Annons

”Tveksamt med statligt stöd till robotkluster”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns tyvärr inget stöd i den vetenskapliga litteraturen för att det danska robotklustret med sitt ursprung i Odense har skapats tack vare statliga stöd för entreprenörskap och nya innovativa företag. Det skriver tre professorer i en replik.

Under strecket
Publicerad

REPLIK | AUTOMATISERING

Leichsenring och Bolmsjö (SvD 30/12) efterfrågar förnyade satsningar på svenska ”robotkluster”, motiverat av den danska robotindustrins framväxt. De beskriver denna framväxt som ett resultat av ”statliga stöd för entreprenörskap och nya innovativa företag, samt samarbete mellan forskning och industri”. Denna beskrivning är dock felaktig och illustrerar vikten av att skilja på ”kluster” och ”klusterinitiativ”, och framför allt behovet att utvärdera statliga stöd för entreprenörskap och nya innovativa företag.

Ett kluster består av en geografisk koncentration av företag (producenter, leverantörer, kunder, stödjande industri) inom relaterade verksamheter som gynnas av varandra. Sådana kluster tenderar att växa fram över tid, oftast med bas i avknoppningar från större ”ankarföretag”. Närheten till universitet och en större regional arbetsmarknad är ofta centralt. Genom att företag i kluster såväl konkurrerar som samarbetar stärks deras konkurrenskraft. Konkurrensen fungerar som en katalysator som stimulerar företagen att förbättra produkter och processer, att tävla om anställda, samt att söka produktiva samarbeten med leverantörer, kunder och andra aktörer.

Annons
Annons

Många försök har gjorts att artificiellt starta kluster, ibland framgångsrikt, ofta inte. Dessa försök kallas ”klusterinitiativ”. Som ordförande för branschföreningen Swira är det förståeligt att Leichsenring efterfrågar ett sådant. Men både han och Bolmsjö borde först beakta tillgänglig evidens för om och hur sådana initiativ kan göras framgångsrika.

Myndigheterna ISA, Nutek och Vinnova presenterade för tretton år sedan en studie, ”Att starta och driva klusterinitiativ”, som jämförde erfarenheterna från 50 svenska klusterinitiativ med 238 internationella dito. Studien visade att över hälften av de svenska initiativen saknar nyckelkomponenten ”stor konkurrens inom klustret”. Detta är en nödvändighet för företagsutveckling och ökande produktivitet. Studien påvisade även att över 90 procent av de svenska klusterinitiativen domineras av små företag, vilket också är problematiskt då framgångsrika kluster nästan alltid är beroende av ”ankarföretag” såsom Volvo i Göteborg eller Pharmacia på sin tid i Uppsala. Det går också långsamt för svenska klusterinitiativ att utvecklas. Även efter åtta år är lejonparten av initiativen beroende av myndighetsfinansiering, trots målet att initiativen skall permanentas och bli självgående.

Det finns tyvärr inget stöd i den vetenskapliga litteraturen för att det danska robotklustret med sitt ursprung i Odense har skapats tack vare statliga stöd för entreprenörskap och nya innovativa företag. Mer närliggande förklaringsfaktorer är satsningarna på teknisk forskning och utbildning vid universitetet i Odense, den flexibla danska arbetsmarknaden, ett starkt ankarföretag i form av rederiet Maersk, och inte minst Danmarks geografiska täthet med en arbetskraft och ett näringsliv som motsvarar två tredjedelar av Sveriges, men på en tjugondel av Sveriges yta.

Huvudproblemet är att klusterinitiativ och liknande satsningar lanseras utan koppling till den övergripande näringslivspolitiken vilken utgör jordmånen för de faktorer kluster är beroende av. En arbetsmarknadspolitik som uppmuntrar mobilitet och kompetensförstärkning, satsningar på forskning och utbildning, samt bättre förutsättningar för entreprenörskap framhålls av myndigheterna själva som politikområden som starkt påverkar klusterinitiativ. Så länge som initiativen bedrivs isolerade ”i stuprör” utifrån sina egna mål kommer effekterna att förbli svaga. Mer vikt bör läggas på den övergripande näringslivspolitiken, vilket skulle gagna svensk robotindustri såväl som samhällsekonomin i stort.

Karl Wennberg
professor i företagsekonomi Linköpings universitet och Ratio
Martin Andersson
professor i nationalekonomi Blekinge tekniska högskola, Entreprenörskapsforum, och Institutet för näringslivsforskning
Maria Bengtsson
professor i företagsekonomi Handelshögskolan vid Umeå universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons