Annons

”Tron på mattens nytta i skolan är överdriven”

Tiotusentals elever plågas och våndas över matten i skolan. Samtidigt vill politiker utöka antalet timmar i ämnet. Men att propagera för fler lektionstimmar i matte för alla elever leder ingen vart, skriver debattören Henrik Valentin.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Förtroendevalda med varierande partipolitisk kulör bör sätta sig ner och funderade kring varför just matematik ska ha en särposition i skolan, skriver Henrik Valentin.

Foto: Tomas Oneborg, Kalle Blomberg Bild 1 av 1

Förtroendevalda med varierande partipolitisk kulör bör sätta sig ner och funderade kring varför just matematik ska ha en särposition i skolan, skriver Henrik Valentin.

Foto: Tomas Oneborg, Kalle Blomberg Bild 1 av 1
Förtroendevalda med varierande partipolitisk kulör bör sätta sig ner och funderade kring varför just matematik ska ha en särposition i skolan, skriver Henrik Valentin.
Förtroendevalda med varierande partipolitisk kulör bör sätta sig ner och funderade kring varför just matematik ska ha en särposition i skolan, skriver Henrik Valentin. Foto: Tomas Oneborg, Kalle Blomberg

DEBATT | MATEMATIK

Bland en lång rad politiker från skilda partier pågår en kapplöpning om vem som kan välsigna landets elever med förbättrade kunskaper i matematik. Detta ämne har seglat upp som något näst intill livsavgörande för nationens överlevnad. Ett av många skäl är den tungt vägande Pisa-rapporten och att flera anser att Sverige av någon anledning borde vara världsledande.

I stället bör förtroendevalda med varierande partipolitisk kulör sätta sig ner och funderade kring varför just matematik ska ha en särposition i skolan. Ytterst måste skolans uppdrag begrundas. Den har ju flera mål där det gäller att till exempel stimulera eleverna till kritiskt och självständigt tänkande, öka deras känsla för solidaritet och acceptans vid sidan av att uppmuntra till bred kunskapsinhämtning. Den sydkoreanska skolformen med mekanisk inlärning och där en viss fråga ska leda till ett förutbestämt svar, den modellen kan knappast vara ett föredöme. Inte ens i matematik.

Annons
Annons

Den springande punkten som alla matematikivrare måste reflektera över är nyttan. Vad ska det uppväxande släktet använda sina surt förvärvade kunskaper till? Nästa besvärande fråga är ämnets brist på attraktion. Varför placerar väldigt många elever matte högst på skalan av avskydda skolämnen? I andra änden av skalan finns självklart de som älskar matte och som inte kan få nog med lektionstimmar.

Efter nioårig grundskola går merparten elever tre år i gymnasiet. Där utsätts ett stort antal av dem för matematik på relativt avancerad nivå. Vad ska man senare i livet använda sina kunskaper om exempelvis derivata och tredjegradsekvationer till? Även vid eventuella studier på universitet och högskolor framstår sådant som överkurs. Själv plågades jag en gång för länge sedan av ändlösa och obegripliga lektioner om just dessa matematiska begrepp. Fler än en student sprang jublande ut med studentmössan lyft och skrek: ”Aldrig mer derivata”. Och så blev det. Innehållet i dessa plågsamma lektioner ledde till absolut ingen som helst användning.

Mängder med yrkesgrupper använder matematik på olika sätt, men det på relativt elementär nivå. Räknar präster ut någon form av samband mellan psalmnumrens siffror? Poliser, när använder de tredjegradsekvationer? Raden av yrken utan specifika krav på stora kunskaper i matematik blir lång, mycket lång, för de utgör en klar majoritet. Sen finns det såklart mängder av sysselsättningar som kräver avancerade kunskaper: ingenjörer, konstruktörer, atomfysiker med flera.

Varje årskull elever består av mellan 90 000-100 000 elever. Det finns mycket som pekar på att matematik uppfattas som riktigt roligt i de lägre årsklasserna. Där bedrivs ju en undervisning som eleverna uppfattar som relevant. Om Lisa har fem äpplen och ger bort två, hur många har hon kvar och så vidare. Med ökande svårighetsgrad och abstraktion sjunker sedan populariteten drastiskt. Håller vi oss till årskurs 7-9, alltså högstadiet, handlar det om totalt ungefär 250-300 000 individer. Grovt och schablonmässigt antaget kan det vara cirka 30 procent av eleverna i åk 7-9 som pendlar mellan att hata, avsky och våndas inför sina lektioner och läxor i matte. Det vill säga ungefär 100 000 elever. Resultaten blir därefter.

Annons
Annons

Att då propagera för fler lektionstimmar för att förbättra kunskaperna leder ingen vart. Matematik har redan ungefär lika många lektionstimmar som svenska som är själva grundbulten till förståelse, kunskapsinhämtning, kulturyttringar och kommunikation.

På gymnasiets första år fick jag en fruktansvärd lärare i franska. Hon var allmänt hatad och fruktad bland många. Denna lärarinna var en kvinnlig motsvarighet till latinläraren ”Caligula” i filmen ”Hets”. Uppemot hälften av alla eleverna hon dompterade, avskydde henne och vad värre var den åsikten smittade av sig på själva ämnet. Av självbevarelsedrift försökte var och en slå in glosor och grammatik för att slippa bli offer för lärarinnans hån och nedgörande kritik. Fler undervisningstimmar i franska hade betytt ökat lidande och definitivt inte större intresse och ökade kunskaper.

Dagens skola är bättre. Men avskyn för vissa ämnen lever kvar trots vänliga och ambitiösa lärare. Och här särskiljer sig matematik i högsta grad. Det finns nog inget annat ämne som hamnar så i strykklass vill jag påstå utan att ha statistiskt belägg.

Ett tungt vägande skäl är dels nivån på innehållet i matematik på högre nivåer och dels den pedagogiska färdigheten hos lärarna.

Nu reser sig såklart minst en halv yrkeskår och ropar: ”Fel!”. Men då vill jag svara alls icke för få lärare i matematik kan förklara vilken nytta olika uppgifter har för eleverna och på vilket sätt deras studieglädje ska lockas fram. Franskalärarinnan hade säkerligen stora kunskaper i franska, men hon var en pedagogisk katastrof vilket drabbade ämnet. Varför behöver en blivande lärare i matematik ha kunskaper på forskarnivå för att motivera och stimulera elever i 9:an till upptäckariver? Det är ju mer pedagogik de behöver! På lägre nivå brukar lärarna kunna framkalla ett engagemang även hos de mest motsträviga eleverna genom att göra uppgifterna meningsfulla och kanske koppla dem till andra ämnen. Dessutom har vilken banal Smartphone som helst samt alla iPads och datorer kalkylprogram och kanaler ut till appar på internet för mängder av beräkningar. Tidsåtgången och bensinförbrukningen för en resa mellan Gävle och Göteborg knappas fram på tre sekunder. Och så vidare. Och så vidare. Teknikutvecklingen naggar det matematiska fundamentet i kanten.

Annons
Annons

I mångt och mycket borde därför undervisningen i matematik reformeras. I synnerhet synsättet på ämnets betydelse. Sluta tala om fler antal timmar, tala om nytta och användbarhet i stället. Och glädje inte minst. Stimulera de verkligt intresserade till att söka sig till program där de kan djupdyka i ämnet och utmana dem med avancerad studier men befria övriga från fullständigt obegripliga och avskydda studier.

Matte kan vara kolossalt roligt och väldigt nyttigt när det hängs upp på elevernas verklighet. Och sedan på det fortsatta livet. För vem vill inte veta om det är lönt att amortera på sitt miljonlån som ligger på räntenivån 1,60 procent i förhållande till att sätta in sin övertidsersättning eller skatteåterbäring på ett fondkonto med 18 procents årlig förräntning.

Själv blev jag lyckligt befriad från ett liv i sällskap av derivata och tredjegradsekvationer. Och franskan återfick sin glans efter byte till en annan lärare. Så: Au revoir chers amis!

Henrik Valentin
författare, dramatiker, debattör, fil kand, beteendevetare

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons