Annons

Rich boy Trollbindande om kvinnliga strategier för överlevnad

Caroline Ringskog Ferrada-Noli, född 1980, är författare, regissör, och har podden En varg söker sin pod med Liv Strömquist. Hon romandebuterade med "Naturen" 2009 och 2016 kom boken "Kära Liv och Caroline".
Caroline Ringskog Ferrada-Noli, född 1980, är författare, regissör, och har podden En varg söker sin pod med Liv Strömquist. Hon romandebuterade med "Naturen" 2009 och 2016 kom boken "Kära Liv och Caroline". Foto: Josefine Bäckström

Tre generationer kvinnor försöker älska och överleva i Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nya bok. Men de blir övergivna, sjabblar sig och hittar inte riktigt hem. Therese Eriksson har läst en roman som blandar vackra lyriska meningar med slang, anglicismer, klichéer och enkla utsagor – men håller fast vid en trollbindande röst.

Publicerad

Rich boy

Författare
Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur
ISBN
9789127132832

476 s.

Det börjar som i en scenanvisning. I korta, informativa meningar skisserar Caroline Ringskog Ferrada-Noli hållpunkterna i Gullys liv, och därmed också bakgrunden till den historia om tre generationer kvinnor som romanen sedan ska utveckla sig till. Gully är 1920-talisten som förlorar sin make i en trafikolycka och därmed sin förmåga till kärlek. Marianne är ett av hennes fyra barn, en dotter som växer upp i den kärleksodugligas skugga. Annika är Mariannes dotter, vilse i vår samtids livsstils- och tvåsamhetsnormer och djupt präglad av de trauman som följt modern genom livet.

”Rich boy” är Caroline Ringskog Ferrada-Nolis (hädanefter CRFN) andra roman, nästan tio år efter debuten ”Naturen” från 2009. Det finns hos CRFN – både i debutromanen och i den nya boken, både hos gestalterna och hos texten – ett slags kontaktlöshet, ett förfrämligande inför omvärlden som på håll kan se ut som världströtthet. Men, i den nya romanen är den här alienationen mer romanfigurernas och mindre bokens; om ”Naturen” som text var nära nog kongenial med berättarjaget Erikas blasé syn på sin tillvaro, har ”Rich boy” med sitt berättande i tredjeperson delvis lösgjort sig från romanfigurernas inifrånperspektiv. Den tar ett större grepp.

Man kunde kalla ”Rich boy” för en roman om sorg som går i arv. Eller, en bok om kvinnors strategier för att överleva i ett patriarkat, där en av flera möjliga taktiker kan vara att hitta just en ”rich boy”, oavsett vad hans kapital består av; pengar, social status, förmåga att älska. Liksom i debuten rör sig CRFN:s romangestalter genom Sverige (främst Stockholm och Skåne) och över kontinenten, som ett slags osaliga andar eller moderna, kvinnliga flanörer. Det ger en air av flärd, samtidigt som förflyttningarna – inte bara mellan geografiska platser – obarmhärtigt avslöjar klassamhällets konstruktion.

Marianne lämnar sitt kärlekslösa barndomshem på Lidingö för att leva fritt och självständigt, men inleder ett förhållande med den karismatiske psykopaten Kaj. I deras gemensamma, våldsamma historia finns ett oläkt sår, ett trauma som skildras i bokens mest intensivt drabbande scener, när Annika föds. Som vuxen sitter Annika dumpad i en lägenhet på Nybrogatan som hon inte har råd att betala och undrar varför hon inte kan älska någon som ger henne kärlek. De är dåliga på att leva, både Marianne och Annika och det är här CRFN är som bäst: i skildringen av det motsägelsefulla, svaga, irrationella hos människan och hennes relationer. De sjabblar så inihelvete.

Annons

Det är en konst att berätta rakt upp och ner. Jag vill återvända till romanens inledande avsnitt om Gully, det utgör knappt 30 sidor av romanens nästan 500, men är viktigt. Inte bara för att det ger oss bakgrunden, arvet, till det som ska bli Mariannes och Annikas liv, men också för att det är intressant stilistiskt. I dessa korta, sakliga meningar och stycken – ”Gully blev en dålig mor när hon blev ensamstående” – skriver CRFN hennes liv. De är så enkla att de nästan blir bisarra dessa meningar, och det är just den skevheten som vittnar om en säker och egensinnig stilist.

Berättelsen om Gully är en upptakt. Efter det byggs romanen på med alltmer kött och allt större textmassa; avsnittet om Marianne är knappa 200 sidor, det avslutande om Annika drygt 250. Successivt pryds stommen med poetik – oftast i miljöskildringarna – och lodande på de psykologiska och samhälleliga djupen. Stilistiskt bjuder CRFN på en mix som liknar en buffé; de vackra lyriska meningarna blandas med slang, anglicismer, klichéer och de enkla utsagor som alltjämt utgör romanens skelett. Rösten, tonen, är omisskännlig romanen igenom, och att den är det trots all stilblandning är märkligt fascinerande.

Det finns ett slags dissonans här, mellan berättelsen och hur den är skriven, som får mig att tänka på så vitt skilda böcker som Mara Lees ”Ladies” och Ulf Lundells ”Jack”. Be mig inte att förklara varför: så fort jag vill nagla fast det särpräglade i ”Rich boy” glider det mig ur händerna. Det är möjligt att det är just det som är så sugande, trollbindande med den här romanen. Det, och det precisa i människans fumlande, famlande, mänskliga dålighet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons