Annons

"Trump har skapat sin egen lilla värld"

Don DeLillo har ofta legat steget före sin tids stora händelser i sitt författarskap, och hans romaner tycks särskilt relevanta i vår tid. SvD fick en intervju med den ikoniske amerikanske författaren när han besökte Stockholm literature under helgen.

Under strecket
Publicerad

Don DeLillo.

Foto: IBL

Don DeLillo.

Foto: IBL
Don DeLillo.
Don DeLillo. Foto: IBL

Det är en intervju som sker under speciella premisser: vi är tre journalister kring ett bord på Grand Hotel, en intervjuform som oftast förknippas med Hollywoodstjärnor. Men så är Don DeLillo, som sitter på bordets ena sida klädd i en tunn, militärgrön jacka, en litterär gigant. Han ger mycket sällan intervjuer, och har under perioder av sitt författarskap helt hållit sig borta från medieljuset.

Don DeLillo är snart fyllda åttio – hans röst är svag, ibland knappt hörbar, och han säger själv att han har svårt att minnas vissa händelser. Men ju längre intervjun lider, desto tydligare blir hans stämma:

– Jag är fortfarande den där pojken från Bronx. Mer nu än på flera decennier. Det är någonting som kommer med åldern, säger han vid ett tillfälle.

Annons
Annons

Don DeLillo har med tiden kommit att framstå som ett av de allra viktigaste namnen i den rika amerikanska efterkrigslitteraturen. Med romaner som "Vitt brus", "Under jord" och "Falling man" har han skapat sig ett namn som en uttolkare av samtidens mest akuta fenomen: från det kalla kriget till terrorism och konsekvenserna av den teknologiska utvecklingen.

Hans senaste roman, "Noll K", handlar om ett företag som försöker skapa evigt liv genom nedfrysning av kroppen, så kallad kryonik. Berättelsen återges av Jeffrey Lockhart, som reser till en avlägsen plats i Centralasien för att närvara när hans sjuka styvmor, Artis, ska frysas ned för att väckas till liv den dag man funnit ett botemedel för hennes sjukdom.

Varför just kryonik? Don DeLillo svarar att han inte vet, men menar att ämnet kom till honom efter att han skrivit romanens första mening: "Alla vill äga världens undergång".

– Det tycks ske så naturligt. Jag började med en mening, som mystiskt nog visade sig bli romanens första, och sedan vandrade jag bara in i ämnet. Jag vet inte hur det tog mig in i kryonik. Jag visste litegrann om tekniken, och jag gjorde minimala efterforskningar i ämnet, men jag minns inte speciellt mycket av själva arbetet. Jag minns bara att jag satt med min gamla Olivettimaskin vid mitt skrivbord.

I "Noll K" finns det en stark känsla av optimism inför mänsklighetens framsteg. Delar du den optimismen?

– Jag är imponerad snarare än optimistisk, för jag vet inte om vi är på väg mot någonting bättre. 1945 exploderade två atombomber av den enkla anledning att vi hade tillgång till dem, och därför var tvungna att hitta en anledning att använda dem. Och jag tror att det är det som är teknologins särart, att när man väl har utvecklat en viss apparat måste man använda den. Jag hoppas att de människor som i framtiden har kontroll över nya verktyg har vett att låta bli att använda dem på samma sätt som vi gjort genom historien, säger Don DeLillo.

Annons
Annons

Liksom flera av de amerikanska författare som brukar räknas till postmodernismen – Thomas Pynchon och David Foster Wallace för att nämna ett par – är konspirationsteorier och misstänksamheten mot auktoriteter ett återkommande tema i Don DeLillos romaner. I takt med att känslan av att bli förd bakom ljuset tagit sig in i allt fler sammanhang är det ett ämne som framstår som allt mer aktuellt.

I dag har vi en presidentkandidat som inte tror på klimatförändringar, trots nästan total konsensus bland forskare. Tycker du att det är märkligt att vi, som har så mycket information, tenderar att dra felaktiga slutsatser?

– Den republikanske kandidaten har skapat sin egen lilla värld, och nu är den inte så liten längre. Jag vill helst inte säga mer än så. Det är en slags global hallucination som råkar vara tredimensionell.

Don DeLillos generationskamrat Philip Roth har uttryckt skepsis inför romanens roll i vår tid, eftersom romanläsandet kräver en koncentration och tid som de flesta av oss saknar. Don DeLillo är betydligt mer optimistisk kring den skönlitterära bokens framtid.

– Folk behöver skriva romaner, över hela världen, och de kommer att fortsätta med det. Kommer det finnas färre läsare? Det är möjligt, men jag vet inte om det är ett stort problem. Ju mindre genomslag romanen har, desto större anledning för författarna att öva sig på att få det genomslaget.

Årets Nobelpris i litteratur tilldelades Bob Dylan, vilket mötte kritik från vissa delar av litteraturvärlden. Hur reagerade du?

– Jag blev inte upprörd. Jag är ett fan av Dylan, och jag tycker att han är en stark och unik amerikansk röst med en egen slags poesi.

Så du ser inte nödvändigtvis en skillnad mellan litteratur och låtskrivande?

– Jag ser gärna en sådan distinktion, men det Dylan skriver är poesi.

Vid slutet av intervjun frågar journalisten från en norsk tidning vad som skulle kunna vara ett ögonblick som formar unga författarskap, på samma sätt som mordet på John F. Kennedy förändrade Don DeLillos.

– Möjligtvis det här amerikanska presidentvalet, vad som än sker. Men även migrationen från Syrien och andra länder, säger han.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons