Annons

Rolf Gustavsson:Trippel krishantering i EU – von der Leyen måste hitta vännerna

EU-kommissionens blivande ordförande, Ursula von der Leyen.
EU-kommissionens blivande ordförande, Ursula von der Leyen. Foto: TT

Vad väntar för EU de närmaste månaderna? Fortsatt utförsbacke eller en politisk vändpunkt? Sönderfallets krafter verkar starkare än sammanhållningens. Men nya val kan kanske öppna möjligheter för en omsvängning.

Under strecket
Publicerad

Detta tycks vara förhoppningen hos Ursula von der Leyen, EU-kommissionens blivande ordförande. För att möta de högt ställda aspirationerna måste EU återvinna sin enighet och inre styrka, förklarade hon i sitt linjetal inför parlamentet i Strasbourg. Hon är alltså också medveten om att hennes huvuduppgift kan bli att bromsa i utförsbacken.

Efter finanskrisen (2008) och flyktingkrisen (2015) kom för tre år sedan det stora genombrottet för den EU-negativa nationalpopulismen och kritiken av den liberala demokratin.

Victor Orbáns auktoritära regim i Ungern fick efterföljare i Polen genom partiet Lag och Rättvisa (PiS). Agitationen för ett brittiskt utträde ur EU (Brexit) vann folkomröstningen och Donald Trump utsågs till president i USA.

Den insiktsfulle tyske historikern Heinrich August Winkler, professor vid Humboldt, analyserade krisen och ställde frågan ”Bryter västvärlden sönder?”

Hösten 2019 väntar tunga politiska vägval. I Österrike och Polen är allmänna val redan inplanerade. I Italien, Spanien och Storbritannien tycks nyval bli oundvikliga. Därtill kommer tre delstatsval i östra Tyskland (Sachsen, Brandenburg och Thüringen).

Annons
Annons

Alla dessa val kan förefalla vara i huvudsak inrikespolitiska angelägenheter, men vart och ett av dem innebär samtidigt efterverkningar på europeisk nivå. I synnerhet i tre stora länder som Storbritannien, Italien och Tyskland berör den politiska utvecklingen direkt själva kärnan i EU-samarbetet. 

Den alltjämt gällande tidtabellen säger att Storbritannien lämnar EU den 31 oktober. Den tänker den pratglade Boris Johnson hålla till vilket pris som helst, om man får tro på vad han säger.

Emellertid innehåller den separationen så många oförutsägbara villkor att Boris Johnsons försäkringar mer liknar en besvärjelse än en trovärdig politik. Min personliga misstanke är att Johnson genom fräck utpressning hoppas kunna driva igenom sin vilja. 

Utgången av den italienska krisen som initierats av Legas ledare Matteo Salvini är minst lika oförutsägbar. Liksom Boris Johnson har Salvini mycket ont om tid och på samma sätt hoppas han kunna använda utpressning som taktik.

Den som vet något om maktspel i italiensk inrikespolitik inser att krisen kan få en helt annan utgång än den Salvini satsat på.

Vem vet? Kanske en ny politisk konstellation bildas kring en annan personlighet. Kanske kring Mario Draghi, som lämnar Europeiska Centralbanken (ECB) i höst?

Delstatsval i Tyskland väcker sällan något intresse utanför landet. Men i år är det annorlunda. De tidigare ledande partierna, kristdemokraterna(CDU) och socialdemokraterna (SPD) ser ut att gå mot nya politiska nederlag och högerextrema AfD ser ut att vinna nya framgångar i östra Tyskland.

Det kan leda till att den koalition som bildar förbundsregeringen i Berlin hamnar i kris. Förbundskansler Angela Merkel har lämnat ordförandeposten i CDU och är på väg att dra sig ut politiken.

I det ledarlösa SPD råder stor oreda. En kollaps i Berlin innebär att största och viktigaste landet i EU förlorar sin traditionellt självklara position som referenspunkt för övriga Europa.

Det kan bli Ursula von der Leyens huvuduppgift att hantera följderna av de brittiska, italienska och tyska kriserna. Var har hon sina bästa vänner? I Frankrike? Hos Emmanuel Macron?

För övrigt rekommenderar jag gärna Heinrich August Winkler som nu sammanfattat sin bästsäljare. Fyra band om Västvärldens historia kommer i en bok på bara knappt ett tusen sidor:

Titel: Werte und Mächte

Förlag: C.H. Beck

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons