Annons

Madame XUnderhållande men inte knivskarpt av Madonna

Madonna.
Madonna. Foto: Evan Agostini / TT

”Madame X” är det mest underhållande Madonna har gjort på många år. Det må svaja här och där, men tråkigt har lyssnaren inte – även om man anar en viss desperation i artistens sökande efter hits.

Under strecket
Publicerad

Madame X

Artist
Madonna
Genre
Pop
Musikbolag
Interscope
År
2019

Betyg: 4 av 6

När jag för många år sedan intervjuade den legendariske Sex Pistols-managern Malcolm McLaren, återkom han ständigt till Madonna som den ultimata artisten för vår tid. Eller den ultimata kameleonten ”the one big fat dollar bill”, som han kallade henne. Ett tiotal år innan hade hon hört McLarens ”Deep in vogue” och därefter gjort sin egen ”Vogue”, vilket naturligtvis blev en långt större hit än själva originalidén.

McLaren älskade detta sätt göra musik, att som en kameleont röra sig genom samtiden och ständigt ändra skepnad efter rådande trend. Han skulle ha älskat ”Madame X”, Madonnas fjortonde album. För här drar hon det verkligen till sin spets på alla sätt och vis. Det inleds med ett spår som heter ”Medellin”, där hon gästas av den colombianske superstjärnan Maluma. En flirt med såväl tv-serien ”Narcos” som det faktum att latinopop och reggaeton äter upp en större del av musikbranschens kaka för varje år som går. Det skulle också kunna vara en blinkning tillbaka till ”La isla bonita”, de fornstora dagar som hon förmodligen längtar tillbaka till?

Annons
Annons

Efter det kommer ”Dark ballet”, kanske albumets knasigaste spår, där hon sjunger om Jeanne d’Arc, med en minst sagt överanvänd autotune-röst. Det är dock imponerande att hon kan kosta på sig att vara så här skruvad redan på albumets andra spår, men å andra sidan, Madonna är inte direkt artisten som har något kvar att bevisa framgångsmässigt.

Själv säger hon att det är hennes tid i Lissabon, då hennes son gick på avancerad fotbollsskola där, som har fått henne att alltmer sjunga på portugisiska och spanska. Och visst, det passar henne, det särpräglar ”Madame X” från hennes tidigare verk. I enlighet med kameleont-tänkandet så gästas hon på ”Future” av Quavo från Migos och på ”Crave” av Swae Lee från Rae Sremmurd, vilket naturligtvis är utmärkta val. Möjligen en aning förutsägbara, men är man inne på sitt fjortonde album är det kanske svårt att ständigt hålla sin spets knivskarp. Inte helt överraskande dyker dessutom Diplo upp som producent på nämnda ”Future”.

Sedan går det förstås att ha åsikter om huruvida en 60-åring verkligen ska försöka vara så ”nere med kidsen” att hon testar lite trap-beats? Å andra sidan är ”Madame X” helt klart det mest underhållande Madonna har gjort på många år, det kränger hela tiden och det må svaja rejält, men särskilt tråkigt har inte lyssnaren under många minuter. Det går att ana en viss desperation i sökandet efter hits, det har hunnit passera 19 år sedan hon hade sin senaste regelrätta Billboard-etta i ”Music”. Hon sätter ambitionerna högt, men skulle kanske ha tjänat på att ha lite färre ambitioner, det är lätt att gå lite vilse när man vill för mycket på en och samma gång.

Politik är också något som ständigt har stått Madonna nära, och som har skapat kontroverser genom åren. Det har gällt hennes sexualiserande av katolicismen redan på ”Like a virgin”, hennes förespråkande av aborträttigheter i ”Papa don’t preach”, och inte minst de brinnande korsen i videon till ”Like a prayer”. 2019 är det förstås Donald Trump som står i hennes skottlinje och ”God control” avslutas med ett ekande ”wake up”.

Desto märkligare är textrader som ”I went to the far right, then I went to the far left”, men även tvetydigheter har sin självklart ombonade plats i det alldeles speciella universum som vi kallar Madonna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons