Illustration: Henrik Malmsten
Illustration: Henrik Malmsten

USA kvar som ”världspolis” – därför svek Trump löftet

Till och med Fox News stjärnankare – och Trumps informelle rådgivare – Tucker Carlson protesterade när presidenten gav klartecken att döda en av Mellanösterns mäktigaste män. Varför valde Donald Trump att trotsa sig själv?

Publicerad

 

NEW YORK 150 människoliv stod på spel. Det var juni 2019, Iran hade skjutit ner en amerikansk drönare och väntade på vedergällning. Den amerikanska insatsen var inledd och ögonblicket snart bortom återvändo. Utrikesministern Mike Pompeo pressade på.

”Vi hade fingret på avtryckaren”, skulle presidenten senare förklara.

Donald Trump hade tio minuter tillgodo när han avblåste attacken.

Hämnden framstod som oproportionerlig, 150 liv motsvarade mer än en obemannad drönarfarkost.

Ett halvår senare skulle konflikten eskalera till randen av ett krig, men sommaren 2019 var kabinettet frustrerat över presidentens sista minuten-reträtt.

Sin vana trogen hade presidenten rådgjort utanför administrationen. Över telefon hade han konsulterat Fox News-ankaret Tucker Carlsson, som påmint presidenten om hans vallöfte:

Du skulle dra dig ur internationella konflikter, inte skapa nya.

Det stämmer att Donald Trump gått till val på att sätta USA först.

Isolationisterna, som ”America first”-anhängarna brukar kallas, ser få fördelar med att agera världspolis och spendera skattepengar internationellt. För många av dem innebär krig personliga uppoffringar, sömnlösa nätter med söner och döttrar i strid på andra sidan jorden.

Men Trump har inte bara dem att blidka. Bland hans anhängare, rådgivare och medarbetare finns också hökar. Till skillnad från isolationisterna ser hökarna ingen motsättning mellan landets nationella intresse och en offensiv militär i utlandet. Snarare som två sidor av samma mynt: anfall som bästa försvar och en nödvändighet för att störta diktaturer och etablera regimskifte.

Annons
Det är en balansakt att sätta USA först genom en passiv utrikespolitik, utan att framstå som mjuk och mesig.
Det är en balansakt att sätta USA först genom en passiv utrikespolitik, utan att framstå som mjuk och mesig. Foto: Andrew Harnik/TT

Till hökarna hör Trumps egen utrikesminister Mike Pompeo och flera andra nära presidenten, men även inflytelserika kommentatorer som Tucker Carlsons kollega Sean Hannity på Fox News. Även Hannity ingår i den krets som Trump regelbundet rådfrågar.

Trump är i grunden isolationist men inställningen varierar med land, omständigheter och, anar vissa, dagsform. Etiketten skiljer sig även retoriskt och faktiskt.

Sturska formuleringar på Twitter omsätts sällan i handling.

I Iran har Trump på pappret betett sig som en hök. Han drog sig ur det kärnteknikavtal som Barack Obama betraktade som en av sina största utrikespolitiska framgångar, införde tuffare sanktioner som skulle krympa landets ekonomi och röt ifrån när Iran ställde till det i regionen. Delvis ett sätt att distansera sig från företrädarens politik, delvis en eftergift till hökarna.

Annons

I sin bok ”The art of the deal”, spökskriven av journalisten Tony Schwartz, förklarar den dåvarande fastighetsmagnaten Donald Trump att det värsta man kan göra i en förhandlingssituation är att verka desperat. ”Det får den andra att vittra blod, och då är du död”.

”Iran ville att jag skulle lyfta sanktionerna för att få träffa dem. Jag sa, så klart, NEJ!” skrev presidenten på Twitter den 27 september i höstas.

I handling har han agerat mer likt en struts. När Iran attackerade oljefartyg, amerikanska drönare och saudiska oljeraffinaderier tittade presidenten åt ett annat håll. Hökarna runt honom var frustrerade över hans flathet mot regimen.

Attackerna mot saudiska oljeanläggningar, och därmed världens energiförsörjning, i september kunde visserligen inte bevisas komma från Iran även om Saudiarabien visade att de i varje fall genomfördes med iranska vapen. Men Trump kritiserades under hösten för att vara för mjuk och mesig. Det gick emot såväl hans självuppfattning som den publika bild han vill förmedla av sig själv.

Annons

Beslutet som skulle chocka både världen och flera runt presidenten några dagar efter nyår måste ses mot bakgrund av det.

– Han ville göra något dramatiskt för att demonstrera att han fortfarande bestämmer och inte är svag, säger Aaron David Miller, forskare på Carnegie Endowment for International Peace och tidigare rådgivare till både demokratiska och republikanska utrikesministrar.

Decenniet led mot sitt slut. Upprepade angrepp hade riktats mot baser där styrkor från den USA-ledda koalitionen fanns placerade.

Två dagar efter juldagen dödas en civil amerikan i en attack, och USA misstänkte den Iranstödda shiamilisen Hizbollah-brigaderna.

USA svarade med luftangrepp mot fem av milisens baser.

Regimtrogna tog med hjälp av en Iranstödd milis saken i egna händer. På nyårsafton kablades bilder ut över hur ambassaden i Bagdad stormades. Rök, eld, krossade fönster. Slagorden löd ”Död åt Amerika”.

Amerikanska ambassaden i Bagdad stormades och brändes av Iranstödd milis på nyårsafton 2019.
Amerikanska ambassaden i Bagdad stormades och brändes av Iranstödd milis på nyårsafton 2019. Foto: AP
Annons

Presidenten följde nyhetssändningarna. Det faktum att ingen amerikan förolyckats tog inte bort den förödmjukande likheten med krisen i Teheran 1979 då 52 diplomater hölls som gisslan i 444 dagar sedan islamistiska studenter stormat ambassaden. Eller den med attacken mot konsulatet i staden Benghazi i Libyen 2012, som tog fyra amerikaners liv, inklusive ambassadörens. Den dåvarande utrikesministern Hillary Clinton hade mött kritik av Republikanerna för sin hantering.

Det blev svårare att hålla sig kall.

Underrättelseinformation indikerade att Qassem Soleimani, chef över Irans revolutionsgardes specialstyrka Quds och enligt USA ansvarig för hundratals amerikaners död i Mellanöstern, planerade en attack mot amerikanska mål och att liv stod på spel. På hemmaplan skulle Demokraterna senare hävda att uppgifterna var osäkra.

En bild distribuerad av iranska myndigheter visar hur Qassem Soleimanis kista bärs av sörjande vid Teherans universitet.
En bild distribuerad av iranska myndigheter visar hur Qassem Soleimanis kista bärs av sörjande vid Teherans universitet. Foto: Alamy
Annons

Donald Trump fick flera alternativ presenterade för sig och valde det mest aggressiva. USA:s president gav klartecken att döda en av Mellanösterns mäktigaste män. Generalen Qassem Soleimani var enligt bedömare mer inflytelserik än presidenten Hassan Rouhani. Det sades att det var samma sak som om Iran hade dödat USA:s vicepresident.

USA stod plötsligt på tröskeln till krig med Iran.

– Det är den största utrikespolitiska krisen i Trumps presidentskap, säger Aaron David Miller.

De som närvarade när presidenten fattade beslutet, och trodde att han skulle välja en mindre drastisk vedergällning, rapporterades vara ”chockade”.

Fox News stjärnankare och Trumps informelle rådgivare Tucker Carlson protesterade i live-tv.

– Det finns mycket dåligt folk i den här världen. Vi kan inte döda dem alla. Det är inte vårt jobb. Vår regering finns till för att försvara och främja amerikanska medborgares intressen. Det är därför vi har en regering, sa han.

Fox News-ankaret Tucker Carlson är en av många kända Trumpanhängare som är kritiska till presidentens beslut att döda general Soleimani.
Fox News-ankaret Tucker Carlson är en av många kända Trumpanhängare som är kritiska till presidentens beslut att döda general Soleimani. Foto: Richard Drew/AP
Annons

Isolationisten Steve Bannon, som startat en podcast i vilken han försöker hjälpa presidenten som gav honom sparken att bli återvald, fruktade att Trumps stöd hos den amerikanska arbetar- och medelklassen var hotat. Risken för ett nytt krig uppfattas stötande hos amerikaner som i sina dagliga liv skulle få leva med konsekvenserna. De som skulle få skicka iväg sina barn och kanske förlora dem. Att leka med ett nytt krig i en region där ingen amerikansk regering har lyckats hitta en lösning var inte att sätta USA först.

Länderna där befolkningen högst och lägst förtroende för Trumps utrikespolitik

Trump har tidigare sett till att träda ur internationella avtal och samarbeten som ”America first”-falangen anser dyra, ineffektiva och på tvärs med USA:s bästa, som Parisavtalet, FN-rådet för mänskliga rättigheter, Unesco och handelsavtalet TPP.

Men utträdet från Iranavtalet gav komplicerade konsekvenser. Upptrappningen som skulle föra landet till förhandlingsbordet fick motsatt effekt. Efter att Soleimani dödats meddelade Iran att man inte längre begränsar sin anrikning av uran och, liksom USA redan har gjort, lämnar kärnteknikavtalet. I strid med sin kampanjretorik skickade presidenten fler trupper till regionen.

Annons

Till och med Bannon, mannen som har kallats strategen bakom Trump, undrade nyligen i sin podcast hur presidenten tänkt.

– Det här måste fortfarande förklaras. Jag vet inte om det ska ske genom att presidenten talar till nationen eller medverkar på ”Fox & friends”. Men helt klart måste presidenten vid någon tidpunkt inte bara gå igenom hur hans logik såg ut, utan också var han vill ta detta, sa han.

Presidenten har lovat sina väljare att minska USA:s inblandning i Mellanöstern och stundtals gått långt för att tillfredsställa dem. Även när det har skett på bekostnad av allierade, som när han under hösten gav kurderna kalla handen i kampen mot terrorsekten IS och drog tillbaka USA:s trupper från norra Syrien.

I amerikanska medier och runt middagsbord frågar man sig nu varför Trump egentligen bröt med ”America first”-strategin i Iran. Var det en tillfällig impuls eller en strategiomläggning?

Trumps presidentskap är i utrikespolitiken en balansgång mellan att stå fast vid policyn och att inte verka svag eller oförmögen. ”USA först” är ingen strategi som praktiseras i varje enskilt beslut. Det är en övergripande idé som ibland motsägs i ord – ibland i handling.

Annons
Kommer anhängarna av ”America first”-strategin att tycka att Soleimanis död var ett brott mot Trumps vallöfte?
Kommer anhängarna av ”America first”-strategin att tycka att Soleimanis död var ett brott mot Trumps vallöfte? Foto: Jacquelyn Martin/TT

Efter attentatet visade Trump tydligt att han inte vill ha krig. Det säger sig inte heller Iran vilja. Inget av länderna har något att vinna på det. Irans ledare vill behålla regimens inflytande och trycka undan USA:s närvaro i regionen. USA:s president vill bli återvald på hemmaplan.

Men Trump kommer att få svårt att leverera på sitt förra vallöfte att dra tillbaka trupperna från regionen. Kanske förlåter anhängarna honom om han lyckas med att, som Bannon efterfrågar, förklara sig. Kanske har de redan förlåtit honom.

Om det är något presidenten har varit skicklig på så är det att skapa bilden av ett ”vi” med sina anhängare och ett ”dem” i en gemensam fiende.

Problemet med Mellanöstern är att det inte fanns några tydliga lösningar – bara konsekvenser. Varken Trump eller företrädaren Obama har med sina vitt skilda taktiker lyckats. Det är också det som gör det vanskligt att ingripa där. Kritikerna ser det som att kasta pengar och människoliv i ett slukhål.

Utmaningen ligger kanske därför inte så mycket i att lösa problem som i att inte förvärra dem.

Det är en balansakt att sätta USA först genom en passiv utrikespolitik, utan att framstå som mjuk och mesig.

Foto: Andrew Harnik/TT

Amerikanska ambassaden i Bagdad stormades och brändes av Iranstödd milis på nyårsafton 2019.

Foto: AP

En bild distribuerad av iranska myndigheter visar hur Qassem Soleimanis kista bärs av sörjande vid Teherans universitet.

Foto: Alamy

Fox News-ankaret Tucker Carlson är en av många kända Trumpanhängare som är kritiska till presidentens beslut att döda general Soleimani.

Foto: Richard Drew/AP

Kommer anhängarna av ”America first”-strategin att tycka att Soleimanis död var ett brott mot Trumps vallöfte?

Foto: Jacquelyn Martin/TT