Annons
Recension

Gubbe och katt. En kärlekshistoriaUddenberg spinner på oväntat besök

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Gubbe och katt. En kärlekshistoria

Författare
Nils Uddenberg
Genre
Sakprosa
Förlag
150 s. Natur & kultur

En dag när han ser ut genom fönstret sitter den där och plirar. Gradvis binder den honom till sig, tills han känner sig tvungen att släppa in den i sitt hem. Väl inbjuden ger den sig inte av, utan kryper sig närmre och närmre inpå, stryker kring honom. Iakttar, manipulerar. Varelsen är hänsynslös, gillar att plåga små djur, är nonchalant mot de vänliga människor som bjudit in den i sitt hem.

Det skulle kunna vara upptakten till en skräckfilm, men det är det inte, tvärtom. I stället utgör historien ramen till en liten feelgoodbok av den pensionerade psykiatern Nils Uddenberg. Varelsen är nämligen inget mytiskt monster, utan en gullig liten katt.

På äldre dar blir Uddenberg och hans fru oväntat kattägare. För det är alltså inte de som väljer katten, utan katten som väljer dem. En dag sitter den bara där utanför deras hus. Motvilligt ger de den mat en första gång, och sedan är de fast. Kattens ynklighet talar till deras medkänsla och de kan inte låta bli att hjälpa den.

Uddenbergs känslor inför att bli med katt är dubbla. Det går inte ihop med hans självbild. Kattägare, är det inte en helt annan sorts människa? Och finns det verkligen någon verklig närhet mellan katt och människa, eller är kattens kärlek till ägaren bara något som människan tolkar in i katten?

Uddenberg tecknar förloppet i sin egen personliga kattresa – veterinärbesök, ömheten för katten, saknaden när den tillfälligt rymmer – medan han funderar kring katternas roll i människornas liv och historia i stort.

Frågorna är många. Hur fungerar katter? Varför spinner de? Kan de planera, ja, har de över huvud taget något tidsbegrepp? Allt från evolutionsbiologiska teorier till mer humanistiska förklaringsmodeller tas till hjälp.

Med Uddenbergs kåserande ton och mjuka, luddiga illustrationer av Ane Gustavsson blir boken rar läsning. Uddenberg citerar Montaigne, T S Eliot, Doris Lessing och andra storheter som har reflekterat över kattens väsen. Riktigt samma filosofiska och litterära höjder som de når Uddenberg kanske inte – här finns många ansatser men inte så många slutsatser. Katten förblir undflyende i boken precis som i livet, men det gör den ju också till utmärkt material för kåseriformen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons