Annons

Medlöparna. En berättelse om Europas glömskaTyskland – ett gott och skrämmande exempel

Géraldine Schwarz, författare till boken ”Medlöparna”.
Géraldine Schwarz, författare till boken ”Medlöparna”. Foto: Astrid di Crollalanza/Flammarion

Efter glömskan kommer lögnerna. Géraldine Schwarz skildring av europeisk glömska visar flera exempel på hur pragmatism och överslätning har dragit streck över brott mot mänskligheten.

Under strecket
Publicerad

Medlöparna. En berättelse om Europas glömska

Författare
Géraldine Schwarz
Genre
Sakprosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

Övers: Jan Stolpe, 378 s.

Det förflutna är – eller borde åtminstone vara – vår tids uppslagsverk. Utan att stirra oss blinda på eller dra förhastade slutsatser är det nära förflutna en stödjepunkt i synen på samtiden och framtiden. Nu på 2020-talet kan berättelsen om 1900-talet ge oss ovärderliga nycklar till förståelsen av vår egen tid. Det kanske inte är minnet av eller bearbetningen av erfarenheterna från två världskrig och ett flertal diktaturer som är avgörande utan de små utdragna förskjutningarna i politik, språk och normer som ledde fram till de stora 1900-talskatastroferna.

För även om kunskapen finns tillgänglig så nyttjas den förvånansvärt sällan. Minnet överskuggas av glömskan och granne med glömskan är lögnen. I den europeiska efterkrigshistorien finns överväldigande exempel på hur politisk pragmatism och överslätning inneburit att streck strukits över såväl omfattande som mindre brott mot mänskligheten. I många fall där lagföring hade varit det självklara, har krigsbrottslingar i stället erbjudits nya samhälleliga positioner som om ingenting hänt.

Annons
Annons

Det är utgångspunkten för journalisten och dokumentärfilmaren Géraldine Schwarz brett upplagda skildring av den europeiska glömskan, från tiden runt andra världskriget till våra dagar. Schwarz ser ett mönster och beskriver de individuella såväl som kollektiva strukturer som historiskt möjliggjort och fortfarande göder den politiska glömskan.

Hon är genom sin familjehistoria väl lämpad för uppdraget. Båda föräldrarna är födda 1943, alltså barn under andra världskriget. Fadern är tysk, uppvuxen i Mannheim, där hans föräldrar anpassade sig väl till den nazistiska regimen och för ett vrakpris kunde överta ett judiskt företag som det senare blev kontroverser kring, då den överlevande ägaren ville få rättmätig ersättning. Modern är fransyska och dotter till en gendarm som tjänade under Vichy-regimen. Schwarz växte upp i Frankrike, men tillbringade alla ferier i Tyskland. Hon har studerat i båda länderna.

Familjehistorien, och tystnaden från dem i familjen som genomlevde kriget, är berättelsens själva skelett. Det personliga är som en hävstång mot omvärlden och dess hantering av det förflutna. I länder som Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien och de forna öststaterna hittar Schwarz stoffet för sina reflektioner. Glömskan tar sig förvisso olika uttryck i olika länder, men gemensamt för dem är att samhälle och stat kväser försöken att konfrontera det förflutna.

Tyskland är delvis ett undantag, där fanns efter kriget en intellektuell opposition som resonerade om behovet av nya förutsättningar för språk och samhällsliv. Men det var först en bit in på 1960-talet, i samband med Eichmann-rättegången i Jerusalem och Auschwitz-rättegångarna i Frankfurt, som uppgörelsen med förflutna tog fart. I 60-talets vänstervåg och kulturella uppsving ställdes obehagliga frågor till föräldragenerationen.

Annons
Annons

Tyskland är, i den här jämförelsen både det goda och det skrämmande exemplet. För i dag måste man ställa sig frågan, och Schwarz gör det indirekt, vad uppgörelsen med det förflutna betydde när vi i dag ser ett tilltagande folkligt stöd för högerextrema och främlingsfientliga tankefigurer och rörelser?

I de andra länderna var förträngningen effektivare. Med hjälp av en tillrättalagd historieskrivning var det lättare för dessa samhällen att ikläda sig offerrollen. Det är påtagligt i Österrike, där man undvikit att grundligt granska det folkliga stödet för Hitler. Men även Frankrike undvek i det längsta att göra upp med sina kollaboratörer och beredvilligheten att gå nazisterna till mötes i elimineringen av landets judar. I länderna bakom järnridån – särskilt i Östtyskland – skapades myten om kommunismen som ett bålverk mot såväl gammal som ny fascism.

Det är en engagerande och välavvägd bok Schwarz har skrivit, där författaren dock famnar över ett så vitt fält att det lätt blir alltför översiktligt. Ibland saknas en fördjupande koncentration och sammanfattande analys. Denna anmärkning ska emellertid inte överskugga värdet av en bok som på ett övertygande sätt ger det förflutna plats i samtiden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons