X
Annons
X
Recension

Halloween True crime-eran gör Myers monster läskigt aktuellt

Michael Myers ger sig återigen ut på mordturné, men den här gången har man valt att helt ignorera tidigare uppföljare. Nya "Halloween" är nämligen allt annat än nostalgisk. I en tid av true crime-besatthet framstår den istället som oväntat angelägen.

Det klassiska filmmonster från ”Alla helgons blodiga natt” – är tillbaka och ger sig återigen ut på mordturné. Foto: UIP
Läs mer om Veckans biofilmer

Halloween

Regi
David Gordon Green
Genre
Skräck
Manus
David Gordon Green, Danny McBride, Jeff Fradley
Medverkande
Jamie Lee Curtis, Judy Greer, Andi Matichak, Nick Castle

1 tim 49 min. Från 15 år.

Betyg: 4 av 6

Fastkedjad, gråhårig, exponerad i dagsljus och fråntagen sin ikoniska mask. Första mötet med Michael Myers (Nick Castle) i nya "Halloween" lär komma som en chock för trogna fans av John Carpenters 40-årsfirande "Alla helgons blodiga natt".

En podcastduo befinner sig på en anstalt för att göra ett specialavsnitt om de beryktade barnvaktsmorden, då Myers iförd overall och mask satte skräck i staden Haddonfield. De två hobbyjournalisterna har nu chansen att ställa frågor till mördaren i egen hög person.

Det är något retfullt med hur eklektiske regissören David Gordon Green ("George Washington", "Prince Avalanche") väljer att avdramatisera en sådan gigant bland moderna filmmonster. Men någon vidare frågestund blir det inte. "Säg något!" skriker duons desperata, manlige halva. Likt en filmvetare med post-it-tapetserat exemplar av Carol J Clovers "Men, women, and chain saws" vill han prompt psykoanalysera skräcken.

Annons
X

Riktigt så enkelt är det inte. Eller om det är just det: enfalden, tystnaden – det går ju inte att samtala med ett stumt rovdjur. "Ren ondska", hette det i originalfilmen. Ett slags boogeyman som trädde fram ur skuggorna lika snabbt som han senare gick upp i rök.

När Myers väl lyckas fly återvänder han till hjärtat av Haddonfields höstiga, lövtäckta villaområden. I en rad långa steadicam-tagningar går han från dörr till dörr, uppgraderar vapen och avverkar offer med en gångstil liknande en pensionerad robots. Äntligen tillbaka på hemmaplan – det maskerade monstrets habitat. Som en gestaltning av meningslös våldsmekanik skriver dessa minuter in sig som filmseriens mest fascinerande.

Efter reklamen visas:
Halloween

För att överleva Myers, eller en annan antagonist från valfri slasherfilm, bör man vara en oskuld. Endast det rena ljuset kan överleva mörkret. Bland dessa figurer, kända som the final girl – den sista tjejen – är få så ikoniska som Laurie Strode (Jamie Lee Curtis). Sedan 1978 har allt och inget hänt. Gordon Green, som skrivit manus med Danny McBride och Jeff Fradley, har nämligen valt att helt ignorera övriga uppföljare. Borta är den onödiga intrigen att Laurie skulle vara Myers syster, vilket introducerades i "Alla helgons blodiga natt 2".

Men om överlevnaden gjorde Laurie till en solklar vinnare i den första filmen möter vi här en som förlorat allt. Då hade hon hela livet framför sig. Nu: gammal och sliten, alkoholiserad, två kraschade äktenskap bakom sig och utan hopp om att reparera relationen med dottern som socialtjänsten tog ifrån henne.

Laurie lever avskärmat i en kameraövervakad skyddsborg mitt ute i ingenstans. På senare år har hon i smyg etablerat kontakt med sitt barnbarn, tonåringen Allyson (Andi Matichak). Bandet mellan tre generationer Strode sätts på prov som aldrig förr när de återförenas för en sista strid mot Michael Myers.

Få ”final girls” är så ikoniska som Jamie Lee Curtis rollfigur Laurie Strode. Foto: Ryan Green/UIP

Den avslappnade, svordomsfyllda knarkhumorn från Gordon Greens och McBrides samarbeten, som "Pineapple express" och "Your highness", letar sig in i ungdomsporträtten. Dessa skär sig något mot Carpenters hårda syntmusik och förtexternas klassiskt glödande, orangea typsnitt. I övrigt är "Halloween" allt annat än rolig och nostalgisk. Lauries tonårstrauma är källarspöket som aldrig lämnat henne sida, förstår man när hon bryter ihop.

Samtidigt fortsätter Myers, neutral som vanligt, att utföra meningslösa mord som fångar omgivningens – inklusive biopublikens – intresse. Alla vill veta mer om mördaren. I en tid av true crime-besatthet, bland alla "Serial" och "Making a murderer", framstår denna del som oväntat angelägen. Filmen riktar blicken inåt, mot vår morbida nyfikenhet för mord, och undersöker spänningen mellan jagade kvinnor och Myers-besatta män (de verkliga galningarna?).

Lika skrämmande som originalet blir det inte. Regin är inte lika tät som Carpenters, men en intressant vinkel hittas med Gordon Greens preferens för livserfarenheter, beteenden och relationer. Med oväntat tilltal och ett gripande porträtt av en final girl på ålderns höst blir "Halloween" en lyckad förnyelse.

Annons
X
Annons
X

Det klassiska filmmonster från ”Alla helgons blodiga natt” – är tillbaka och ger sig återigen ut på mordturné.

Foto: UIP Bild 1 av 2

Få ”final girls” är så ikoniska som Jamie Lee Curtis rollfigur Laurie Strode.

Foto: Ryan Green/UIP Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X