

1/3

Drygt 16 procent av affärslokalerna står tomma i Albi enligt den lokala aktivisten Florian Jourdain.

Foto: Therese Larsson Hultin
2/3

Stadens borgmästare har avsatt pengar för att göra stadskärnan mer levande.

Foto: Therese Larsson Hultin
3/3

Utanför Albi finns två stora köpcentrum. De har förändrat butiksutbudet inne i stan.

Foto: Therese Larsson Hultin

Förändringen märks även i Albi. I den medeltida stadskärnan finns nu bara ett enda bageri och på de pittoreska gågatorna trängs souvenirbutiker med klädaffärer och turistvänliga caféer.

Faktum är att New York Times beskrev stadens förändring i en stort uppslagen artikel för två år sedan. Reportern som har ett personligt förhållande till Albi har besökt staden i 30 år, men nu förfasades han över hur den ändrat karaktär.

Annons
Annons

Lore Camillos företag drabbades hårt av gula västarna. Omsättningen föll 20 procent när de inledde sina protester inte långt från ”Poterie d’Albi”

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 2

”När vi fransmän strejkar arbetar tyskarna.” Lore Camillo är tacksam för president Macrons energi.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 2

Det journalisten skrev är inte sant. Det är många andra småstäder där situationen är mycket värre.

Reportaget slog ner som en bomb. Inte minst bland de som lever på turismen.

– Visst, det är vissa mindre butiker som försvunnit, men att det inte finns så många bagerier och slaktare beror på att vi har det här, Le Marché Couvert, säger Isabelle Martial och pekar på saluhallen runt omkring oss där köerna ringlar sig långa till de mest populära stånden.

– Det journalisten skrev är inte sant. Det är många andra småstäder där situationen är mycket värre än i Albi. New York Times fotograferade enbart gator som var helt folktomma. Så ser det inte ut, det ser du ju själv.

Hotellägaren Isabelle Martial har givetvis rätt i att saluhallen fyller en stor del av behovet av klassiska små matbutiker. Men samtidigt är det inte svårt att hitta just de folktomma och igenbommade gator New York Times berättade om.

Att artikeln skapade ett lokalt trauma är tydligt. Men den har också fått stadens borgmästare och handelskammare att ta tag i situationen.

1/2

Lore Camillos företag drabbades hårt av gula västarna. Omsättningen föll 20 procent när de inledde sina protester inte långt från ”Poterie d’Albi”

Foto: Therese Larsson Hultin
2/2

”När vi fransmän strejkar arbetar tyskarna.” Lore Camillo är tacksam för president Macrons energi.

Foto: Therese Larsson Hultin

Lore Camillo himlar med ögonen när New York Times-artikeln kommer på tal. Hon driver familjeföretaget ”Poterie d’Albi” som tillverkat handgjorda lerkrukor och urnor sedan 1891.

– Det är sant att våra stadskärnor utarmas, men det håller på att förändras. Folk har tröttnat på stora köpcentrum och på handelskammarens möten diskuteras frågan ständigt. Det finns en plan och borgmästaren har avsatt pengar, säger Lore Camillo på bred sydfransk dialekt. När hon säger ord som ”main” och ”bien”, alltså hand och bra, uttalar hon orden mäng och bjäng.

Annons
Annons

Det är inte konstigt att många är missnöjda. Vi har tuffa år bakom oss och köpkraften har försämrats.

Är det någon som borde kunna tala om konsten att vara fransk så är det Lore Camillo. Företagets slogan är just ”Un art de vivre à la française” – en konst att leva på franskt vis.

– Det är inte konstigt att många är missnöjda. Vi har tuffa år bakom oss och köpkraften har försämrats. Men samtidigt är fransmän inte direkt kända för att vara optimister, vi har mycket att lära, säger Lore Camillo och menar att det ändå är lätt att leva i Frankrike. Klimatet är bra och det sociala systemet väl utbyggt.

Samtidigt är det sistnämnda också en del av problemet. Den offentliga sektorn är störst i EU och Frankrikes budgetunderskott kroniskt. När presidenten nu vill skära ned upplever många att det gör ont.

– Människor är rädda för förändring och det är svårt att ge upp något man redan har. Men Frankrike är en koloss på lerfötter. Regeringen måste bli bättre på att förklara varför åtgärderna är nödvändiga.

Kanske är det för att hon är företagsledare som Lore Camillo välkomnar reformerna Macron försöker genomföra, eller så vet hon bara hur svårt det är att leda och förändra. För Lore Camillo är betydligt mer positiv gentemot presidenten än alla andra jag möter under dagarna i Albi. Hon berättar att när folk klagar på Macron så frågar hon alltid om de skulle vilja ta över hans jobb.

– Svårigheten är att förena ekonomi och ekologi, och Macron står inför en jätteutmaning. Problemet är att människor oroas över förändringarna och då väljer de att rösta högerextremt. Jag kan i min tur bli orolig för vad det gör med Frankrike, säger hon.

Annons
Annons

Charles de Gaulle lär ha frågat sig hur man kan styra ett land som har 246 olika slags ostar?

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 1 av 2

Gula västarna är inte längre aktiva i Albi, men i Toulouse en timme bort samlas de varje lördag.

Foto: Therese Larsson Hultin Bild 2 av 2

Den rädslan syntes tydligt i EU-valet i slutet av maj. Då blev Marine Le Pens Nationell samling största parti med dryga 23 procent av rösterna – ett val som av många sågs som en generalrepetition inför presidentvalet 2022 som förväntas bli ännu en uppgörelse mellan Le Pen och Macron.

Charles de Gaulle lär ha frågat sig hur man kan styra ett land som har 246 olika slags ostar?
Charles de Gaulle lär ha frågat sig hur man kan styra ett land som har 246 olika slags ostar? Foto: Therese Larsson Hultin

Även Le Pen har i de senaste valrörelserna pratat om franska värderingar och vikten av att värna dem. Eller snarare, om hotet mot franskheten och det franska sättet att leva, vilket i Le Pens värld främst kommer från muslimer och islam.

Marine Le Pens varningar är till viss del raka motsatsen till två viktiga beståndsdelar i den franska kulturen: språkets ställning och det fransmännen kallar ”la laïcité”, avsaknaden av religion i det offentliga rummet

Till skillnad från många andra länder, inte minst Sverige, har Frankrike alltid haft en vilja att inkludera människor som lär sig franska och tar till sig ledorden om frihet, jämliket och broderskap. Lär du dig franska är du också fransk. Punkt. Vilket inte minst syns på franska ikoner som forskaren Marie Curie eller kompositören Frédéric Chopin, som både föddes i Polen, eller sångaren Charles Aznavour med rötter i Armenien.

Gula västarna är inte längre aktiva i Albi, men i Toulouse en timme bort samlas de varje lördag.
Gula västarna är inte längre aktiva i Albi, men i Toulouse en timme bort samlas de varje lördag. Foto: Therese Larsson Hultin
Annons
Annons

Eller som Emmanuel Macron uttrycker det i sin bok ”Révolution” som publicerades inför presidentvalet:

”Den som lär sig franska och också talar det, blir en bevarare av vår historia och därmed fransk. Att vara fransman är inte en fråga om dokument”.

Jag är stolt över vår laïcité och att det inte spelar någon roll om man är muslim eller katolik.

Lore Camillo menar att vara fransk är lika med att vara öppen. Att visst handlar det om att ha en viss stil och smak men att de grundläggande värderingarna om frihet, jämlikhet och broderskap sitter i ryggmärgen. Det lär man sig i skolan.

– Jag försöker inte säga att vi inte har problem med integration och vissa förorter, det har vi. Men jag är stolt över vår laïcité och att det inte spelar någon roll om man är muslim eller katolik, säger hon och så var vi tillbaka i det där med avsaknandet av religion i det offentliga rummet.

Det har blivit lunchdags och Isabelle och Philippe Martial bjuder på lunch på altanen utanför deras vackra hus. Isabelles båda föräldrar är lärare och hon berättar hur hon är uppväxt med la laïcité och dess värderingar, eftersom det till vardags främst är i skolan den märks.

– Tanken är att det inte ska finna några religiösa symboler, att det offentliga ska vara en fristad och att man inte ska pressa sina religiösa åsikter på någon annan, säger hon och berättar att hon som 13-åring fick en chock när hon åkte på skolutbyte till Österrike och det satt ett krucifix på väggen i klassrummet och eleverna började dagen med att be.

– Det skulle aldrig kunna hända i Frankrike. La laïcité genomsyrar allt och därför är det så galet att både Le Pen och Republikanerna [den förre presidenten Nicolas Sarkozys parti] vill göra vår grundlag religiös och talar om ”våra katolska rötter”.

Medelklassen har inte mycket idag. De som protesterar har jobb, men pengarna räcker ändå inte till

Lunchdiskussionen landar snart i ett ämne som diskuteras vitt och brett den här våren: de Gula västarna. Varken Isabelle eller Philippe tror att Macrons tal om konsten att vara fransman och att ge sitt bästa kommer att nå fram.

– Medelklassen har inte mycket idag. De som protesterar har jobb, men pengarna räcker ändå inte till. De ser ingen framtid. De har inget att bygga på och de känner inte att regeringen representerar dem, säger Philippe Martial.

Så vad borde Macron göra? Isabelle Martial svarar:

– Det är den stora frågan. Hade jag vetat det hade jag varit president, och det vill jag inte. Absolut inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons