Annons

Tro på Gud? Nej, men lite bön kan väl inte skada

”Vi lever i en tid när fokus är att maximera upplevelser. Kanske blir bönen för vissa ett sätt att stapla starka känslor”,  säger Tomas Lindgren, professor i religionspsykologi.
”Vi lever i en tid när fokus är att maximera upplevelser. Kanske blir bönen för vissa ett sätt att stapla starka känslor”,  säger Tomas Lindgren, professor i religionspsykologi. Foto: Yvonne Åsell

Fika eller bön? Kanske blir det snart ett mindre laddat pausval för troende i arbetslivet. I takt med att människors religiositet blir allt mer synlig i samhället är det också troligt att bön blir det. Frågan är om bön rentav kan komma att jämställas med annan, rogivande friskvård.

Under strecket
Publicerad
Foto: Yvonne Åsell
Foto: Yvonne Åsell

Sällan har bön skildrats så innerligt i populärkultur. Mitt i det stökiga partyt går den troende muslimska 17-åringen Sana i den norska tv-serien ”Skam” undan för att be. Kameran följer Sanas ansträngningar att finna stillhet i stunden; innerligt, respektfullt och i flera långa tv-minuter. Tron ligger som ett självklart grundackord i hennes liv, och färgar också kärleken; i det ögonblick hon blir kär argumenterar hon för tro med den icke-troende Yousef.

Responsen från sekulära i olika fan-forum på nätet var omedelbar och nyfiken: Vad bad hon nu? Varför gör hon så? Praktiserande muslimer – liksom andra troende – har tackat för igenkänningen. Här är alltså en karaktär som tror och framställs som en helt vanlig människa.

Plötsligt är religiositet – i skolan, på jobbet, i grannskapet – inte längre lika privat.

Förmodligen säger det en hel del om det sekulära Sverige, där tro och bön länge har setts som en privatsak. I takt med ökad invandring har allt fler olika religiösa praktiker och symboler kommit att samsas med de protestantiska och gjort folks tro mer synlig. Plötsligt är religiositet – i skolan, på jobbet, i grannskapet – inte längre lika privat.

Annons
Annons
Foto: Yvonne Åsell

En som följt den utvecklingen är Tomas Lindgren, professor i religionspsykologi i Umeå som bland annat har forskat om bön.

– Många svenskars förståelse av bön är av förklarliga skäl protestantiskt präglad. Det är en bön som ofta är tyst och sker inne i huvudet, och därför är rätt anonym för omgivningen. På det sättet har invandringen berikat Sverige. För många troende med rötter i andra religiösa kulturer är det helt naturligt att gå och be i stället för att ta en kaffepaus.

Foto: Yvonne Åsell

På många arbetsplatser finns redan ett slags stilla stunder – ofta initierade av arbetsgivaren i friskvårdande syfte. Stressade kontorsråttor kan sänka pulsen i mindfulness eller andas ner hårt spända axlar i yoga – precis de effekter som troende menar att inre bön kan ha, och med samma klargörande ”omstart” av hjärnan efteråt.

Med tanke på den moderna svenskens utpräglade jakt på känslomässiga upplevelser, tror Tomas Lindgren att den strävan även kan spilla över på bönens format och funktion:

– Vi lever ju i en tid när fokus är att maximera upplevelser, och kanske blir bönen för vissa ett sådant sätt att stapla starka känslor. Att människor vill gå in i stillhet och emotioner förstärks nog också av den ordtrötthet som finns i dag, när vi ständigt bombarderas av intryck.

Annons
Annons
Foto: Yvonne Åsell

För den troende rymmer bönen självklart även andra aspekter. Att be är ett sätt att fördjupa och stärka sin tro. Det är också ett slags ständig påminnelse om de högsta moraliska principer som präglar de flesta religioner: Var god. Behandla andra väl. Förlåt din fiende. Lev i ödmjukhet och tacksamhet.
Med hjälp av ritualer och regelbundenhet kan så den jordiska människan för en stund kliva ur tiden, och samtidigt in i en djup tradition – om det så sker med ord, via sång, monotont rabblande, dans eller meditation.

– Man kan naturligtvis också säga att uppmaningen om regelbunden bön, som finns inom de flesta trosinriktningar, är ett sätt att få människor att fortsätta att tillhöra en viss tradition, säger Tomas Lindgren. För en troende som slutar be finns en risk att de religiösa föreställningarna inte längre känns förankrade.

Genom tro och bön kan helt enkelt något som först uppfattas som meningslöst få en mening.

Enligt Tomas Lindgren är den internationella forskning som finns kring bönens eventuella objektiva hälsoeffekter omtvistade. Det som däremot står klart i flera religionspsykologiska studier är att bön ger subjektiva effekter. Tomas Lindgren exemplifierar med svår sjukdom:

– Även om den rent konkret inte förändras, kan den insjuknades förhållande till sjukdomen göra det. Genom tro och bön kan helt enkelt något som först uppfattas som meningslöst få en mening. Det gäller även andra prövningar i livet.

Faktum är att det i det sekulariserade Sverige är fler som ber än som tror.

Foto: Yvonne Åsell
Annons
Annons

– Det är en fråga som har förbryllat många forskare. En hel del människor verkar ha inställningen att ”lite bön kan i alla fall inte skada”. Det är förmodligen både uttryck för ett behov som inte kan kanaliseras på något annat sätt, och ett sätt att få distans till det man just då är med om i livet.

Så – kan den stilla stunden av inre liv att bli ett allt synligare alternativ till kafferast på jobbet?

– Nja… säger Tomas Lindgren. Fortfarande är tro stigmatiserat på många arbetsplatser. Däremot är det mycket möjligt att det kommer att utvecklas fler alternativ till stilla pauser, utan religiöst innehåll.

En mental krockkudde. En timeout från det övriga livet. Den ultimata yogan.

För Mohammad Muslim Eneborg, imam i Stockholm och sedan många år engagerad i både dialogarbete mellan olika trosinriktningar och i att sprida kunskap om islam, finns uppenbara kopplingar mellan bön och andra stilla pauser som mindfulness och yoga. Han har en uppsjö av metaforer för vad muslimsk bön – som ju i sig också inbegriper fysiska rörelser – kan vara: En mental krockkudde. En timeout från det övriga livet. Den ultimata yogan.

– Jag brukar också tänka på den rutinmässiga muslimska tidebönen som den där korta stunden i skogen, när man behöver stanna upp för att justera kompassriktningen.

Effekten av tidebön eller muslimsk förbön (som ofta läggs till en tidebön, är mer personlig och inriktad på att be för andra eller sig själv) är harmoni och balans, menar Mohammad Muslim Eneborg. En människa i balans har bättre impulskontroll och större förutsättningar att närma sig målet: fred och frid inom och utanför sig.

Annons
Annons

Att som praktiserande muslim i dag få utrymme för bön under arbetstid stöter vanligtvis inte på några större problem, menar han, åtminstone inte från arbetsgivares sida.

– Tveksamheten finns snarare inom den troende individen kring hur man ska presentera det. Det är klart att det hänger samman med den låga tolerans som kan finnas för religion i samhället, men de arbetsgivare som har något emot själva konceptet att be är nog ändå rätt få.

Bönen kräver ju alltså inte mycket längre tid än vad det tar att äta en frukt.

Han tror att man bara ska förklara varför det är viktigt att be och hur det kan inverka på jobbet.

– Bönen kräver ju inte mycket längre tid än vad det tar att äta en frukt. Eller så struntar man i att dra religionsfrihetskortet och bara pratar i friskvårdande termer: ”Jag önskar göra så här, för det mår jag bra av…”

Överlag tror Mohammad Muslim Eneborg att vi framöver kommer att se en ökad individualisering av andlighet, liksom olika hybridformer av existerande religioner:

– Som att någon som är lite muslim och lite kristen, till exempel. Då är det också rimligt att anta att böneformerna blir friare, och att de anpassas efter det samhälle vi lever i i dag. Det är en utveckling som redan sker, och som jag personligen tror är av godo.

– Samtidigt kan det innebära att traditionella religionsutövare känner sig hotade, och leda till olika former av backlash. Vi får se, helt klart är att vi går en spännande tid till mötes.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons