X
Annons
X

”Sverige måste markera mot Israel i ESC”

När folkrätt och mänskliga rättigheter kränks så är även tystnaden ett ställningstagande – för status quo. Därför är det på sin plats med en tydlig markering från det svenska festivaldeltagandet i ESC i Israel – en markering för rättvis fred och mänskliga rättigheter. Det skriver Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg.

Uppdaterad
Publicerad
John Lundvik representerar Sverige vid Eurovisionsschalgerfinalen i Tel Aviv på lördag. Här anländer han till invigningsfesten.
John Lundvik representerar Sverige vid Eurovisionsschalgerfinalen i Tel Aviv på lördag. Här anländer han till invigningsfesten. Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | ISRAEL

När Tommie Smith och John Carlos höjde sina nävar från prispallen på olympiastadion i Mexico City 1968, blev de en tidlös symbol för den ständiga spänningen mellan stora internationella evenemang och den politiska verklighet inom vilken de organiseras.

De olympiska spelen har i alla år haft att hantera den här frågan, vilket även bojkottaktionen mot OS i Moskva 1980 påminner om. Den gängse strategin har varit att beskriva idrotten som något som står ovanför politiken. Det har genom åren varit en tacksam utgångspunkt för arrangörerna, men spänningen går inte att prata bort så enkelt. I Mexico City räckte det med två nävar i skyn för att spräcka illusionen om folkfestens opolitiska särställning.

Samma spänning aktualiseras ånyo när ett annat stort internationellt evenemang, Eurovision Song Contest (ESC), står för dörren i Tel Aviv i Israel. Liksom med OS är ESC ett gyllene tillfälle för värdnationerna att visa upp sig själva från sin bästa sida, och detta har Israel förstås samma rätt till som alla andra länder.

Annons
X

Men bara några mil från Tel Aviv har värdlandets agerande skapat förhållanden som väcker djupt allvarliga frågor: en folkrättsstridig ockupation och en olaglig bosättarpolitik på palestinska områden. Det är lätt att förstå varför palestinier vädjar om en bojkott av festivalen i Tel Aviv.

I Gaza har blockaden som inleddes 2007 inneburit en katastrofalt stagnerad ekonomi med en arbetslöshet på över 50 procent. Boende där lider akut brist på grundläggande förnödenheter. Över 90 procent av vattnet bedöms vara odrickbart och enligt FN riskerar området att vara obeboeligt redan efter år 2020. Mediciner och medicinska förråd är en ständig bristvara. Elektricitet finns tillgänglig bara några få timmar om dygnet.

Frustrationen och pessimismen är utbredd, vilket gör det än svårare att odla initiativ för en fredlig utveckling. När situationen blir mer ansträngd växer en desperation som tvärtom bara gynnar de våldsamma extremister som vill driva parterna än längre från förhandlingsbordet. Den senaste tidens upptrappade våldsamheter följer detta mönster. Hatisk retorik från ledarskapet hos båda sidor i konflikten trissar upp stämningarna i en redan svår situation. Det leder till attacker som slår i blindo från Hamas och andra grupper i Gaza, med hårdföra och omfattande attacker till svar.

Denna verklighet skapar spänningar oavsett arrangörernas önskemål. För de utländska deltagarna, tillresta reportrar och andra involverade, är detta en situation som förtjänar mer än eventuella plattityder om att stå ovanför politiken. Frågor borde ställas och vår medvetenhet demonstreras. När folkrätt och mänskliga rättigheter kränks så är även tystnaden ett ställningstagande – för status quo.

Det vore på sin plats med en tydlig markering från det svenska festivaldeltagandet, en markering för rättvis fred och mänskliga rättigheter, såväl palestiniers rätt till självbestämmande som israelers rätt till säkerhet.

Utan att göra några andra jämförelser så är det värt att i sammanhanget påminna om Loreens uppskattade besök hos förföljda människorättskämpar i Azerbajdzjan 2012. Det är fullt möjligt att förena det förtroende som man givits att förvalta som artist i ESC med ett engagemang för mänskliga rättigheter.

Det är förståeligt att artister och nöjesjournalister kan tveka inför att ta ställning i en infekterad och komplicerad konflikt med ett händelseförlopp som sträcker sig över många decennier. Men det handlar i slutänden inte om att ta ställning för eller emot den ena eller den andra parten, utan om att stå upp för folkrätt och för fred. Om det anses alltför kontroversiellt för att få plats under en folkfest, så har offentligheten kapitulerat inför en värdeförskjutning som ensidigt går den starkare partens ärenden.

Ulf Bjereld (S)
förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet
Thomas Hammarberg (S)
förbundsstyrelseledamot, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Fotnot: I en tidigare version uppgavs Belarus som plats för Loreens besök hos människorättskämpar. Rätt land är dock Azerbajdzjan, även om Loreen har mött människorättskämpar även i Belarus.

Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg. Foto: Adam Ihse/TT, Henrik Montgomery/TT
Annons
X
Annons
X
Annons
X

John Lundvik representerar Sverige vid Eurovisionsschalgerfinalen i Tel Aviv på lördag. Här anländer han till invigningsfesten.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 2

Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg.

Foto: Adam Ihse/TT, Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X