X
Annons
X
Recension

Papillon Två timmar av hudnära bilder – inget överraskar

80 000 fångar fördes till Djävulsön utanför Franska Guyana – få återvände. "Papillon" bygger på Henri Charrières öde och bok. Historien tål att upprepas men den nya filmen fascinerar inte.

Charlie Hunnam som Henri Charrière. Foto: Jose Haro/Noble Entertainment
Läs mer om Veckans biofilmer

Papillon

Regi
Michael Noer
Genre
Drama
Manus
Aaron Guzikowski
Medverkande
Charlie Hannam, Rami Malek, Tommy Flanagan

2 tim 12 min. Från: 15 år.

Betyg: 2 av 6

Efter våld mot tjänsteman vid fängelset på Djävulsön utanför Franska Guyana skickas titelpersonen till isoleringscell. Väl efter en tid där får Papillon åter (viss) smak på livet. Genom en insmugglad kokosnöt, rik på arom, och genom minnet av sin vän på gatorna i ett färgstarkt Paris under mellankrigstiden.

Timmen dit har varit en spikrak transportsträcka, utan några omvägar eller försök till förtätning. Redovisande scener med Papillon, även känd som Henri Charrière, vars öde och bok filmen är baserad på (även den klassiska filmen från 1973 gäller som förlaga) – från att han för en lukrativ tjuvtillvaro i Paris, gapar efter för mycket, blir oskyldigt dömd för mord och skickas till det ökända fånglägret.

Kanske har publiken överseende med det grovt tecknade; många har sett filmen från 1973 om the beautiful boy (Steve McQueen i originalet) som tillsammans med särlingen Louis Dega (Dustin Hoffman då) söker flyktvägar från den tropiska helvetesön. Dega med förmögenhet och list, Papillon med muskler och hjärna; optimisten mot cynikern, något som i den nya filmen understryks i många replikskiften präglade av understatement. Det är våldsamt så det förslår, blodet stänker.

Annons
X
Henri Charrière och Rami Malek i ”Papillon”. Foto: IBL/Noble Entertainment

"Att behålla er är ingen tillgång, att förgöra er är ingen förlust", försäkrar fängelsedirektören och ger meningslösheten ett ansikte. I brist på andra mål blir det en sport att bryta ner fångarna, bara de allra starkaste överlever.

Efter varierande våldsamma och finstämda dramer på hemmaplan gör danske Michael Noer en habilare Hollywood-debut än många andra i raden av samarbetsvilliga nordiska regikolleger. Därmed inte sagt att remaken av "Papillon" skulle vara mer relevant.

Förvisso tål historien att upprepas, åtminstone i eftertexterna: 80 000 fångar förda till en ö varifrån ytterst få återvände – förutom en osedvanligt stridbar hjälte som tidigt förstått att omvärdera sin syn på livet. Fint så. Men, alltjämt, under mer än två timmar av hudnära bilder är det knappt en enda som överraskar eller fascinerar.

Annons
X
Annons
X

Charlie Hunnam som Henri Charrière.

Foto: Jose Haro/Noble Entertainment Bild 1 av 2

Henri Charrière och Rami Malek i ”Papillon”.

Foto: IBL/Noble Entertainment Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X