Annons

Trollkål, djävulsört och annat häxeri

Inför häxsabbaten kan det vara läge att friska upp sina kunskaper om belladonna, bolmört och spikklubba. De har använts som kärleksdrog, mot tandvärk och för att framkalla hallucinationer. Under andra världskriget prövades skopolamin som sanningsört.

Under strecket
Publicerad

Bolmört.

Foto: IBLBild 1 av 2

Spikklubba.

Foto: Nature Picture Library/IBLBild 2 av 2

Bolmört.

Foto: IBLBild 1 av 1
Bolmört.
Bolmört. Foto: IBL

På skärtorsdagen bär det av till Blåkulla med kaffepanna och svart katt på kvastskaftet. Enligt traditionen i alla fall, men när den började är osäkert. Omkring 1800, kanske. Och varför? Ja, det var nog ett sätt att förhålla sig till de grymma häxprocesserna några århundraden tidigare.

Tron på häxor är djupt förankrad, universell och evig och blottar avgrundsdjup i människans natur. En häxsabbat kunde ske nästan när som helst, men det är ingen tillfällighet att den förknippas med ­påsken och Kristi död och uppståndelse. Då blev hädel­sen som störst. För att få delta i häxsabbaten måste man nämligen ha avsagt sig sin kristna tro och ingått förbund med djävulen. I utbyte fick häxan övernaturliga krafter och förmåga att utöva skadlig trolldom.

Annons
Annons

Genom tiderna har häxor trotts vara flygkunniga. På en etsning av Goya rider en gammal häxa med en novis till sabbaten. Båda är nakna och med utslaget hår, det senare ett kännetecken för häxor. Kvinno­håret, som signalerar sexuell attraktionskraft, har i regel annars varit uppsatt eller dolt på något sedesamt sätt. Riskvasten pekar framåt i färdriktningen, tvärtom mot våra bilder. Att kvastskaftet mellan ­benen understryker ett starkt erotiskt element är uppen­bart – häxor ansågs mycket begivna på sex. ­Ordet häxa kommer enligt en tolkning av forn­tyskans haga­zussa som betyder gärdsgårdsryttarinna.

Före färden smorde häxorna in sig med salva och bland allt som kunde ingå nämns ormtungor, avhuggna fingrar, fett från en hängd illgärningsman eller ett dödfött spädbarn. I ”Häxhammaren” – en vida spridd tysk handbok i konsten att avslöja och döma häxor, tryckt 1487 – står det att salvan ­kokades på spädbarnsfett. Salvorna smordes på ­tinningarna, i armhålorna och mellan benen, där där de lätt absor­berades. Efter en stund försjönk häxan i en orolig dvala, ofta med en känsla av att flyga eller lätta från marken. Upp genom skorstenen for hon i en nattlig baklängesritt mot ett blånande berg i fjärran.

Där pågick sexuella orgier med djävulen. Hans säd var iskall och penisen som en istapp. Allt var antikrist, upp och ner och bak och fram och man ­dansade rygg mot rygg. Ormar och paddor stod på menyn. De som kom för sent kunde ställas upp och ner som kande­labrar med ett ljus mellan särade ben.

Så långt folkliga berättelser. Men vad är realitet och vad är myt? Hur var det med salvorna? Forskningen spretar åt olika håll och meningarna är ­delade om huru­vida flygsalvor någonsin använts ­eller om alltihop är efterkonstruktioner. I alla fall tycks salvorna inte inte nämnas i gamla rätts­protokoll. Kanske var salvorna en hemlig kunskap i kvinnornas värld? Det finns också drag av en kvar­dröjande hednisk tradition där kvinnor av hävd hade kännedom om läkeväxter och preventiva ­metoder. Farliga kunskaper! Säkert experimen­terade många kvinnor med medel som utlovade sexuella upplevelser. Fast egentligen – är det inte mer intressant vad myterna ­avslöjar om oss själva, vår fantasi, vår sexualitet, vår komplicerade hjärna och vilka spratt den kan utsättas för?

Annons
Annons

Nattskattor varit medicinal­växter i tusentals år, faktiskt ofta på korrekta ­grunder. Jämte opievallmo och alkohol var de ­nästan de enda bedöv­ningsmedlen att ta till vid t ex ampu­tationer.

I salvorna kunde det nämligen också ingå växter med de kusligaste effekter, till exempel nattskattorna bolmört, spikklubba och belladonna, alla med djup förankring i trolldom, svartkonst, kärleks­magi och ”mörksens gärningar”. Ordet nattskatta kommer av tyska Nachtschatte som betyder nattskugga. I sanning ett välfunnet namn. Nattskattornas makt och magi är de hallucinogena drogernas och den som förtär dem kan drabbas av spöksyner och hörsel­intryck, vilket har tolkats som kontakt med guda­världen eller med själens okända landskap. De kan ­skänka sömn och glömska, men man kan också drabbas av vanmakt, apati, raseri eller andra märkliga beteenden. Låt oss titta närmare på dem.

Bolmört, Hyoscyamus niger, är den som förknippas mest med blåkullamyter och häxmagi. Illa­luktande, klibbhårig och drygt meterhög reser den sig vid vägkanter, gamla avfallsplatser och gårdar. Lite kuslig, kanske, med dunkelt gula blommor med svartvioletta stänk som tätnar till ett svart hål med sug mot andra världar. Tittar man riktigt nära på en av dess blommor är den faktiskt riktigt vacker, och de små urnformade frökapslarna sirligt upp­radade på en stjälk är små skulpturala mästerverk. Men förrädiska är de och har gått under namn som den ­ondes pung eller fanstestiklar. Trollkål, galneört, hjärn­brylla eller dödsblommeört är gamla namn på ­växten.

Annons
Annons

Spikklubba.

Foto: Nature Picture Library/IBLBild 1 av 1

Namnet bolmört syftar på den rök som uppstår när frökapslarna läggs på elden. I ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ” (1806) skriver A J ­Retzius om hur både allmoge och bättre lantbor brukade kasta bolmörtsfrön på en glöd och leda ­röken ­genom en tratt till en värkande tand. Fröna ”spritter omkring och fäster sig i allehanda wridne skap­nader, ej olika små maskar”. Retzius skriver ­vidare att tandvärken nog understundom lindras, men det är lika visst att patienten istället får våldsamma kräkningar, svindel, eller raserianfall, som till och med har slutat med döden. Bladen användes som värkstillande omslag, sömn- och bedövningsmedel samt mot sjösjuka.

Många förgiftningar har inträffat med bolmört. Linné beskriver en ödesdiger förväxling i sin handskrivna ”Örtabok” från 1725:

”Probsten Mag. Haqvinus Flintsten med sin fru och en orga­nist Escilus Skog åto hema hoos sitt i Wirestad, och till förne befalte fruen pigan gå i trädgården ­effter peparot, då tog hon dena [bolmört] owettande i ­stället, hwilken när hon frambars och hwar hade ätit war sitt stycke, begynte Probsten se på ena rute i fenstret wähl 1 tima, sedan blef han ond och wille slå hwilken han såg. Prostinan begynte siunga wid bordet, sedan wille hon dantza med hwilken hon sågh. Organisten wille hoppa uht genom fenstret. Strax red en till Doct. Lindelium i Wexiö, hwilken strax kom och halp dem, säjande att om dhe hade så fått rasat en dygn, hade dhe styrt [gått under]”.

Spikklubba.
Spikklubba. Foto: Nature Picture Library/IBL
Annons
Annons

Som kärleksdrog och våldtäktsmedel är det få växter som gör spikklubba, Datura stramonium, rangen stridig. En 1600-talsförfattare skriver: ”Med fruntimmer kan likaså mången man göra alldeles som han behagar och få ut mycket, ja allt, av dem. Därför tror jag inte att det finns en skadligare ört på jorden, med vilken man kan utföra så många ondske­fulla saker som den naturligaste sak.” En ­annan författare menar att ”spikklubba insmugglad i kvinnans lin gör henne till ett lätt byte”. I ”Lust och ­lidande” (1968) skrev Matts Bergmark att spik­klubba var ”ett infernaliskt medel i händerna på bordell­ägare, avsigkomna skökor, vällustingar och fräcka flickförföljare”. Med insmugglade blad och frön i mat och dryck har kvinnor med ”öppna ögon och förblindad själ” apatiskt låtit sig bli våldtagna.

Folkliga namn på spikklubba talar för sig själva – älskogsvilla, huvudvilla, trollört eller djävulsört. Namnet spikklubba syftar på de dekorativa taggiga frökapslarna – tisteläpple, taggäpple och piggäpple är namn som går igen på olika språk. Hela växten är giftig, särskilt fröna, och dödsfall har dokumenterats.

I Mexiko och Mellanamerika har Datura-arter en månghundraårig tradition i religion, medi­cin och shamanism. Fortfarande kan det växa Datura-plantor kring tempelruiner som kvardröjande vittnesbörd från svunna kul­turer och ritualer.

Med kännedom om nattskattornas mörka historia döpte Linné belladonna, Atropa belladonna, ­efter ödesgudinnan Atropos, hon som i grekisk myto­logi klipper av människans livstråd. Andra namn syftar genomgående på sömn, vansinne eller död. Varför då artnamnet belladonna, som på ­italienska betyder ”vacker kvinna”? Det har sin förklaring. I ”Kommentarer” (1558), berättar Matthiolus om ett skönhetsmode i Venedig. Ur bären från örten ”herba bella donna” destillerades en saft som droppades i ­ögonen och som gjorde pupillen svart och sexigt vid­öppen. Växtsaften innehåller atropin, som förlamar den muskel som drar ihop pupillen.

Annons
Annons

**Blomman är klocklik **och brunlila och frukten är ett klotrunt svartglänsande bär. Hela växten är giftig, särskilt bären som ibland förväxlats med mörka körsbär – ”och hafwa oändeliga månge satt lifwet til deraf”, skriver Carl Fredrik Hoffberg i ”Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom” (1792).

Framförallt har nattskattor varit medicinal­växter i tusentals år, faktiskt ofta på korrekta ­grunder även om boten många gånger var värre än soten. Jämte opievallmo och alkohol var de ­nästan de enda bedöv­ningsmedlen att ta till vid t.ex ampu­tationer. Eter och kloroform började användas på 1800-talet. De verksamma ämnena är främst alkaloiderna ­hyos­cyamin, atropin och skopolamin som alla passerar in i hjärnan och stökar om bland de grå cellerna. I skolmedicinen har nattskattorna ­använts in i vår tid som kramplösande medel och i magmedicinen ­Egazil.

Numera är de flesta preparaten obsoleta ­sedan det kommit effektivare läke­medel, som den svenska försäljningssuccén Losec, samt upptäckten av magsårsbakterien Helicobacter pylori (Nobelpris 2005). Skopolamin används dock i Scopoderm mot åk- och sjösjuka och åtminstone tidigare lärde sig soldater att injicera atropin som motgift mot ­nervgas.

Skopolamin fick förresten en kuriös användning som sanningsserum i Tyskland under andra världskriget. Så mycket information kom det väl inte ut av det. De utfrågade blev nog mest förvirrade och osammanhängande – om de inte hamnade på ­psyket. Numera återfinns nattskattorna ofta på ruderat­marker (öppna skräpmarker). Bolmörtsfrön kan vila hundratals år i marken och plötsligt kan plantor poppa upp när jorden bökas om. Få känner deras dunkla historia.

Vår tids häxor är små söta barn med rosiga kinder och sjalett. Blåkullafärderna är låtsaslekar. Grymma häxförföljelser hör till historien. Eller gör de? Fundera på det.

Inger Ingmanson

är författare, kemist och biolog.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons