Annons

Karin, 91: Släpper vi rädslan blir livet så mycket rikare

Mejlskörden slog rekord efter ”Fördel äldre”-artiklarna. Läsarna har skickat in längre och kortare berättelser om livet efter 65, och den röda tråden är: frihet! En känsla av att rå sin tid, inte behöva bry sig om vad folk tycker och en förmåga att njuta av livet på många plan.

Under strecket
Publicerad
Foto: Jae C Hong/AP
Foto: Christine Olsson/TT
Foto: Claudio Bresciani/TT

”Jag och andra gamlingar har lätt att skapa små kontaktsituationer vid busshållplatsen, i affären och liknande sociala sammanhang.”

Foto: Simon Rehnström
Foto: Mats Andersson/TT

Skärgården och ateljén lockar.

Foto: Lars Pehrson
Foto: Claudio Bresciani / TT
Foto: Malin Hoelstad

”Växterna vid mina elva kupor i biträdgården blir som en surrande fabrik sommartid av humlor och bin!”

Foto: Henrik Montgomery / TT

”Efter frukost, då kaminen börjat värma, tar jag plats i min fåtölj, med en kopp kaffe och avverkar mina tre morgontidningar.”

Foto: Berit Roald/TT
Foto: Hasse Holmberg/TT

”Jag bävar för den dag jag måste ha hemhjälp.”

Foto: IBL
Foto: Tomas Oneborg

Pensioneringen – samma känsla av frihet som studenten.

Foto: IBL

”Jag skulle fortsätta att tycka tatueringar är fel.”

Foto: IBL

Japanska kampsporten naginata – kul och nyttig upplevelse sent i livet för Tulla, 68.

Foto: Shutterstock/IBL

Naginata, utövat i Japan.

Foto: IBL
Foto: Pontus Lundahl/TT

Brogues.

Foto: IBL

”Varje dag jag kan gå ut ur min lägenhet och träffa grannar, gå och handla och ta hand om mitt liv, är jag nöjd!”

Foto: Tomas Oneborg
Foto: Christine Olsson/TT

”Inte konstigt om dagens 70-åringar mår bättre. De röker ju inte ett paket om dagen längre.”

Foto: Jessica Gow/TT

”Efter en höftoperation är jag tillbaka i dansens virvlar.”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det är viktigt med både fysisk och mental träning.

Foto: Jessica Gow/TT
Foto: Marcus Ericsson/TT

”Jag kan inte längre bygga altaner från ax till limpa.”

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

”Jag gläds åt andra saker än förr – som att se ett kraftigt solsken.”

Foto: Stian Lysberg Solum/TT

”Jag är inte rädd för att dö. Men för att födas till nästa liv om några hundra år. Hur ser jorden ut då?”

Foto: IBL
Foto: Henrik Montgomery/TT

”Jag köpte bil, släpvagn och motorcykel och hyrde ett hus i Turkiet.”

Foto: Pontus Lundahl/TT

”När min delsbo vaknar blir det dags för morgonkaffe tillsammans.”

Foto: Jessica Gow/TT

”Att Orwell, Boye, Huxley, besannats samtidigt som människors tillstånd blivit friskare hänger inte ihop.”

Foto: IBL

”Den fina, släta huden som hållit samman kroppen i många år börjar vecka sig.”

Foto: IBL
Foto: Jae C Hong/AP
Foto: Christine Olsson/TT
Foto: Jae C Hong/AP

”Jag behöver inte bli gillad på Facebook”

Jag känner ett inre lugn, vet att jag duger, att det jag gör duger. Vet att jag är värdefull och att det jag gör är värdefullt.

Jag känner mig älskad av dem som betyder något för mig och vet att ingen kan vara älskad av alla, och att det inte är viktigt. Jag behöver inte bli gillad på Facebook.

Foto: Christine Olsson/TT

Jag accepterar mig själv som jag är och andra som de är.

Jag kan planera min dag som jag vill, läsa ut en god bok till klockan tre på natten eftersom jag inte måste gå upp tidigt och jobba. Jag kan ta min pension och flytta vart jag vill i världen.

Annons
Annons
Foto: Claudio Bresciani/TT

”Jag och andra gamlingar har lätt att skapa små kontaktsituationer vid busshållplatsen, i affären och liknande sociala sammanhang.”

Foto: Simon Rehnström

/Det verkliga livet börjar efter 65

Foto: Claudio Bresciani/TT

Nu kan man säga det man tänker

Fördelen med att ha framtiden bakom sig är att man kan säga det man tänker och inte behöver tänka på det man säger!

/Åke Johansson, 71

”Jag och andra gamlingar har lätt att skapa små kontaktsituationer vid busshållplatsen, i affären och liknande sociala sammanhang.”
”Jag och andra gamlingar har lätt att skapa små kontaktsituationer vid busshållplatsen, i affären och liknande sociala sammanhang.” Foto: Simon Rehnström

Lättare att småprata med andra

En fördel som jag nästan dagligen upplever är att jag som 80-plussare kan släppa min prestige. Jag presenterar mig själv genom mitt sätt att vara, jag bedöms inte på grundval av min position i arbetslivet. Jag märker att jag och andra gamlingar, genom att vi inte bryr oss så mycket om hur vi ter oss, har lätt att skapa små kontaktsituationer vid busshållplatsen, i affären och liknande sociala sammanhang.

Vi småpratar och får på så sätt minikontakter som är värmande och ibland tillräckliga för att kompensera för den ensamhet som uppstår i takt med att vänner dör eller försvinner ifrån oss i en demenssjukdom. Mitt behov av att hävda mina åsikter i privatlivet har minskat samtidigt som jag har tid att kanalisera mitt samhällsengagemang i föreningslivet.

Jag har fortfarande mycket att göra upp med hos mig själv och det gör att det fortfarande är intressant att leva.

Annons
Annons
Foto: Mats Andersson/TT

Skärgården och ateljén lockar.

Foto: Lars Pehrson

/Lev livet framåt, inte bakåt

Foto: Mats Andersson/TT

Ingrid, 72: När kroppen förfaller lyfter själen

Kroppen börjar förfalla men desto mer lyfter själen. Jag upplever att jag blir allt visare och klokare, och har efter avslutat yrkesliv, också tid för reflektion. Om jag hade gjort annorlunda val i mitt liv, var hade jag varit då? Smärtsamma händelser har gjort ont men jag inser alltmer att de har stärkt mig.

Jag umgås med mina vänner och har med dem både djupa och meningsfulla samtal. Visserligen upplever också de att de yngre lämnar plats för oss på bussen och att vi blir niade i affärerna, men det är samtidigt skönt att omtanken och respekten finns för oss äldre. Vi har så mycket inom oss som skulle kunna vara till stöd och hjälp för våra yngre, ofta stressade, medmänniskor.

/Ingrid Thalwitzer, årgång 1947

Skärgården och ateljén lockar.
Skärgården och ateljén lockar. Foto: Lars Pehrson

Cecilia, 73: Som pensionär äger jag min tid

Inuti mig så är jag lika nyfiken, engagerad och energisk som jag alltid varit. Det fina med mitt liv nu är att min nyfikenhet får mycket mer bränsle och mycket mer tid för att utvecklas. Nyfikenheten är min största drivkraft och så har det alltid varit.

Annons
Annons
Foto: Claudio Bresciani / TT
Foto: Malin Hoelstad

I mitt jobb som konstnär överraskas jag ständigt över saker och ting som jag tidigare inte förstått och som jag nu tycks förstå. Men känslan av ständigt vakna till en ny dag och upptäcka något nytt, den känslan har nog ökat med åldern och kanske beror det också på att jag som pensionär äger min tid mycket mer än någonsin tidigare.
Efter skilsmässan flyttade jag till i en liten tvåa nära Johannesplan i Stockholm. Jag tycker att bostaden är viktig i en förändringsprocess som att bli pensionär på heltid. Brukar råda mina vänner att antingen ändra om sin lägenhet och anpassa den till nya livet, måla om, kasta ut gamla saker, köpa nytt etcetera. Det ligger en stor kraft och energikälla i att skapa en ny miljö utifrån det nya livet och är till stor hjälp på många sätt.

Nu ser jag fram emot att några månader till få dyka ner i mitt jobb och senare i vår återta mitt gamla härliga liv i Stockholm och att få bo kommande sommar i skärgården där jag har min ateljé.

Livet som pensionär överraskar mig hela tiden!

/Cecilia Ceder, född -46

Foto: Claudio Bresciani / TT

Cecilia: Klumpa inte ihop äldre

Jag tycker att det är stor skillnad på att vara 65 och 95. Gammal med stora behov av omsorg om man lever brukar visa sig efter 85. Klumpa inte i hop äldre till en enda stor massa.

/Cecilia Strandberg

Foto: Malin Hoelstad
Annons
Annons

”Växterna vid mina elva kupor i biträdgården blir som en surrande fabrik sommartid av humlor och bin!”

Foto: Henrik Montgomery / TT

Okritiskt att inte nämna något om cancer

Märklig och okritisk artikel. Inte ett ord om cancer som ökar i omfattning ju äldre människor blir. Är själv drabbad av prostatacancer som inte går att operera, är 70 i dag och med lite tur kan jag leva i fyra- fem år till. Och inget nämns om den stora dödsorsaken i dag, hjärt- och kärlsjukdomar. Hade en vän som i maj 2018 dog på ett par minuter, han blev 69, hade inga symptom.

Har i övrigt flera vänner och bekanta som gått bort under senare tid, ingen blev 70. ”70 är det nya 50” är ett dåligt skämt för mig och många. SvD hakade på liksom tv och många andra som ville ha en bra ”grej” ... utan att behöva tänka.
/Anders Andersson

”Växterna vid mina elva kupor i biträdgården blir som en surrande fabrik sommartid av humlor och bin!”
”Växterna vid mina elva kupor i biträdgården blir som en surrande fabrik sommartid av humlor och bin!” Foto: Henrik Montgomery / TT

Kerstin, 81: Vilken frihet – från en massa måsten

Att bli äldre innebär ju både för- och nackdelar. För mig personligen har det inneburit en välkommen frihet! Frihet från vad folk ska tycka om en, frihet från en hel massa Måsten, eftersom man inte blir lika noga längre, och tar lättare på de flesta krävande sysslorna. Man måste inte hela tiden! Krafterna och synen avtar, man lär sig lyssna på kroppen!

Den stora trädgården till exempel kallar jag numera naturreservat! Har lagt igen de flesta landen, och sått växter för mina bin där. Är nämligen biodlare med 11 kupor i biträdgården. Dessa biväxter självsår sig år efter år, mycket bekvämt! Det är gurkört, honungsfacelia, blåeld, vallmo med flera. Det är som en surrande blå fabrik sommartid av humlor och bin! Även fjärilar lockas dit.

Annons
Annons

”Efter frukost, då kaminen börjat värma, tar jag plats i min fåtölj, med en kopp kaffe och avverkar mina tre morgontidningar.”

Foto: Berit Roald/TT

Säger åt barn och barnbarn, att jag har rätt att vara glömsk! Det har inte ni! Då skrattar dom, men håller faktiskt med!

Sen är det städningen, som man tar betydligt lättare på än förr! Dels ser man sämre, dels bryr man sig inte lika mycket! Ändå går livet vidare, och folk tittar in ändå!

Dom gamla trägolven är repiga efter alla klor och rivstarter från våra hundar, och barnbarnens vilda lekar. Så vi har heller inga golv att vara rädda om längre, nu när det är barnbarnsbarnens tur.

Glömskan ja, den kommer på köpet! Säger åt barn och barnbarn, att jag har rätt att vara glömsk! Det har inte ni! Då skrattar dom, men håller faktiskt med!

Ja, så var det ju hälsan också! Lite stelhet och lite skavanker får man räkna med, är ju 81 fyllda nu. Är reumatiker, har fibromyalgi med mera och då har man rätt att bara sjunka ner framför tv:n eller med en bok emellanåt! Och emellanåt blir allt oftare! Ändå har inget dåligt samvete för det längre, som man hade förr!

Ja det finns även sorg tyvärr, livet är inte bara en dans på rosor. Har mist många kära väninnor. I somras gick ett älskat barn bort. Det blev mitt livs hårdaste smäll hittills. Trodde inte jag skulle kunna resa mig efter det. Straxt före jul avled min innerligt älskade make efter 60 fina år tillsammans. Sorgen sätter sina spår, och tårarna trillar ibland. Men dom får trilla, man behöver det också. Sorgen måste få ta sin tid. Är tacksam, att vi fick så många år tillsammans, alla får inte det.

Om det inte blir som man tänkt, så får man tänka som det blir!

/Elg Kerstin Similä

”Efter frukost, då kaminen börjat värma, tar jag plats i min fåtölj, med en kopp kaffe och avverkar mina tre morgontidningar.”
”Efter frukost, då kaminen börjat värma, tar jag plats i min fåtölj, med en kopp kaffe och avverkar mina tre morgontidningar.” Foto: Berit Roald/TT
Annons
Annons
Foto: Hasse Holmberg/TT

Ambitionen är att njuta av dagen

När jag var nybliven pensionär 2010, byggde vi ett hus i en mindre skånsk stad. Huset byggdes i ett nybyggnadsområde där många inflyttade inte kände varandra. Jag tog då initiativ till att starta en matlagningskurs för män i pensionsåldern för att kunna etablera kontakter i området. Fick tag i en utmärkt lärare. Vi ser fram mot att snart starta vårterminens kursomgång, den sextonde terminen.

Det har resulterat i ett mycket stort umgänge med olika konstellationer och olika aktiviteter, inte minst många goda middagar. Vi njuter av dessa middagar men inser också faran med vad ett för stort alkoholintag kan medföra. Ambitionen är minst tre och helst fyra alkoholfria dagar i veckan.

För mig har morgonstund guld i mun. Njuter av min morgon. Klockan ringer i regel 06.40. Efter frukost, då kaminen börjat värma, tar jag plats i min fåtölj, med en kopp kaffe och avverkar mina tre morgontidningar SvD, Di och Ystad Allehanda. Därefter är jag redo för en långpromenad med vår hund.

Min hälsa är så här långt mycket bra. En liten dos blodtrycksmedicin är den medicin jag äter. Samtidigt är jag mycket väl medveten om att ett negativt hälsobesked snabbt kan förändra situationen. Ambitionen är att njuta av dagen. Äta sunt, se till att mungiporna är uppe, vara aktiv på olika plan och vara generös mot min omgivning.

/Njut av dagen

Foto: Hasse Holmberg/TT
Annons
Annons

”Jag bävar för den dag jag måste ha hemhjälp.”

Foto: IBL

”Att få vara mormor är det största”

Under min uppväxt saknade jag alltid nära släktingar. Mina klasskamrater, grannar - ja, de flesta i min omgivning hade mor- och farföräldrar. Så var det inte för min syster och mig! Vi var flyktingbarn med föräldrar, som försökte överbrygga denna saknad så gott de kunde.

Att ha åldrande släktingar under sin uppväxt skapar en gemenskap och länkar bakåt och framåt i ens utveckling. I bästa fall berikar det ens självbild och självförtroende.

I dag är jag 75 år och jag och min man har varit gifta i drygt 50 år.

Genom livet har jag fram till nu varit drabbad av cancer, sorg och mycket smärta. Sorgen över vår förlorade son går aldrig över och jag har inte kvar några illusioner. Men parallellt med sorgen blev jag mormor till två underbara barnbarn.

Då började en fas i mitt liv, som jag aldrig själv hade fått uppleva. Att få höra ordet mormor och uppleva att vara mormor, är en lisa för själen.

Livet är, trots allt ont både inom mig och i omvärlden, en gåva, som är värd att förvalta.

Att få vara mormor och försöka vara en levande länk in i framtiden, för vårt barn och våra barnbarn, upplever jag, som det största i mitt åldrande liv.

/R H. K

”Jag bävar för den dag jag måste ha hemhjälp.”
”Jag bävar för den dag jag måste ha hemhjälp.” Foto: IBL

Rune, 91: Ensamheten känns svår

Jag är en man 91 år som har varit gift 67 år, min hustru 90 år har Alzheimer och bor sedan två år på särskilt boende. Dessförinnan skötte jag henne hemma med allt var det innebar, handla, laga mat , städa och ta hand om hennes hygien.

Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg

Pensioneringen – samma känsla av frihet som studenten.

Foto: IBL

När jag nu är helt ensam i bostaden och har rutin på att sköta allt själv är den bördan mindre för mig, däremot känns ensamheten svår ibland och jag tänker ofta på den tid när vi var unga och var tillsammans med våra barn.

Mitt största problem är den dag jag måste ha hemhjälp som skall springa in och ut i min lägenhet dag och natt, jag bävar för den dagen!!!

Möjlighet att komma in på något boende är ju omöjligt, gäller ju endast för personer som ha kort tid kvar att leva beroende på platsbrist som nu bara blir värre år från år.

/Rune

Foto: Tomas Oneborg

Inte många fördelar att bli äldre

Fördelar med att att bli gammal? Inte många! Men på fullsatt T-bana och pendeltåg får man sittplats lättare än tidigare! Ofta är det ungdomar med utländsk bakgrund, som erbjuder sin plats.

/”Att bli gammal är förbannat”

Pensioneringen – samma känsla av frihet som studenten.
Pensioneringen – samma känsla av frihet som studenten. Foto: IBL

Anne, 70: Jag är fri – som när jag tog studenten

Ja, skrattar högt när vänder blad och ser rubriken om att ”70 är det nya 20”. När jag som 65-åring stängde ytterdörren till mitt jobb sedan 30 år, som jag älskat, kom plötsligt en känsla och tanke, från vart vet jag inte: ”Jag är fri! Som när jag var 20, tagit studenten -68 och kunde göra precis vad jag ville.”

Annons
Annons

”Jag skulle fortsätta att tycka tatueringar är fel.”

Foto: IBL

Japanska kampsporten naginata – kul och nyttig upplevelse sent i livet för Tulla, 68.

Foto: Shutterstock/IBL

/Anne

”Jag skulle fortsätta att tycka tatueringar är fel.”
”Jag skulle fortsätta att tycka tatueringar är fel.” Foto: IBL

Ivan, 82: Livet är bäst som det är nu

Yngre talesmän i media talar ofta om hur fint det skulle vara med ett extra långt liv. Om det skulle innebära bevarad hälsa och ork som, säg, en 40-åring, vore det kanske inte så dumt.

Men värderingarna och upplevelsen av att vara en del av det pågående skeendet i världen skulle inte kunna följa med. Man skulle fortsätta att tycka att tatueringar är fel, att underhållningsprogram i tv är barnkammarstoj utan humor, och att spänningsladdade bloddrypande terrorscener i visuella medier är motbjudande! Hur ung är man då? Nej, man kan nog tycka att det är bäst som det är nu!

/Ivan Husmark, 82

Japanska kampsporten naginata – kul och nyttig upplevelse sent i livet för Tulla, 68.
Japanska kampsporten naginata – kul och nyttig upplevelse sent i livet för Tulla, 68. Foto: Shutterstock/IBL

Tulla, 68: Är Sveriges äldsta utövare av naginata

Som hyfsat frisk yngre-äldre har jag mycket att vara tacksam över. Framför allt friheten. Jag arbetar fortfarande några timmar i veckan, men inte mera än att jag kan ägna mig åt mina intressen på ett sätt som var omöjligt när jag arbetade heltid. Jag är också fri från bekymmer om arbetslivets vidare utveckling, eftersom jag med ålderns rätt kan sluta när jag vill utan att bli inkomstlös. Om jag vill resa, kan jag lätt göra mig ledig genom att flytta några arbetspass till andra datum. De flesta morgnar har jag också friheten att sova färdigt utan att störas av någon väckarklocka.

Annons
Annons

Naginata, utövat i Japan.

Foto: IBL
Foto: Pontus Lundahl/TT
Naginata, utövat i Japan.
Naginata, utövat i Japan. Foto: IBL

Däremot bör man inte låta sig begränsas av fördomar om äldres möjligheter. Det är aldrig för sent att lära sig nya saker. Vid nyss fyllda 65 började jag träna en japansk kampsport, naginata, vars existens jag tidigare inte varit medveten om. (Ett slags fäktning; man slipper lyfta o slänga runt varandra!) Jag var inte alls säker på att min kropp skulle klara av det – den är trots allt inte 25 längre! Men det har gått över förväntan. Jag har blivit starkare, fått bättre balans och mindre värk. Jag är utan tvekan Sveriges äldsta utövare.

Det är kul så länge det varar! I vinter går jag också en språkkurs; japanska för nybörjare.

/Tulla Hagström

Foto: Pontus Lundahl/TT

”Känner mindre rädsla för att dö”

En fördel med att bli gammal är att man upplever mindre rädsla för att dö. Eftersom världen runt omkring oss bara blir mer och mer obegriplig och hotfull och man inser att ingenting kommer att bli bättre med åren känner jag att döden kan bli ett bra alternativ.

/Louise Waltman

Annons
Annons

Brogues.

Foto: IBL
Brogues.
Brogues. Foto: IBL

Björn, 90: Minnena av våra 57 år uppväger allt

Begreppet kontroll är mitt mantra. Har alltid gällt, både som yngre och gammal. Kontroll av min tid, av relationer, av resurser (läs pengar) – och nu inte minst av hälsan med tillhörande gereatriska attribut. Men svårast är kontrollen av känslan, eller snarare myriaden av känslor och där jämförelserna ”då – nu” kan vara knepiga att hantera.

Så detta med priser. Som när jag som tonårig kom hem från Norrmalmstorg och Skoman med ett par engelskinspirerade brogues à 55 kronor och oroade föräldrarna med min slösaktighet. Prisminnet är direkt plågsamt.

Artros i fingrarna gör det svårt att sy i knappar så jag lämnade nyss in skjortan hos tvätt/skrädderiet och hämtade på eftermiddagen. En knapp: 50 kronor. Mindes mina skor.

Känslan som änkling, på 13:e året, är givetvis alltid närvarande och jag vet att många, som jag, pratar dagligen med sin försvunna partner. Vi fick gudabenådade år av kärlek och respekt och som tog oss över trösklar till 57 fina år tillsammans. Minnen och den känslan uppväger snart sagt allt det negativa gods som trots allt ingår i varje liv.

Engelskt igen. Om uppstickare brukar sägas Too much too soon. I mitt fall kanske Too much too late – med tanke på att jag blev en av de två 90-åringar som accepterades och ställer ut på årets Vårsalong. Brita uppmuntrade mig alltid att måla.

Annons
Annons

”Varje dag jag kan gå ut ur min lägenhet och träffa grannar, gå och handla och ta hand om mitt liv, är jag nöjd!”

Foto: Tomas Oneborg

/Björn Petersson

”Varje dag jag kan gå ut ur min lägenhet och träffa grannar, gå och handla och ta hand om mitt liv, är jag nöjd!”
”Varje dag jag kan gå ut ur min lägenhet och träffa grannar, gå och handla och ta hand om mitt liv, är jag nöjd!” Foto: Tomas Oneborg

Birgitta, 75: Friheten är det bästa

Jag är 75 år, snart 76 och har sedan jag var 62 år använt mediciner mot både kolesterol och högt blodtryck, flera vänner har redan dött under senare åren av olika sjukdomar, cancer, stroke/hjärtat. Och de var kring 70+. Och ytterligare vänner försvann redan när de var kring 50+ i cancer.

Det jag nu ser omkring mig är flera av vännerna som drabbats av olika sjukdomar. Några har fått Alzheimers och andra har problem med leder/höftbyten, ögonåkommor, hörselnedsättningar och någon har gått igenom hjärtoperation. Jag vet nästan ingen som inte har någon åkomma. Inte många i min ålder är helt friska.

En del 20-talister verkar nästan vara friskare och orka mycket trots sin höga ålder. De verkar i en del fall friskare än oss 40-talister. Ibland känner jag mig äldre och tröttare än de som är så mycket äldre. Det handlar inte om hurtbullar utan människor som på äldre dar är aktiva, men inte ute i motionsspåret mer än med hjärnan.

Pensionen är urusel och räcker knappt till tandläkaren, frissan, medicinerna och fotvården. Som tur är, är det många som har det lika dant och därför behöver man inte känna sig mindervärdig. Det som ändå är skönt är, att rå sin egen tid.

Största skräcken och fasan är att hamna på sjukhus eller bli beroende av äldrevården/hemtjänsten. Och det beror ju på att inte mycket fungerar och att värre kommer det bli.

Annons
Annons
Foto: Christine Olsson/TT

”Inte konstigt om dagens 70-åringar mår bättre. De röker ju inte ett paket om dagen längre.”

Foto: Jessica Gow/TT

Friheten, om man får vara frisk,är det bästa med pensionärslivet. Varje dag som jag kan gå upp och fixa min tillvaro under dagen, är jag glad. Varje dag som jag kan gå ut ur min lägenhet och träffa grannar, gå och handla och ta hand om mitt liv, är jag nöjd!

/Birgitta Husén

Foto: Christine Olsson/TT

”Att kunna bestämma över sin tid ett stort plus”

Jag är en 77-årig kvinna. Jag och min man bor i ett enplanshus i bokskogen på Hallandsåsen. Min man är 86 och har fått hårda smällar i samband med stora aortaoperationer.

Jag kör bil och njuter när jag kör. Vi gör en biltur till Lübeck varje år i maj och köper vit sparris.

Jag klipper gräs, skottar snö och kör ved. Tidningsrundan på förmiddagen är obligatorisk. En fördel är att ha brevlådan på håll.

Vi äter mycket bra och varierat, dricker ett glas vin varje kväll och sover gott.

Vi har tre stora mataffärer och ett utmärkt bibliotek på en mils avstånd.

TV:n är ett stort sällskap då vi bor i relativ glesbygd och lusten att ge sig långt iväg till bio, teater eller konserter är begränsad.

Vi har stor glädje av vår laptop, våra Ipads och smartphones.

Vi bokar alltid eftermiddagstider när vi måste till läkare, frisör eller annat då vi vill ta det lugnt på morgnarna.

Vår katt bidrar också till vårt välbefinnande.

Att kunna bestämma över sin tid är ett stort plus.

/Birgitta Hernestam

”Inte konstigt om dagens 70-åringar mår bättre. De röker ju inte ett paket om dagen längre.”
”Inte konstigt om dagens 70-åringar mår bättre. De röker ju inte ett paket om dagen längre.” Foto: Jessica Gow/TT
Annons
Annons

”Efter en höftoperation är jag tillbaka i dansens virvlar.”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Inte konstigt att dagens 70-åringar mår bättre”

Varför förundras över att dagens 70-åringar har samma hälsa som sjuttitalets 50-åringar? Det är samma gener. Inte beror förbättringen på lediga lördagar, utlandsresor eller bokläsande. Men 1970-talets 50-åringar hade ju rökt ett paket cigaretter om dagen sen de var 16.

Man behöver nog inte leta mycket längre efter förklaringar.

/Carl Erik Eriksson, 72-årig läkare

”Efter en höftoperation är jag tillbaka i dansens virvlar.”
”Efter en höftoperation är jag tillbaka i dansens virvlar.” Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Det bästa är mötet med mitt livs kärlek”

Efter ett friskt liv med vältränad kropp med bra kondition genomgick jag en höftledsoperation för tre år sedan. Efter en tid med stilla promenader och lätt nedstämdhet trodde jag ett tag att detta var den sista utförsbacken i väntan på sankte Per.

Men jag är tillbaka i dansens virvlar på nästan samma nivå som innan operationen efter en mycket lyckad operation och rehabilitering. Mitt aktiva arbetsliv är utbytt mot ett aktivt fritidsliv med dansen, skrivande, resande och några utvalda uppdrag inom mitt gamla yrke.

Mötesjagandet har bytts ut mot ett lugn i vardagen med varierande och stimulerande upplevelser. Snart på väg till Nationalmuseum, i morgon fortsätter jag med att bygga om ett kök. Under helgerna hinner jag träffa barn och barnbarn. Maten blir allt hälsosammare och vällagad, det enda som tas i medicinväg är lite vitamintillskott.

Men det mest fantastiska är nog mötet med mitt livs kärlek för två år sedan. Så stimulerande på alla plan, intellektuella samtal och diskussioner, resor, rika stunder i köket eller naturen. Men kronan på verket är vårt samliv som påminner om min 20–30 årsålder men rikare på nyanser. Hade inte kunnat föreställa mig att kunna ha så fantastiskt skönt sex (utan Viagra), flera gånger i veckan i min ålder.

Annons
Annons

Det är viktigt med både fysisk och mental träning.

Foto: Jessica Gow/TT
Foto: Marcus Ericsson/TT

Livet känns fantastiskt och rikt på alla plan.

/W

Det är viktigt med både fysisk och mental träning.
Det är viktigt med både fysisk och mental träning. Foto: Jessica Gow/TT

Karin, 91: Jag har släppt prestigen

Frågan är när är man gammal? Själv är jag 91 år och njuter fortfarande av livet, förstås mycket beroende på att jag inte har några problem med hälsan och därför inte har begränsningar på det sättet.

Även om jag verkligen gärna skulle vilja vara betydligt yngre så upplever jag vissa fördelar med min ålder. Det gäller att utnyttja tiden som är kvar. Man släpper allt prestigetänkande och rädsla att göra bort sig och då blir livet så mycket rikare. Tala med dina grannar i bussen eller i matkön så ska du få se vilka fantastiska personer man träffar! Slå dig också gärna i slang med ungdomar och snart kommer du att märka vad underbara många av dom är!

Sedan är det viktigt att träna både fysiskt och mentalt. Jag hoppas kunna få leva fullt ut till slutet.

/Karin

Foto: Marcus Ericsson/TT

Tiden går allt fortare, man får allt mindre gjort

Har alltid hört och trott att gamla långleds. Så kunde det ännu heta när jag var barn. Självklart, tycker man, blir tiden lång när den är tom.

Annons
Annons

”Jag kan inte längre bygga altaner från ax till limpa.”

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Men vad jag fått uppleva är tvärtom: Tiden går fort, alltför fort. Mäts med dosett.

Jag är inte av sorten bloggare Dagny, alltså frisk, utan av den sort som lever tack vara de medicinska landvinningarna.

Fyller min dosett var tredje vecka med alla de mediciner som håller mig vid liv. Allt tätare kommer då upplevelsen: Va?! Redan dags att fylla dosetten igen!

Detta att tiden går fortare och jag får allt mindre gjort, det är jag inte ensam om. Andra vittnar om det på nätet, vittnar om hur de känt sig fullt upptagna hela dagen men sedan undrar över om de egentligen fått något gjort.

Nå, livet består inte bara i att äta mediciner! Det finns annat att göra. Som att gå på begravningar. Minnestunderna blir allt fler ju längre man lever och allt vemodigare ju yngre som begravs.

/Göran

”Jag kan inte längre bygga altaner från ax till limpa.”
”Jag kan inte längre bygga altaner från ax till limpa.” Foto: Izabelle Nordfjell/TT

”Jag kan bli 100, men också dö nästa vecka”

Jag är före detta ekonom och lärare. Varannan vecka hämtar jag barnbarnen på förskolan, var fjärde vecka är jag med mamma, född - 22, var fjärde vecka är bara min. Så går det runt, gillar struktur och rutiner.

I skolan var jag en sån som inte blev vald på gymnastiken. Som snart 73-åring kan jag halvspringa uppför en lång, brant backe utan att stanna på vägen.

För 15 år sen byggde jag flera altaner från ax till limpa. Det kan jag inte längre, det kräver långa arbetsdagar om det ska bli klart.

Annons
Annons

”Jag gläds åt andra saker än förr – som att se ett kraftigt solsken.”

Foto: Stian Lysberg Solum/TT

”Jag är inte rädd för att dö. Men för att födas till nästa liv om några hundra år. Hur ser jorden ut då?”

Foto: IBL

Eftersom mamma är 97 kan jag bli 100, men jag kan också bli ihjälkörd nästa vecka.

/Kerstin, 73

”Jag gläds åt andra saker än förr – som att se ett kraftigt solsken.”
”Jag gläds åt andra saker än förr – som att se ett kraftigt solsken.” Foto: Stian Lysberg Solum/TT

Glädjen över att kunna göra det man vill

Först en enorm frihet och känslan av att en uppsjö av aktiviteter och möjligheter finns att välja på. Glädjen över att kunna göra vad jag vill, allt ifrån att leva i min egen dygnsrytm till att odla intressen och vänner.

För mig nu på äldre dar vill jag prioritera ytterligare. Roliga trevliga saker som ger utbyte. Odla nya och gamla vänner. Ge humor och värme och få tillbaka. Jag har även en kärlek på distans som ger mig hisnande upplevelser utan nya krav och oro, en gudasänd gåva och förmåga sent i livet.

Mitt liv nu vill jag leva fullt ut inom de begränsningar som min pension utgör. Det går – mina anspråk är numera kraftigt nertonade. Jag gläds åt helt andra saker nu än förr när jag var ung eller medelålders. Som att se ett kraftigt solsken genom ett träd fullt av gula höstlöv eller glädjen av att röra kroppen i dans och gymnastik.

/Cornelia, född 1940

”Jag är inte rädd för att dö. Men för att födas till nästa liv om några hundra år. Hur ser jorden ut då?”
”Jag är inte rädd för att dö. Men för att födas till nästa liv om några hundra år. Hur ser jorden ut då?” Foto: IBL
Annons
Annons
Foto: Henrik Montgomery/TT

Anders, 86: Ser med spänning fram emot kommande år

Jag har inga problem med att åren går och tycker det är skönt att bli gammal!

Själv ser jag med spänning fram emot de kommande åren. Jag blir snart 86 år. Min far blev 96 och min återstående bror är 97 så jag har att brås på. Mitt närmaste mål är att överleva min dvärgpudel som är 11. Trist om han skulle behöva flytta på slutet.

Sedan är det bara att se hur de sista åren på detta liv gestaltar sig.

Får jag vara skapligt frisk, eller?

Jag väntar med spänning på det som kallas döden. Det är ju inget slut. Man bara lämnar kroppen och flyttar till andra sidan. Jesus talade mycket om att vi lever många liv.

Jag är med i Svenska kyrkan men kan inte acceptera de sista sju orden i trosbekännelsen. Det som kallas döden är bara en flytt till den andra, andliga sidan. Småningom kommer vi att födas till ett nytt liv. Som Jesus talade om. Någon uppståndelse är det inte frågan om!

Jag är alltså inte rädd för att dö, det vill säga lämna kroppen och börja en andlig period. Däremot är jag mycket rädd för att födas till nästa liv om kanske några hundra år! Hur ser jorden ut då?

/Anders Bergman

Foto: Henrik Montgomery/TT

Christer, 67: Nu börjar åren äntligen bära frukt

Att det känns ovant att bli äldre förvånar väl knappast någon då man oftast inte kommer ihåg hur det var förra gången!?

En mycket behaglig känsla och nu börjar årens målsättning äntligen bära frukt. Har under årens lopp träffat på alltför många sura gubbar och tanter och den utvecklingen har ju inte varit något att eftersträva. Ett öppet sinne istället för tunnelseende och att det finns lika många sanningar som människor. Stor portion humor och att släppa omhuldade förväntningar gör vid stigande ålder livet innehållsfullt och spännande.

Annons
Annons

”Jag köpte bil, släpvagn och motorcykel och hyrde ett hus i Turkiet.”

Foto: Pontus Lundahl/TT

”När min delsbo vaknar blir det dags för morgonkaffe tillsammans.”

Foto: Jessica Gow/TT

/Christer Cederlöf, 67 år

”Jag köpte bil, släpvagn och motorcykel och hyrde ett hus i Turkiet.”
”Jag köpte bil, släpvagn och motorcykel och hyrde ett hus i Turkiet.” Foto: Pontus Lundahl/TT

Valdemar, 80: Livet fram till pension en transportsträcka

Jag är nu 80 år och kunde aldrig tänka mig att mitt liv kunde bli så bra. Livet fram till pensionen är endast en transportsträcka! Sedan börjar meningen med livet!

Jag köpte bil, släpvagn och motorcykel och lastade den och de viktigaste hushållsredskapen på släpvagnen och åkte till Turkiet och hyrde ett hus. Där bor jag och min fru sedan 2003 vintermånaderna och sommarmånaderna i Borås. På så sätt har jag sommar året runt och jag känner att jag kan lägga liv i åren och inte bara år till livet.

Först vid 70-årsåldern kände jag att jag började bli gammal och nu i åttioårsåldern känner jag att livet börjar rinna ut.

Jag har haft tur och aldrig belastat sjukkassan under arbetslivet men efter 70 fyllda behövde jag söka sjukvården och blev besviken över hur sjukvården har försämrats.

/Valdemar Ettelin

Ingmar, 78: Jag har det väldigt bra

”När min delsbo vaknar blir det dags för morgonkaffe tillsammans.”
”När min delsbo vaknar blir det dags för morgonkaffe tillsammans.” Foto: Jessica Gow/TT

När jag var en liten gosse tänkte jag att vid 80 är det nog dags att dö. Nu fyller jag snart 78 och räknar med att leva vidare bra länge kanske till 100?

Annons
Annons

”Att Orwell, Boye, Huxley, besannats samtidigt som människors tillstånd blivit friskare hänger inte ihop.”

Foto: IBL

Har det väldigt bra.

Viktigast är min delsbo, en kvinna som jag är innerligt förälskad i sedan snart nio år. Träffade henne nästan på dagen ett år sedan cancern tog min fru.

Sitter just nu hemma hos henne. Hon vaknar om runt en timme då det blir dags för morgonkaffe tillsammans.

Sedan är det jobbet. Tiden som konsult i försvarsindustrin tog slut när viktigaste kunderna blev pensionärer. Har glädjen bo idealt för en riktig svensk gubbe. Rymligt gammalt hus på ett skuldfritt skärgårdshemman med sjötomt. Javisst, hälsan också. Har fått arbeta en del med problem med ben och fötter.

Så har jag alltså glädjen av en tills vidare frisk och glad ålderdom där min delsbo och jag kan hitta på rätt mycket roligt.

/Ingmar

”Att Orwell, Boye, Huxley, besannats samtidigt som människors tillstånd blivit friskare hänger inte ihop.”
”Att Orwell, Boye, Huxley, besannats samtidigt som människors tillstånd blivit friskare hänger inte ihop.” Foto: IBL

”För mig nyss 90 känns det inte alls”

Hur känns det att bli gammal? För mig nyss 90 känns det inte alls.

Några årtionden har gått med korsord och dessvärre svåra sudoku, som jag inte alls är skapt för att lösa men i alla fall gör då och då.

Matlagning, städning, kontakt med barn och vänner fast färre, läsning av intressanta böcker och tidningar, upp vid tio, i säng vid tvåtiden, i princip ett meningslöst liv som bara kostar pensionspengar. Men fortfarande en del ideellt arbete och en känsla av att den här tillvaron ska fortsätta i evighet.

Har jag tråkigt? Naturligtvis i viss mån, fast en förundran över skeendet skapar intresse. Att Orwell, Koestler, Boye, Huxley, Alfvén besannats på många sätt samtidigt som människors tillstånd blivit friskare och bättre hänger inte ihop.

Annons
Annons

”Den fina, släta huden som hållit samman kroppen i många år börjar vecka sig.”

Foto: IBL

Det finns massor av ämnen terrorism, könsroller, Kina, Trump, klotet, universum som jag inte kan undgå att möta med allt från irritation och ilska till opposition, glädje och någon gång glad förvåning. Och detta är oförändrat inte något som har med min ålder att göra. Möjligen att man är och känner sig mindre och mer betydelselös än någonsin tidigare i livet.

/Klas Wennerberg

”Den fina, släta huden som hållit samman kroppen i många år börjar vecka sig.”
”Den fina, släta huden som hållit samman kroppen i många år börjar vecka sig.” Foto: IBL

Reservdelsmänniskan får ont om tid ...

Den åldrade kroppen som vill vila, sitta och tänka, slippa arbeta och vara nyttig. En fåtölj anpassad för olika vilolägen kläddes med vackra gotländska fårfällar, mjuka, varma, blev till en favorit för den allt tröttare kroppen.

Då kom varningarna från hälsovården: att sitta är farligt. Att ställa sig upp och gå och trampa runt regelbundet är nödvändigt för hälsan.

Den fina, släta huden som hållit samman kroppen i många år börjar vecka sig.

Det behövs kroppsvård! Det krävs salvor, och talk, det behövs tvätt inte för mycket, det kan skapa uttorkning … bara lagom.

På vissa ställen bildas rynkor och andra slappheter. Men hjälp finns om tid finns. Det finns botox, det finns hyalurensyra (tuppkamsextrakt). Det finns serum, oljor att smörja, gnida, spruta in. I värsta fall kan man sy ihop och strama upp.

Tid att hålla kontroll på de strån som sticker ut på hakan och hotet att till slut se ut som hon Skäggiga damen som visades på cirkus.

Tips för minnesträning finns för att underlätta att glömma alla sifferkoder, lösenord, personnummer som är nödvändiga för att leva i ett modernt samhälle.

Nappar var förr som tröst, nu är det APPar.

Det är en lycka att det finns apparater för svag hörsel, linser för nya syner, nya knän, nya höfter. Vi är de nya reservdelsmänniskorna. Inte undra på att vi ibland har ont om tid och det känns som vi inte orkar.

/Anna Gunborg, 84

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons