Janne Andersson utanför gatuköket Fyrkanten i Vallberga.
Janne Andersson utanför gatuköket Fyrkanten i Vallberga. Foto: Björn Larsson Rosvall

”Tveksamt om jag vill träna ett allsvenskt lag igen”

Janne Andersson är en av Sveriges mest hyllade ledare och har blivit en symbol för Den svenska fotbollsmodellen. Men vad är egentligen hemligheten bakom framgångarna? Förbundskaptenen och SvD:s chefredaktör Fredric Karén reser till sin gemensamma hemmaplan där allt började – och kanske slutar.

Uppdaterad
Publicerad

Ibland när Janne Andersson är ute och går med hunden Conrad passar han på att smyga förbi Lidingövallen. Han tycker om att stå där i kvällssolen och titta när putte- och knattelagen tränar.

– Det är intressant att lyssna på tränarnas instruktioner och följa övningarna. Häromveckan gick jag faktiskt fram till en tjej som tränade ett flicklag och berömde henne. Hon var fantastiskt duktig, tydlig i sina instruktioner. Det är roligt att se, säger han.

I den sortens småklubbar ryms den svenska fotbollens själ. Många av dem grundades på 1920- 30- och 40-talen då idrottsrörelsen växte lavinartat. Generation efter generation av spelare och ledare har stöpts efter devisen laget är viktigare än jaget.

I 18 år var Janne Andersson Alet IK i Halmstad trogen. Han började som knattespelare och slutade som spelande tränare för A-laget.
I 18 år var Janne Andersson Alet IK i Halmstad trogen. Han började som knattespelare och slutade som spelande tränare för A-laget. Foto: Björn Larsson Rosvall

Vi brukar kalla det Den svenska modellen. Lite tråkig och förutsägbar, visst, men den har tjänat oss väl.

Varje gång en ny förbundskapten eller allsvensk fotbollstränare har försökt förändra den, gärna med offensiva förtecken hämtade från Spanien eller Italien, har vi stått vid sidan av och applåderat. Äntligen, någon som vågar göra något annorlunda.

Men när resultaten uteblivit har vi stått kvar vid sidlinjen och längtat tillbaka till Åby Ericsson, Tommy Svensson eller Lasse Lagerbäck. ”Det kanske inte alltid var så vackert eller roligt, men vi vann i alla fall matcher”.

Annons

En gång fick Alf släpa Janne av planen för han var så förbannad på domaren.

Janne Andersson personifierar mer än någon annan fotbollsledare Den svenska modellen. I intervju efter intervju har han berättat om vikten av att kämpa för laget, om tydligheten av att alla ska veta sin roll.

Men hemligheten bakom Janne Anderssons och herrfotbollslandslagets osannolika framgångar de senaste två åren rymmer fler ingredienser: ett hetsigt humör, en missad utbildning, prao hos en annan förbundskapten och inte minst en uppväxt och fostran i dessa småklubbar som ligger honom så varmt om hjärtat.

Efter reklamen visas:
Janne Andersson på platsen han alltid återvänder till

Under några år i mitten av 1990-talet följde jag Janne Andersson. Han var tränare och spelare, jag var lokaltidningsreporter.

För att förstå vad som format den svenska förbundskaptenen gör vi tillsammans en resa till platsen där vi båda har våra rötter. Vår hemmaplan: södra Halland.

Profet i sin egen stad. På Grötviks badplats utanför Halmstad vill många komma fram och ta selfies med förbundskaptenen.
Profet i sin egen stad. På Grötviks badplats utanför Halmstad vill många komma fram och ta selfies med förbundskaptenen. Foto: Björn Larsson Rosvall
Annons

Det har bara blivit två hemmamatcher hittills i år för Alets IK. Torkan som kom redan i maj har gjort gräsplanen ospelbar. Nu liknar den mest en stampad jordplätt och ordföranden Per Hallström har så smått givit upp hoppet om att det kommer att spelas några matcher här 2018.

– Det kostar 100 000 kronor att borra en brunn och nu hoppas vi att kommunen är beredd att skjuta till de pengarna, säger han.

I stället har laget fått spela sina matcher på konstgräsplaner runt om i Halmstad. Per Hallström tog över ordförandeklubban efter Janne Anderssons pappa Olle för 28 år sedan.

Det var också här som Janne själv inledde sin fotbollsbana. Året var 1974, ett för övrigt klassiskt år för Den svenska fotbollsmodellen. Georg Åby Ericssons landslag gjorde succé i VM i Västtyskland med Ralf Edströms osannolika volleymål mot värdnationen som kronan på verket.

1/2

Laget som formade Janne Andersson. Gamla spelare och tränare samlade utanför Alet IK:s klubbstuga för att dela sina minnen. Från vänster: Martin Östling, Stefan Bokström, Lennart Ljung, Alf Hallberg och med ryggen mot, Per Hallström.

Foto: Björn Larsson Rosvall
2/2

Alf Hallberg visar hur han fick släpa Janne Andersson av plan efter en match på 1980-talet när han ilsknat till på domaren. Bredvid står Rolf Bengtsson och Håkan Hallberg.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Runt träbordet utanför den rödmålade klubblokalen sitter några av dem som format Janne Andersson både som spelare och ledare.

– Janne var framför allt en lagspelare, man kunde använda honom på alla positioner på planen. Back, mittfältare, anfallare. Det spelade ingen roll. Han gjorde alltid sitt jobb och gav alltid allt, berättar Alf Hallberg, en gång Jannes tränare.

Annons

Stoltheten lyser igenom hos kompisarna i moderföreningen. Frågor om VM-matcher blandas med anekdoter från hans tid som spelare här.

Huvudpersonen själv, dagen till ära klädd i Alet IK:s röda matchtröja, hävdar att han fortfarande är föreningens bästa målskytt:

– 207 mål på 383 matcher. Jag har det här i ett SMS från ”Pelle”, säger han stolt och pekar på Per Hallström.

Många av historierna som berättas runt bordet handlar om Jannes hetsiga humör och hur mycket han hatade att förlora.

Far var ju ordförande här och då blev det naturligt för mig att välja Alet. Och här fanns allt det jag älskar med fotbollen: gemenskapen, föreningskänslan, kamratskapen.

– En gång fick Alf släpa Janne av planen för han var så förbannad på domaren, berättar Per Hallström.

I föreningens klipp-pärm finns några artiklar med rubriker som ”Rött kort för Janne Andersson”, men också många som beskriver hans framgångar.

– Första året jag var spelande tränare vann vi serien och gick upp i fyran. Sista matchen mot Wapnö slutade 5–0, jag gjorde alla fem målen, säger han.

Annons
Foto: Björn Larsson Rosvall

Några ordentliga frisparkar från Alevallen ligger Eketångavägen i stadsdelen Söndrum. Här växte Janne upp med pappa Olle, mamma Gunni och sina fyra syskon. Eftersom det var i Söndrum borde fotbollsklubben Astrio varit det självklara valet.

– Nej. Far var ju ordförande här och då blev det naturligt för mig att välja Alet. Och här fanns allt det jag älskar med fotbollen: gemenskapen, föreningskänslan, kamratskapen. Att alla har ett gemensamt mål som vi kämpar för att nå.

Rolf Bengtsson fyller i:

– Vi var ett riktigt kamratgäng. Man tog hand om varandra och Jannes ledaregenskaper syntes tidigt, han var väldigt bra mot de nya, unga spelarna som kom till föreningen.

Sommaren 1979 fick han chansen att vara sommarproffs i allsvenska Halmstads BK. HBK tränades då av engelsmannen Roy Hodgson som var på väg att föra laget till dess andra SM-guld genom tiderna.

Annons

Men just den sejouren i HBK varade bara en sommar.

Per Hallströms protokoll från Alet IK visar att Janne Andersson är föreningens största målskytt genom tiderna.
Per Hallströms protokoll från Alet IK visar att Janne Andersson är föreningens största målskytt genom tiderna. Foto: Per Hallström

Janne Andersson valde Alet – igen. Lojaliteten mot föreningen och lagkompisarna vägde över. Och det fanns också något annat som hägrade: möjligheten att få träna föreningens flicklag där systern Eva Andersson gjorde stor succé.

Bortsett från ett år som spelare i IS Halmia blev Janne Andersson Alet IK trogen i 18 år.

Åren som följde gjorde han ett tydligt val – att sätta sin egen spelarkarriär åt sidan för att istället utvecklas som ledare.

1/4

Mot Tyskland i VM. ”Det var faktiskt enda gången det susade till i huvudet på mig under hela VM. Herregud, vi möter Tyskland, här kan det bli åka av”, berättar Janne.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
2/4

Slipar på taktiken under VM i Ryssland.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
3/4

Kaptenerna kramar om varandra. I Andreas Grönqvist har Janne hittat en lagkapten som delar hans vision om hur fotboll ska spelas.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
4/4

Mot kvartsfinal. Sverige slog Schweiz med 1–0 och Janne Andersson fick svenska folket att drömma tillbaka till sommaren 1994.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Läser man forskarna Claes Annerstedt och Eva-Carin Lindgrens studie från 2014 med rubriken ”Caring as an important foundation in coaching for social sustainability” ges en del svar på hur synen på ledarskap gått i arv från en halländsk förbundskapten till en annan.

Annons

Forskarna vid Göteborgs universitet har studerat och intervjuat den förre förbundskaptenen för herrlandslaget i handboll, Bengt ”Bengan” Johansson, för att förstå nycklarna till hans fantastiska framgångar: fem SM-guld med Drott, två VM-guld, två VM-silver, två VM-brons, fyra EM-guld och tre OS-silver.

Fem avgörande faktorer utgör fundamenten i hans ledarskap:

• Grundläggande kunskaper i sporten, baserat på eget utövande i kombination med inspiration från andra.

• Lärande genom interaktion med spelarna.

• Utveckling av spelarna både som idrottsmän och människor.

• Byggande av tillit och lagkänsla.

• Utbildande av spelarna till att bli sina egna coacher.

Inspiratör är i stället ordet han väljer när han beskriver sin gamla lärare. Faktum är att han var så inspirerad att han i gymnasiet återvände till sin högstadieskola för att prya hos Bengan.

Det låter som något Janne Andersson skulle kunna skriva under på. Och det är mer än en slump. Janne hade nämligen just ”Bengan”, som idrottslärare i högstadiet.

Själv vill han dock inte gå så långt som att säga att Johansson är hans självklara förebild när det kommer till ledarskap.

Annons

– Bengans principer om att låta spelarna ta mycket eget ansvar och coacha varandra ute på plan har jag anammat genom åren. Men det finns andra som också har betytt mycket för mig fotbollsmässigt, som Stuart Baxter och Tom Prahl i HBK.

Inspiratör är i stället ordet han väljer när han beskriver sin forna lärare. Faktum är att han var så inspirerad att han senare i gymnasiet återvände till sin högstadieskola för att prya hos ”Bengan”. Och när han funderade på ett framtida yrke var just gymnastiklärare ett lockande alternativ.

Men Janne kom aldrig in på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, GIH.

– Jag tror att jag stod som andra reserv.

I stället blev det Idrottspedagoglinjen vid högskolan i Halmstad där han också träffade sin blivande hustru Ulrika.

Det var 15 år sedan omklädningsrummen på Laholms IP användes. Numera spelar laget sina matcher på närliggande Glänninge Park.
Det var 15 år sedan omklädningsrummen på Laholms IP användes. Numera spelar laget sina matcher på närliggande Glänninge Park. Foto: Björn Larsson Rosvall
Annons

Med Laholms FK höll Janne Andersson på att göra en Åshöjden. Jag skriver ”höll” för laget föll på mållinjen. Eller rättare sagt på ett stenhårt vristskott från 30 meter signerat mittfältaren Urban Stoltz i första halvlekens 42:a minut.

Ett år tidigare hade Janne fört Laholms FK från division tre till två. Den största sportsliga framgången i föreningens historia.

Det borde väl ha räckt kan man tycka. I alla fall om man ska följa Den svenska fotbollsmodellen med begrepp som ”Vi gör så gott vi kan” och ”Vi ska inte tro att vi är något”.

– Jag sade till Janne efter avancemanget till tvåan att vi ska sikta på att hålla oss kvar i serien, i bästa fall som ett mittenlag, berättar Gert-Owe Ohlsson, då ansvarig för LFK:s herrsektion och den som hade värvat honom till klubben.

Men på det örat ville tränaren inte lyssna.

– Janne svarade direkt: ”Aldrig i livet! Målsättningen måste vara att vinna serien. Vi kan slå alla lag, bara vi har rätt inställning”, skrattar Gert-Owe Ohlsson.

Det höll sånär på att lyckas.

Matchen på Landskrona IP i oktober 1997 fick en dramatisk inledning. LFK hämtade upp såväl ett 2–0 som ett 3–2-underläge. När det bara var några minuter kvar av den första halvleken var ställningen 3–3 och alla vi som där den här eftermiddagen trodde nog att det skulle bli halvtidsresultatet.

Annons

Men efter ett felpass från en LFK-spelare hamnade bollen hos nämnde Stoltz som där och då fick sitt livs träff. Conny Johansson i LFK-målet var chanslös på det stenhårda skottet.

Jag har hållit fast i principen om två forwards hela min karriär. Med två bra anfallare kan du alltid vinna matchen. En ensam blir för isolerad.

Alla fotbollsmatcher har ett eller två avgörande moment. Detta var ett sådant.

Moralen hos Jannes lag sjönk. Motivationen och orken att ställa om och försöka vända ytterligare ett underläge fanns helt enkelt inte.

Landskrona Bois vann till slut matchen med 8–3 och tog klivet upp i division 1 södra, avancemanget som LFK och Janne så hett suktat efter.

Efter matchen var vi ett par lokaltidningsreportrar som samlats utanför LFK:s omklädningsrum i kulverten på Landskrona IP. Det slår mig nu att Janne då använde samma uttryck som han gjorde efter den svenska kvartsfinalförlusten mot England i somras.

– Vi fick vad vi förtjänade.

Han skrattar till när jag berättar det över 20 år senare. Men han blir snabbt allvarlig:

Annons

– Det var en jävligt bitter förlust. Egentligen skulle vi avgjort serien långt tidigare. Vi ledde med sju poäng men tappade i de sista omgångarna. Det gjorde att den där matchen mot Landskrona borta blev avgörande. Onödigt.

Per Rydhög, tidigare lagledare i LFK, berättar om hur han bytte ut den spelande tränaren Janne i en match på Laholms IP. ”Men vem ska nu göra målen”, sade Janne surt när han gick av planen. ”Ja, inte du i alla fall, för du är utbytt”, svarade Per Rydhög.
Per Rydhög, tidigare lagledare i LFK, berättar om hur han bytte ut den spelande tränaren Janne i en match på Laholms IP. ”Men vem ska nu göra målen”, sade Janne surt när han gick av planen. ”Ja, inte du i alla fall, för du är utbytt”, svarade Per Rydhög. Foto: Björn Larsson Rosvall

LFK:s spelsystem var klassiskt 4-4-2. På topp spelade Mats Lundgren och Mats-Ola Nilsson. Jannes enkla spelidé byggde på ett kompakt försvar, ett mittfält som sprang musten ur motståndarna och många långbollar till Mats Lundgren som nickskarvade till Mats-Ola Nilsson som gjorde mål.

– Så här i efterhand kan jag erkänna att min taktik vid den här tiden var ganska oslipad, lite ruff. Vi spelade fysiskt och drog på oss en hel del gula kort. Men det var effektivt och jag har hållit fast i principen om två forwards hela min karriär. Med två bra anfallare kan du alltid vinna matchen. En ensam blir för isolerad.

Annons

Det är också den inställningen spelarna i landslaget har, vi uppträder som ett lag, hjälper varandra och har roligt. Under den 48 dagar långa landslagssamlingen i Ryssland i somras hade vi inte ett enda gräl i truppen.

Spelarna i Laholms FK ställde mangrant upp kring hans idé om hur fotboll skulle spelas. Men inte bara det, de ställde upp för varandra, för laget och för föreningen.

– De tog den där extra löpningen för att hjälpa en lagkompis, precis som jag anser att man måste göra. Och det är också den inställningen spelarna i landslaget har, vi uppträder som ett lag, hjälper varandra och har roligt. Under den 48 dagar långa landslagssamlingen i Ryssland i somras hade vi inte ett enda gräl i truppen.

Vi är nog många som minns bilderna inifrån det svenska omklädningsrummet på San Siro i Milano när Sverige slagit ut Italien i playoffmatcherna till VM. Kliniskt rent och snyggt. Janne Andersson själv syntes plocka upp det sista skräpet och slänga det i papperskorgen.

Den ritualen lärde han sig här i Laholm av föreningens dåvarande materialförvaltare och allt i allo, Carl-Axel Jacobsson. Per Rydhög, lagledare i LFK under många år berättar hur det gick till:

Annons

– Carl-Axel var en noggrann man. Hans inställning var att det skulle vara ordning och reda runt laget. Det gällde även omklädningsrummen som vi lämnade efter oss vid bortamatcherna. ”Ingen ska komma i efterhand och säga att Laholms FK har skräpat ner. Allt skit ska slängas i papperskorgen”, skrek Carl-Axel innan vi satte oss i bussen och åkte därifrån.

Efter sex år som tränare i Laholm ställdes Janne inför ett nytt val.

Eller val och val förresten. Det var snarare en order som han gjorde bäst i att lyda. HBK:s legendariske ordförande Stig Nilsson ringde och meddelade att det var dags att ”komma hem”.

Jannes första tränaruppdrag. Att träna systern Eva Andersson, till höger om målvakten på nedre raden, och hennes lagkamrater i Alets damlag.
Jannes första tränaruppdrag. Att träna systern Eva Andersson, till höger om målvakten på nedre raden, och hennes lagkamrater i Alets damlag. Foto: Privat

Floran av människor i södra Halland som haft betydelse för vem Janne Andersson är i dag är som synes lång och brokig. Föräldrarna Olle och Gunni med sina tydliga värderingar om att ta ansvar för sina handlingar och hjälpa sina medmänniskor. Lagkompisarna och tränarna i Alet IK som lärde honom värdet av gott kamratskap. ”Bengan” Johansson som förde vidare tankarna om ett inkluderande ledarskap. Carl-Axel Jacobsson om vikten av att uppträda korrekt i alla lägen. HBK-tränarna Stuart Baxter om taktik och strategi och Tom Prahl om att aldrig sluta vara nyfiken.

Annons

Men räcker det hela vägen till Fotbollssveriges finaste jobb?

Jag frågar både Per Hallström i Alet och Per Rydhög i LFK om de tidigt såg potentialen i Janne. Båda svarar entydigt ja. Ingen av dem blev förvånad när han utsågs till förbundskapten. Han hade något speciellt redan i unga år, menar de. Tydligt stöpt efter Den svenska modellen, men när vi borrar djupare framträder två tydliga särdrag.

Däri ligger nyckeln till hans förmåga att bygga lag som kan vinna matcher mot på pappret totalt överlägsna motståndare.

Janne Andersson är 100 procent autentisk. Det du ser är exakt det du får. Han har inga manér, är prestigelös och så besjälad att de allra flesta gör sig beredda att kavla upp ärmarna och hjälpa honom att förverkliga hans dröm.

Det kan låta som plattityder: ”Vi ska ha roligt”, ”Laget vinner och förlorar tillsammans”, ”Vi ska spela enkelt, inte krångla till det”, ”Alla ska bidra med positiv energi”. Men han är så djupt bottnad i dessa värderingar att de är svåra att ifrågasätta. Däri ligger nyckeln till hans förmåga att bygga lag som kan vinna matcher mot på pappret totalt överlägsna motståndare.

Annons

Jannes andra särdrag är sannolikt också starkare än hos de flesta andra ledare på den här nivån: hans vinnarskalle.

Fighting faces – Janne Andersson visade sin vinnarskalle i fotbolls-VM. Sverige gjorde succé. Men det är historia. ”Då var då. Nu är nu. Sen är sen”, lyder förbundskaptenens mantra.
Fighting faces – Janne Andersson visade sin vinnarskalle i fotbolls-VM. Sverige gjorde succé. Men det är historia. ”Då var då. Nu är nu. Sen är sen”, lyder förbundskaptenens mantra. Foto: Björn Larsson Rosvall

Också den lyckas han förmedla till sina spelare med vad som så här i skrift kan avfärdas som tomma ord: ”Att vinna är normaltillståndet. Allt annat är onormalt.” ”Vi förbereder oss för att vinna matchen, inget annat”.

Viljan att vinna manifesteras kanske bäst av den sista gruppspelsmatchen mot Mexiko i VM. Efter Andreas Granqvists straffmål zoomar tv-kameran in lagledarbänken där alla jublar. Alla utom en. Janne står i mitten av klungan djupt koncentrerad utan att röra en min.

– Jag var så inne i matchen. Vi skulle ju vinna och då kom det där målet som något helt naturligt. Som en del av planen.

Annons

Dock. Det fanns ett annat ögonblick under VM-turneringen där han faktiskt höll på att tappa fattningen.

– Matchen mot Tyskland, när vi ställde upp och lyssnade till ”Deutschland über alles” och Joachim Löw stod några meter ifrån mig. Då rusade frågorna genom mitt huvud: hur gick det här till? Hur hamnade lilla jag från Halmstad här? Vi ska möta Tyskland och det kan verkligen bli åka av.

Men det varade bara några sekunder.

– När jag kom till sans tänkte jag som jag brukar göra: Tyskland må ha 82 miljoner invånare och vi bara tio, men på planen är det fortfarande elva mot elva och vi ska vinna matchen.

Nära havet vill jag bo. Det tog 50 år för Janne Andersson och hustrun Ulrika att klippa navelsträngen till Halmstad. Men varje sommar återvänder han hit, till Grötviks badplats.
Nära havet vill jag bo. Det tog 50 år för Janne Andersson och hustrun Ulrika att klippa navelsträngen till Halmstad. Men varje sommar återvänder han hit, till Grötviks badplats. Foto: Björn Larsson Rosvall

En bra korv ska enligt förbundskaptenen vara köttig, inte för vattnig eller sönderkokt.

Och så var det där med korven.

Annons

Ingen berättelse om Janne Andersson är komplett utan en korv med bröd, en tunn sträng senap och en tunn sträng ketchup. I många år testade han och HBK:s dåvarande lagledare Anders Smith korvarna på samtliga allsvenska arenor. Söderstadion vann, Örjans vall tvåa. År efter år.

En bra korv ska enligt förbundskaptenen vara köttig, inte för vattnig eller sönderkokt.

I södra Halland serveras Jannes favoritkorv i Vallberga, några kilometer söder om Laholm. Gatuköket Fyrkanten grundades av familjen Nilsson. Numera är det sonen Mats-Ola som både driver företaget och inte sällan står vid stekbordet.

Jo, du läste rätt: samme Mats-Ola Nilsson som gjorde mål på Mats Lundgrens nickskarvar i mitten av 1990-talet.

Det passar Janne utmärkt. Förutom att få en god korv kan han slänga käft med ”Maddan” en stund.

Det är inte så ofta det händer, men då fick jag faktiskt tårar i ögonen.

– Det var fantastiska år med en fantastisk stämning i laget. Inga divor, alla drog åt samma håll och hjälptes åt. Janne fick oss verkligen att tro på möjligheten att vi kunde slå alla lag, vilket vi också bevisade flera gånger, berättar Mats-Ola Nilsson.

Annons

Senast Janne var i Laholm höll han ett föredrag arrangerat av den lokala Sparbanken. Som en överraskning klev 17 av spelarna från hans gamla LFK-lag upp på scenen och hyllade honom.

– Det är inte så ofta det händer, men då fick jag faktiskt tårar i ögonen.

Dagen till ära hinner Janne få i sig två korvar. En tjock grillad och en smal kokt. Han äter dem snabbt och metodiskt.

På 1990-talet var det Mats-Ola Nilsson som gjorde mål på Mats Lundgrens nickskarvar när Janne tränade Laholms FK. Numera förestår han förbundskaptenens favoritgatukök i Vallberga.
På 1990-talet var det Mats-Ola Nilsson som gjorde mål på Mats Lundgrens nickskarvar när Janne tränade Laholms FK. Numera förestår han förbundskaptenens favoritgatukök i Vallberga. Foto: Björn Larsson Rosvall

Det har beskrivits som både folkhemsfotboll och ”sosseledarskap”. Och visst ligger det nära till hands att jämföra bilden av Janne Andersson med den av Stefan Löfven i Socialdemokraternas valfilm. Varmkorv och fotboll kryddat med formuleringar om att ”alla ska hjälpas åt”.

Själv skakar Janne på huvudet när frågan om valet och vad han röstar på kommer på tal.

Annons

– Jag har röstat på samma parti i alla år. Fast jag vill inte tala om vilket. Det ligger inte i min roll att försöka påverka politiskt åt det ena eller det andra hållet, säger han formellt.

Jag brukar säga till Ulrika att jag gärna vill sluta mina dagar som materialförvaltare i Alet. Det är ett lagom jobb, fixa med det praktiska men ändå få hänga med laget.

– Fast jag tycker att det är viktigt att ta ställning i samhällsfrågor. Jag gick till exempel i Pridetåget. Det har jag gjort tre år i följd. Frågor om alla människors lika värde ligger mig varmt om hjärtat.

Det gör också den här platsen, det flacka, nu brunbrända halländska landskapet med stränderna och havet i väst, jordbrukslandskapet och skogarna i öst.

– Det tog 50 år innan vi klippte navelsträngen och flyttade härifrån till radhuset på Lidingö. Jag brukar säga till Ulrika att jag gärna vill sluta mina dagar som materialförvaltare i Alet. Det är ett lagom jobb, fixa med det praktiska men ändå få hänga med laget i omklädningsrummet.

Inom kort samlas landslaget igen för att följa upp succén från i somras och påbörja vandringen mot EM 2020. Först en träningslandskamp mot Österrike följt av den första gruppspelsmatchen i Nations League mot Turkiet. Förbundskaptenen står som vanligt stadigt med båda fötterna på jorden och spekulerar inte i vare sig lagets möjligheter eller sin egen framtid.

Då skulle det vara roligt att få testa vingarna i en utländsk klubb. Att få verka i ett annat land, i en annan kultur och se om mina idéer och värderingar kring ledarskap och fotboll fungerar där.

Utom på en punkt.

– När tiden som förbundskapten är över är det tveksamt om jag vill träna ett allsvenskt lag igen. Då skulle det vara roligt att få testa vingarna i en utländsk klubb. Att få verka i ett annat land, i en annan kultur och se om mina idéer och värderingar kring ledarskap och fotboll fungerar där.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Det finns till och med ett Janne Andersson-uttryck som beskriver just detta, att var sak har sin tid: ”Då var då. Nu är nu. Sen är sen.”

– Det använder jag ofta. Vi lever i nuet. Att prata om det som varit eller spekulera i vad som kan hända i framtiden får andra göra. Mitt jobb är att vinna nästa fotbollsmatch. Punkt.

I 18 år var Janne Andersson Alet IK i Halmstad trogen. Han började som knattespelare och slutade som spelande tränare för A-laget.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 1 av 16

Profet i sin egen stad. På Grötviks badplats utanför Halmstad vill många komma fram och ta selfies med förbundskaptenen.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 2 av 16

Laget som formade Janne Andersson. Gamla spelare och tränare samlade utanför Alet IK:s klubbstuga för att dela sina minnen. Från vänster: Martin Östling, Stefan Bokström, Lennart Ljung, Alf Hallberg och med ryggen mot, Per Hallström.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 3 av 16

Alf Hallberg visar hur han fick släpa Janne Andersson av plan efter en match på 1980-talet när han ilsknat till på domaren. Bredvid står Rolf Bengtsson och Håkan Hallberg.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 4 av 16
Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 5 av 16

Per Hallströms protokoll från Alet IK visar att Janne Andersson är föreningens största målskytt genom tiderna.

Foto: Per Hallström Bild 6 av 16

Mot Tyskland i VM. ”Det var faktiskt enda gången det susade till i huvudet på mig under hela VM. Herregud, vi möter Tyskland, här kan det bli åka av”, berättar Janne.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 7 av 16

Slipar på taktiken under VM i Ryssland.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 8 av 16

Kaptenerna kramar om varandra. I Andreas Grönqvist har Janne hittat en lagkapten som delar hans vision om hur fotboll ska spelas.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 9 av 16

Mot kvartsfinal. Sverige slog Schweiz med 1–0 och Janne Andersson fick svenska folket att drömma tillbaka till sommaren 1994.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 10 av 16

Det var 15 år sedan omklädningsrummen på Laholms IP användes. Numera spelar laget sina matcher på närliggande Glänninge Park.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 11 av 16

Per Rydhög, tidigare lagledare i LFK, berättar om hur han bytte ut den spelande tränaren Janne i en match på Laholms IP. ”Men vem ska nu göra målen”, sade Janne surt när han gick av planen. ”Ja, inte du i alla fall, för du är utbytt”, svarade Per Rydhög.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 12 av 16

Jannes första tränaruppdrag. Att träna systern Eva Andersson, till höger om målvakten på nedre raden, och hennes lagkamrater i Alets damlag.

Foto: Privat Bild 13 av 16

Fighting faces – Janne Andersson visade sin vinnarskalle i fotbolls-VM. Sverige gjorde succé. Men det är historia. ”Då var då. Nu är nu. Sen är sen”, lyder förbundskaptenens mantra.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 14 av 16

Nära havet vill jag bo. Det tog 50 år för Janne Andersson och hustrun Ulrika att klippa navelsträngen till Halmstad. Men varje sommar återvänder han hit, till Grötviks badplats.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 15 av 16

På 1990-talet var det Mats-Ola Nilsson som gjorde mål på Mats Lundgrens nickskarvar när Janne tränade Laholms FK. Numera förestår han förbundskaptenens favoritgatukök i Vallberga.

Foto: Björn Larsson Rosvall Bild 16 av 16