Annons
Recension

En sak i tagetUdda jakt på jaget i prylsamhället

Peter Gardiner i ”En sak i taget”.
Peter Gardiner i ”En sak i taget”. Foto: Petra Hellberg

”En sak i taget” är dansteater i konsumtionssamhällets ekorrhjul, signerad Birgitta Egerbladh. Den mångsidige aktören Peter Gardiner imponerar med sin sceniska intelligens, skriver Anna Ångström, som dock efterlyser hårdare materialsortering.

Under strecket
Publicerad

En sak i taget

Genre
Teater
Regi
Birgitta Egerbladh, även koreografi, scenografi.
Medverkande
Peter Gardiner
Var
Kulturhuset Stadsteatern Vällingby

Scenografi, kostym: Annsofi Nyberg. Dramaturg: Marie Persson Hedenius.

Hög status att klara sig med få saker – så löd en rubrik nyligen i Idagsidans serie om vårt komplexa förhållande till prylar. Den är vältajmad med premiären på ”En sak i taget”, ett vardagsnära dansteatersolo med Peter Gardiner på scenen, snubblande över och intrasslad i sina saker. På jakt efter såväl en borttappad sko som sina tankar och sitt jag. Här uppträder en man vars identitet verkar lika multipel som författaren Fernando Pessoas heteronymer.

Upphovskvinnan Birgitta Egerbladh har som bekant känsla för hemliga rum och händelser i hemmet – för att alludera på två av hennes tidigare sceniska hits. Hon är ticsens och vardagslivets koreograf som ger det undermedvetna kropp. Den här gången kombinerar hon, i tätt samarbete med Gardiner, åter rörelser med text; en radda udda fragment som tycks ha matats ner i en köksmixer.

Peter Gardiners vilsna figur är fast i ett ekorrhjul. Han försöker förgäves få överblick och kontroll över ett hem som möjligen nyss har packats upp ur flyttkartonger. Men den vilsamma känslan att se ut över ett norskt fjäll vill inte infinna sig. Han slåss med köksredskap och rabblar konsumtionssamhällets hurtiga reklamslogans, försöker slänga sitt överflöd men ångrar sig. I nästa sekund är han en kritisk Sverker Olofsson vid soptunnan. Vår man har kort sagt svårt att ta en sak i taget, att uppnå ”mindful living”.

Annons
Annons

Mycket är dråpligt och igenkännbart. Ibland tänker man på Klungan, ibland på Jacques Tati. Peter Gardiner fångar träffsäkert hur man mitt i en ansats byter bana, glömmer sig. Prylar distraherar, väcker minnen och försvinner – är osäkra livbojar. Stundtals förefaller allt vara en ond dröm där han irrar likt en shakespearesk kung i dimman.

Textpartierna blir dock den svagare länken i denna studie av en människa som fruktar tomheten – att förlora det samlade liv som åker iväg i den glömda ryggsäcken på t-banan. De fysiska uttrycken kommer närmare det absurda eller ångestladdade, som när kroppen svävar på tvärs mot möblemanget eller desperat bankar ordning i kaos.

”En sak i taget” är likväl en helt egen sort, ett koncept för Vällingbyscenens profil med mer dans. Mångsidige Gardiner imponerar med sin sceniska intelligens, fysiska kapacitet och förbluffande förmåga att härma röster och slapstick. Roligast är när han löper amok med uppfordrande köpbudskap, mer krystat när kommissarie Clouseau i ”Rosa Pantern” dyker upp. Svängarna är snabba, några infall går på repeat. Det hade inte skadat med lite mer materialsortering, några darlings i den där soptunnan. Att våga vila i smärtpunkterna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons