Annons

Karin Henriksson:”Trumpismen” har slagit Republikanerna i spillror

I augusti 2015 svängde Donald Trumps flygplan in över en idrottsarena i Mobile i Alabama. Han skulle hålla sitt allra första massmöte. Då hånskrattades det åt hans presidentkampanj, men tar man fram backspegeln finns tecken på att han kunde nå ända fram till valet i november 2016. SvD:s Karin Henriksson tittar tillbaka – och framåt.

Under strecket
Publicerad

En kvinnlig supporter vid ett av Donald Trumps framträdanden under presidentkandidatens ihärdiga slutspurt genom swing­staterna.

Foto: Evan Vucci/APBild 1 av 6
Foto: Karin HenrikssonBild 2 av 6
Foto: Karin HenrikssonBild 3 av 6
Foto: Karin HenrikssonBild 4 av 6
Foto: Karin HenrikssonBild 5 av 6
Foto: Karin HenrikssonBild 6 av 6

En kvinnlig supporter vid ett av Donald Trumps framträdanden under presidentkandidatens ihärdiga slutspurt genom swing­staterna.

Foto: Evan Vucci/APBild 1 av 1
En kvinnlig supporter vid ett av Donald Trumps framträdanden under presidentkandidatens ihärdiga slutspurt genom swing­staterna.
En kvinnlig supporter vid ett av Donald Trumps framträdanden under presidentkandidatens ihärdiga slutspurt genom swing­staterna. Foto: Evan Vucci/AP

JOHNSTOWN Donald Trump ledde i opinionsmätningarna. Kändisfaktorn spelade självklart in, men miljoner tycktes redan ha uppfattat hans budskap om odugliga politiker, vidöppna gränser, usla handelsavtal, ett svagare Amerika.

Ett drygt år senare, med bara dagar kvar till presidentvalet, kan konstateras att ”Trumpismen” har slagit det republikanska partiet i spillror. Om det går som nästan samstämmiga prognoser visar stundar en ännu smärtsammare rannsakan än den som gjordes efter 2012.

Då belystes partiets oförmåga att nå ut till nya grupper i ett mer mångfacetterat samhälle. Nu måste en stukad ledning svara på varför ingen stoppade en kandidat som visade sig ha så uppenbara svagheter: ignoransen, personligheten, moralen, omdömet, fäblessen för fiender. Och, vidare, vad denna nya arga väljarkår säger om partiet och dess framtid – och hur Trumpväljarna skulle reagera på en förlust.

Annons
Annons

Men för en USA-korrespondent som undertecknad är ändå Trumps framgångar ett tecken på vad som gått snett i delar av USA. Som här i Johnstown, mitt i hjärtat av Trump Country i västra Pennsylvania, en region fylld av söndervittrande fabriksbyggnader från stålets och kolets storhetstid och ett tvivel på statsmakten och förakt mot ouppnåeliga eliter långt borta.

Blå skyltar med TRUMP och vicepresidentkandidaten PENCE i mindre stil pryder så gott som varenda gräsmatta. En och annan modig demokrat som inte blivit ”Trump-demokrat” kontrar med Clinton-Kaine-plakat. Alla tycks veta att Trump ska komma till stan och arenan som rymmer 4 000 personer fylls snart.

Det är vanligt folk, en del med barn, som mumsar på kringlor och popcorn. Etiketten lägre medelklass torde vara korrekt på de flesta, med tillägget vit, äldre och med lägre inkomster än genomsnittet. Endast något enstaka svart ansikte trots att staden har ungefär samma andel afroamerikaner som USA som helhet, 12 procent. Knappt 3 procent är latinos, även det ett lågt tal.

De flesta visar stolt upp sitt stöd för kandidaten på kepsar och t-shirtar, till exempel med texten att några ”fittor” (med Trumps numera odödliga ordval) minsann inte ska beordra fram någon politisk korrekthet. Kvinnor tar mer än gärna emot rosafärgade plakat med texten Women for Trump. Jublet med ett taktfast Trump-Trump-Trump-Trump-Trump stiger mot taket när han stegar in, en kvart före utsatt tid.

– Jag gillar de rosa plakaten, nickar Trump nöjt, efter ett skämt om att regnet stökat till frisyren.

Annons
Annons

Det här är Trumps tredje framträdande under en enda dag på en färd i desperat takt mellan swingstaterna. Ett förhållandevis dämpat tonfall men han prickar av allt på sin lista: muren, Obamacare, Hillary (med vällustiga publiksvaret: Spärra in henne!), felaktiga opinionsmätningar, invandring som en trojansk häst full med jihadister, ut med politikerna som stängde igen industrierna.

– Era jobb kommer tillbaka under en Trumpadministration. Era löner ska upp! Era skatter ska ner!

Alltsammans antingen en falsk historieskrivning eller orealistiska löften. Det var privata företag som flyttade ut jobben, automatiserade tillverkningen eller gav upp för låglönekonkurrensen. De jobben kommer aldrig tillbaka. Kolet är på tillbakagång i västvärlden och det finns inget som tyder på att Trump backar krav på höjda löner i de industrier som växer. Det gör de tyvärr knappast i Johnstown, utan i stället i urbana centra som närbelägna Pittsburgh. Trumps tal om att ”vi fick fattigdomen” och ”de fick rikedomarna” låter dessutom hycklande från en miljardär som skrutit om lyckosam skatteplanering. Men i Johnstown och andra tynande småstäder i Trumplandet går facket kräftgång parallellt med nedgången i tung industri. Man tror inte på förslag, som Hillary Clintons, om omställningsbidrag, alternativ energi, satsningar på skolor eller för den delen utökad allmän sjukvård.

Mycket lite av det aggressiva våld som framskymtat på Trumps massmöten på andra håll märks. Ett par demonstranter bara, en kvinna i hijab, en med t-shirt-texten ”Dump Trump”, inga tecken på extremhögerrörelsen ”alt-right”, få motton om ”All lives matter” som är ett kodat meddelande om att de svarta i ”Black lives matter”-rörelsen borde sköta sig så att polisen slipper rycka ut. Men skarorna instämmer högljutt i Trumps förakt mot eliter, i politiken och i medierna.

Annons
Annons

– Systemet är riggat. Det är ohederligt folk i medierna, de placerar in er i samma korg som Hillary, som ”bedrövliga”.

Den repliken som fortsatte med ”rasister, sexister, homofober…” var ett oförklarligt misstag av Hillary Clinton. Särskilt efter kandidaten Barack Obamas slarviga generalisering 2008 om bittra människor i trakter som dessa som ”klamrar sig fast” vid vapen, religionen och misstro mot allt främmande.

Här i Johnstown, liksom i stora delar av USA, finns det väljare som inte vill ha Hillary Clinton. Inte nödvändigtvis för att de hatar henne, utan för att de inte gillar hennes politik. Att Donald Trump ligger på minst 40 procent i mätningarna beror på lojaliteten i partiet, de är republikaner, men också på att supportrar finns utanför det omtalade skiktet vita lågutbildade män.

Vallokalerna är redan öppna i många delstater och Trump som snart ska hasta vidare manar:

– Antingen vinner vi i november, annars förlorar vi vårt land.

Det har varit en mycket lång och deprimerande valrörelse. Trump dominerade den så kallade nyhetscykeln så gott som varje dag. Antingen på grund av nya avslöjanden och extra stötande uttalanden, eller för att han ofattbart nog satte krokben för sig själv. Nära rådgivare som ofta tvingats dra ut med krystade förklaringar eller rena motsägelser av vad Trump just sagt måtte ha svurit åtskilliga gånger när opinionskurvorna nått i kapp Clintons bara för att dala igen efter någon ny groda.

Ta till exempel den där lördagen när Trump skulle lägga fram sitt program för de första 100 dagarna i Vita huset. Han hade valt att göra det i staden Gettysburg i Pennsylvania där Abraham Lincoln höll ett av de mest berömda talen i den amerikanska historien under brinnande inbördeskriget. Men Trump kunde inte hålla sig – han meddelade att han tänker stämma – de elva – kvinnorna som anklagat honom för övergrepp.

Annons
Annons
Foto: Karin HenrikssonBild 1 av 1

Några få var tidigt ute med protester mot Trump, till exempel presidentkandidaten 2012 Mitt Romney, klanen Bush, ett par rika donatorer och i alla fall en sittande republikansk senator, Ben Sasse. Så gott som hela kåren av konservativa kommentatorer i vad som bara kan kallas Washingtonetablissemanget tog avstånd redan i våras. De hamrar förtvivlat fram krönika efter krönika med argument om varför en charlatan, en narcissist, en bedragare inte kan få bli president.

Tyckare på andra kanten anser att Republikanerna har sig själva att skylla. De bäddade för Trump redan när de inte slog tillbaka hans prat om att Obama inte är född i USA. Primärvalsrivalerna var fegisar som inte gaddade ihop sig mot Trump. Vad som föreföll vara övertalningsförsök bakom kulisserna på partihögkvarteret i Washington ledde ingen vart och där fanns också ett obestridligt faktum: att Trump faktiskt segrade. Och i denna väljarkår, bitvis ny, gillar fler vad Trump står för än partiets höjdare som högste folkvalde talmannen Paul Ryan.

Förra sommaren var Republikanerna övertygade om att det var dags för maktskifte och att deras kandidat skulle besegra Hillary Clinton. Inte nu längre. Det enda som talar för en Trumpseger är ännu fler mejlskandaler – eller om det finns en massa människor som inte vågat säga att de stöttar honom eller att övertygelsen aldrig-Hillary är starkare i väljarkåren som helhet.

Varför stöttar du Donald Trump?

Foto: Karin Henriksson
Annons
Annons
Foto: Karin HenrikssonBild 1 av 2
Foto: Karin HenrikssonBild 2 av 2

Lori Ziegler:

– Jag röstar alltid. Men aldrig på demokraterna. För mig är säkerhet det absolut viktigaste. Jag vill inte ha öppna gränser. Donald Trump är villig att samarbeta och får saker uträttade, som byggprojektet som gick på 4 miljarder dollar mindre än budgeterat. Hillary är en korrupt lögnare. Jag tror inte ett ord hon säger. Vad har hon gjort, egentligen?

Foto: Karin Henriksson

Rick Stancombe:

– Han är bra för Amerika. Han skulle få hit investeringar. Han är emot öppna gränser. Han skulle ta kommandot. Fast jag trodde inte att han skulle komma så här långt. Nej, jag hatar inte Hillary, jag tycker bara inte om det hon står för – och i tredje debatten avslöjade hon militära hemligheter när hon pratade om kärnvapen.

Foto: Karin Henriksson

Beverly King:

– Vi träffade herr Trump på hans restaurang i New York en gång. Han kom fram, presenterade sig och var mycket tillmötesgående. Jag gillar allt han står för, först och främst stängda gränser. Näst viktigast är aborter. Jag bytte parti, till Republikanerna, för ett halvår sedan. Jag var inte förtjust i Hillary när Bill var president heller.

Annons
Annons
Foto: Karin HenrikssonBild 1 av 2
Foto: Karin HenrikssonBild 2 av 2
Foto: Karin Henriksson

Garrett Farinelli:

– Stopp för illegal invandring. Få tillbaka olje- och kolindustrin hit. Han är inte politiker, utan affärsman. Vi har haft politiker länge och de har inte löst några problem. Min bror är krigsveteran och Donald Trump tänker göra mer för dem. Jag växte upp i ett republikanskt hem, är 22 år, och detta blir första gången jag röstar.

Foto: Karin Henriksson

Emily Jones:

– Jag har inte bestämt mig än. Fast jag uppskattar Donald Trumps affärsskicklighet. Han har byggt upp ett imperium. Och jag sympatiserar med en del annat i hans program, men är orolig för en del av det han sagt om kvinnor. Tror att det kan gälla många unga som jag själv, jag är 18, och förstagångsväljare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons