Annons

Ultralöpares syn på tävlan förvånar forskare

Ultralopp i brittiska Wales.
Ultralopp i brittiska Wales. Foto: Mark Hawkins/Alamy

Ultralopp kostar tid, svett och pengar. Trots det har intresset ökat kraftigt för ”extraordinära konsumtions­upplevelser”. ”En del av njutningen kommer nog från att få känna sig som en duktig person”, säger forskaren Carys Egan-Wyer.

Under strecket
Publicerad

Carys Egan-Wyer.

Foto: Håkan RöjderBild 1 av 2

”Egentligen behöver du ingen särskild utrustning för att springa, du skulle teoretiskt kunna springa naken och barfota”, säger Carys Egan-Wyer.

Foto: AlamyBild 2 av 2

Carys Egan-Wyer.

Foto: Håkan RöjderBild 1 av 1

”Vansinnigt!”, ”Varför i hela världen håller du på med det?” är vanliga reaktioner när ultralöpare berättar om 100-kilometerslopp.

Hos företagsekonomen Carys Egan-Wyer har frågan ”Varför?” blivit till en doktorsavhandling vid vid Lunds universitet.

När uthållighetsidrottarna som intervjuas i avhandlingen skulle beskriva drivkrafter talade de om frihet, att ha kul, få en välbehövlig paus från jobb, familjebestyr och andra plikter. De beskrev också den sköna känslan av att låta tankarna vandra fritt.

Carys Egan-Wyer.
Carys Egan-Wyer. Foto: Håkan Röjder

Medan andra kan uppleva samma sak när de rastar hunden, såg en ultralöpare hundpromenaden som en plikt han var glad att slippa.

”I ett ökenlopp når du mållinjen, du går och lägger dig på campen och det enda du behöver göra är att återhämta dig till morgondagen. Men när du kommer hem är det andra saker du måste göra: Middag med familjen. Kanske behöver du gå ut med hunden på kvällen.”

– Löparna jag intervjuade talade om frihet och glädje, men samtidigt använde de ord som ”produktiv”, ”nyttig”, ”investerad tid”, begrepp som annars används i arbetslivet. ”Att vara effektiv” antyder att det inte bara handlar om nöje, säger Carys Egan-Wyer.

Annons
Annons

”Egentligen behöver du ingen särskild utrustning för att springa, du skulle teoretiskt kunna springa naken och barfota”, säger Carys Egan-Wyer.

Foto: AlamyBild 1 av 1

Hon citerar Jack, en av maratonlöparna, i studien. ”Jag tycker inte om någon del av löpningen utom att gå i mål.”

– Vi tror att vi konsumerar löpning som något avkopplande och ett sätt att slippa stress och ångest, men vad vi faktiskt åstadkommer är att skapa en situation som är mer stressande för kropp och psyke. Plötsligt befinner vi oss i en arbetsliknande situation där vi måste springa längre och snabbare, säger Carys Egan-Wyer.

De deltog i en tävling som jag kallar livets tävling.

En ultralöpare i studien uttrycker det så här: ”Jag tycker om att tävla och den tillfredsställelse det ger, men träningen i sig är bara stressande. Jag tycker verkligen om att dricka kaffe och läsa en bok, men det tar dig ingenstans.”

Carys Egan-Wyer menar att allt tal om frihet är en väl romantiserad syn på drivkrafter. Snarare rymmer tävlandet mycket tvång och disciplinering.

”Egentligen behöver du ingen särskild utrustning för att springa, du skulle teoretiskt kunna springa naken och barfota”, säger Carys Egan-Wyer.
”Egentligen behöver du ingen särskild utrustning för att springa, du skulle teoretiskt kunna springa naken och barfota”, säger Carys Egan-Wyer. Foto: Alamy

Något som förvånade Carys Egan-Wyer när hon analyserade intervjuer och dagböcker var att flera talade nedsättande om tävlan, samtidigt som de deltog i tävlingar.

– När de talade om tävlingar handlade det om att hjälpa varandra, inte om resultat. Men när de pratade om människor utanför extremsportvärlden var det konkurrensbetonat, de förringade andra och lyfte sig själva. De deltog i en tävling som jag kallar livets tävling: när du söker jobb, när du pratar med andra och när du befinner dig på dejtingmarknaden.

Annons
Annons

Att mäta och klocka alla distanser var viktigt. En ultralöpare beskriver hur hon helt tappade lusten att fortsätta när batteriet i träningsklockan tog slut under en löptur. En annan lyssnade på en kurs i hur man blir en bättre löpare när han sov. Allt tid ska vara produktiv, även nattens timmar.

En del av njutningen kommer nog från att få känna sig som en duktig person.

Vi lever i en tid då vi söker bekvämlighet, låter någon annan cykla hem med hämtmaten eller köra matkassen åt oss. Samtidigt ökar intresset för det Carys Egan-Wyer kallar ”extraordinära konsumtionsupplevelser” som kräver intensiv och smärtsam träning, tar mycket ledig tid och för med sig kostnader.

Det har vuxit fram en industri kring löpning som säljer skor, kläder, träningsklockor, kosttillskott, näringsdrycker, löparresor och träningsprogram. Resor till tävlingar och anmälningsavgifter kostar också.

En ung man i studien tränade för triatlon och hade Ironman som mål.

Carys Egan-Wyer frågade om han inte kunde springa, cykla och simma sträckorna som ingår i Ironman på egen hand och slippa betala anmälningsavgift. Det menade han vore att fuska.

– Jag tycker att det är väldigt intressant. Egentligen behöver du ingen särskild utrustning för att springa, du skulle teoretiskt kunna springa naken och barfota. Men industrin kring extremsport är byggd så att den legitimerar sporten, du kan inte kalla dig själv löpare utan att betala för det.

Studien bygger på ett litet urval löpare, kan det inte finnas personer som springer långt bara för att de mår bra av det och tycker att det är kul?

– Självklart, när personer säger att de tycker att det är kul att springa har jag ingen anledning att ifrågasätta det. Men en del av njutningen kommer nog från att få känna sig som en duktig person.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons