Annons

Per Gudmundson:Trevligt när världen går under

Författaren Douglas Murray.
Författaren Douglas Murray. Foto: Wikipedia
Under strecket
Publicerad

Vad är det som håller på att döda den västerländska civilisationen? Det var rubriken i måndags kväll när Fria moderata studentförbundet arrangerade debatt i en fullsatt, funktionell och ful föreläsningssal på KTH. (Samtalet går att se på youtube).

De båda influgna internationella gästerna var överens om att de skador västerlandet har ådragit sig är helt och hållet självförvållade.

Yaron Brook, israelisk-amerikansk författare, akademiker och föreståndare för Ayn Rand Institute, tog avstamp i upplysningen och den då framväxande synen på individen, som förutsättning för vår tids frihet och välstånd. Upplysningens arv står idag under hot i väst, av relativism, av en postmodern kunskapssyn och av ett slags bristande kulturellt självförtroende, menade Brook. Men samtidigt som västerlandet tycks vara i färd med att begå ideologisk harakiri, har dess forna ideer genomslag i andra delar av världen, tillade han, med ett visst mått av optimism. Även om väst inte förmår försvara den längre, lever föreställningen om individen och de universella mänskliga rättigheterna vidare inom andra kulturer – om än på andra sätt.

Douglas Murray, den Oxfordskolade brittiske författaren bakom bästsäljande boken ”The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam” (Bloomsbury Publishing, 2017), var mer pessimistisk. Han menade att Europa, genom de senaste decenniernas massinvandring, utsatt sig för ett oåterkalleligt och storskaligt experiment. Vad ska vi ta oss till om det visar sig att det inte går att hastigt assimilera enorma mängder människor från främmande kultursfärer? Det finns inget annat Europa att plocka fram i reserv. Murray förespråkade en sorts försiktighetsprincip.

Även Brook, från sin libertarianska utgångspunkt, underkände migrationspolitiken. Men han härledde problemet till välfärdsstaten. Utan dess dragningskraft skulle invandringen vara ett mindre problem.

Efter en och en halv timmes trivsam diskussion klafsade auditoriet ut i vinternatten, vid förvånansvärt gott mod. Stämningen kändes inte som Roms yttersta dagar, utan snarare möjligen som inför millenniebuggen. Det kan visa sig vara en felbedömning, tydligen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons