Annons

Janerik Larsson:Trumps syn på omvärlden

Trump driver det han tror på
Trump driver det han tror på Foto: Alex Brandon

Det råder stor oro i EU och i den amerikanska kongressen på grund av president Trumps agerande i frågan om USA:s roll i Syrien. Det är en befogad oro och den handlar givetvis ytterst om USA:s roll som garant för stabiliteten i världen. Men den som följt amerikansk politik eller för den delen Donald Trump borde inte vara förvånad.

Under strecket
Publicerad

Stor uppmärksamhet har inte minst jag ägnat president Trumps handelspolitik som kännetecknas av merkantilism. Ett mera modernt och oftare använt begrepp är protektionism. Båda är korrekta vad gäller Trump.

Jag har skrivit om detta t ex här.

Men Donald Trump är och har också alltid varit isolationist.

Om USA:s historiska isolationism före andra världskriget kan man t ex läsa här.

President James Monroe formulerade 1823 det som kallas Monroe-doktrinen och som idag är Trumps policy:

"In the wars of the European powers, in matters relating to themselves, we have never taken part, nor does it comport with our policy, so to do.”

(I krig mellan europeiska makter som rör deras inbördes förhållanden så deltar vi aldrig och det är inte vårt sätt att agera.)

Efter andra världskriget blev USA en stormakt och efter Sovjets fall den enda stormakten. Idag anses Kina och Ryssland som två konkurrerande stormakter. Frågan som Trump ställer sig är hur USA:s intressen bäst bevakas och han anser då att den politiska linje som rått efter andra världskriget inte längre gäller.

Annons
Annons

Till bilden hör också att han på olika sätt sökt närma sig både Ryssland och Kina på ett sätt som ingen av hans företrädare ansett ligga i USA:s intresse.

Att notera är att det är det republikanska partiet som i högre grad än det demokratiska partiet slagit vakt om USA:s såväl handelspolitiska som säkerhetspolitiska vägval efter andra världskriget.

Barack Obama var inte senator då president George W Bush inledde krigen i Afghanistan och Irak. Mot Irakkriget argumenterade Obama kraftfullt. I ett anti-krigs-tal i Chicago den 2 oktober 2002 sa han:

"I am not opposed to all wars. I'm opposed to dumb wars."

(Jag är inte motståndare till alla krig. Jag är motståndare till dumma krig.)

Obama talade då om att även framgångsrika krig tar lång tid som inte kan förutses och att varken kostnader eller konsekvenser inte är förutsägbara.

I presidentvalskampanjen 2008 talade Obama emot Irakkriget och drog sedan som president de amerikanska trupperna från landet på ett sätt som i efterhand ter sig diskutabelt. De sista amerikanska trupperna lämnade Irak den 18 december 2011.

Sedan kom IS och USA gick åter in i Irak 2014.

President Trump försöker att avsluta också kriget i Afghanistan men intresset från talibanerna att gå med på en ordning i landet som bevarar något av det anständiga samhälle som fått leva upp under det långa kriget tycks minimalt.

Rimligen antar talibanerna att Trump mycket väl kan göra en operation liknande den han nu gjort i Syrien.

Trumps tillbakadragande från Syrien är ett sätt att inför sina väljare göra gällande att han uppfyllt sitt vallöfte från 2016 att göra slut på USA:s ändlösa krig (som han kallar dem).

Annons
Annons

Om hans agerande i Syrien leder till problem för NATO är det inte heller något Trump kommer att bry sig om.

En annan aspekt i sammanhanget är att Trump hyser allt annat än ömma känslor för EU. Helst skulle han se att EU blev upplöst. Här delar han ett intresse med president Putin som nu övertagit stormaktsrollen i Turkiet/Syrien/IS-konflikten.

Det finns ingen anledning tro att president Trump skulle bry sig om ifall EU försvagades av en flyktingvåg liknande den som kom 2015.

Presidentens signaler angående Afghanistan har tveklöst haft betydelse för den pågående, utökade flyktingvågen därifrån.

Vad betyder detta för Trumps möjligheter att bli återvald? Det finns ingen anledning tro att reaktionen internationellt eller i kongressen på något sätt har skadat hans möjlighet att bli återvald.

Utrikes- och säkerhetspolitik spelar ingen roll i den amerikanska valkamp som nu är i sitt tidiga skede.

Ska man vara ärlig så gäller sannolikt detsamma uppståndelsen kring Trumps samtal med Ukraina och Kina angående Joe Bidens son Hunters utrikes affärer.

Det finns givetvis goda skäl att i sak uppröras över Trumps agerande i detta sammanhang och i många andra under hans presidenttid. Men jag tror inte han förlorar så många av de trogna väljarna.

Räcker det för omval? Den frågan kan precis som 2016 komma att avgöras i elektorsvalet och att förutspå det utfallet är inte möjligt.

Men håll i minnet att nästan alla var säker på att Hillary Clinton skulle vinna 2016. Den som kommer ihåg Trumps segertal den kvällen vet också att till de klart överraskade över valutfallet hörde också han...

Trump må vara något världen inte önskat och som majoriteten av amerikanska väljare 2016 sa nej till men det kloka rådet är att inte underskatta honom.

Även den som ogillar vad han gör ska veta att han nog faktiskt vet ganska väl vad han gör även om det ogillas av Pentagon, State Department och kongressen....

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons