Annons

Lisa Irenius:Fenomenet Macron – Frankrikes räddning?

Den franska presidentkandidaten Emmanuel Macron under ett tal i Lyon, den 4 februari.
Den franska presidentkandidaten Emmanuel Macron under ett tal i Lyon, den 4 februari. Foto: Michel Euler/TT

Emmanuel Macron kan vara Europas Donald Trump – fast tvärtom. Han har lyckats nå framgång genom att hylla kultur och kunskap.

Under strecket
Publicerad

Det hör till att böcker spelar en viktig roll i franska valkampanjer. När presidentkandidaten Emmanuel Macrons ”Révolution” släpptes i november klättrade den direkt upp på bästsäljarlistans topp fem – och trumfade därmed högerkandidaten François Fillons bok ”Vaincre le totalitarisme islamique” (Besegra den islamiska totalitarismen).

De senaste veckorna har Macron även passerat Fillon i opinionsmätningarna: nu bedöms han ligga bäst till för att gå vidare i den första omgången tillsammans med extremhögerns Marine Le Pen. Vilket skulle ge honom goda segerchanser i den andra, slutliga valomgången i början av maj.

Redan detta är ett slags revolution. Inte bara för att Macron endast är 39 år och står oberoende från politiska partier. Han är också något så ovanligt som en visionär i den politiska mitten.

Han talar om hopp och optimism i ett land som på senare år har utmärkt sig som världens mest pessimistiska, enligt internationella opinionsmätningar.

Uppdelningen i ”vänster” och ”höger” är förlegad, menar Emmanuel Macron. Den verkliga klyftan i dag är mellan konservativa, som vill återupprätta en förlorad ordning, och progressiva, som vill ”omfamna moderniteten”.

Annons
Annons

Trots att han själv är utbildad på Frankrikes främsta elitskolor är han djupt kritisk till det politiska etablissemangets ”sömngångare” som fortsätter göra som de alltid har gjort ­­– liksom de ”cyniker ” som vet att förändring behövs men bara ser till egenintresset. ”Vi är inte så mycket offer för våra fiender som för vår egen tröghet”, skriver han i ”Révolution”.

Macron har jämförts med Trump för att han är en lika otippad kandidat, lika bra på att engagera utanför partipolitiken.

Macron har jämförts med Trump för att han är en lika otippad kandidat, lika bra på att engagera utanför partipolitiken. Båda tar avstånd från en elit som de själva i högsta grad är del av. Men deras värderingar är vitt skilda. Trump vill bygga murar och hinder. Macron vill riva dem, stärka demokratin och bygga ett kunskapssamhälle.

Den första meningen i ”Révolution” får mig att tänka på Hans Rosling: ”Genom att möta den verkliga världen kommer vi att återfå hoppet.” Också Macron vill uppdatera vår syn på världen och är övertygad om att kunskaper om hur det faktiskt ligger till kommer att övervinna rädslorna. Att stärka utbildningsväsendet, särskilt i utsatta områden, är för honom en viktig fråga.

Liksom Marine Le Pen hänvisar han gärna till Frankrikes förflutna, men en historia som varken frammanar bitterhet eller nostalgi: ”Den kultur som jag har ärvt bottnar tvärtom i våra stora, glädjefyllda passioner, för friheten, Europa, kunskapen och det universella.”

I ”Révolution” framhäver Macron sin kärlek till litteraturen, franska språket, teatern och musiken.

Annons
Annons

I ”Révolution” framhäver Macron sin kärlek till litteraturen, franska språket, teatern och musiken. Han berättar också om hur han genom teatern fann sin livskamrat: läraren Birgitte, 24 år äldre, som han skrev en pjäs tillsammans med.

Det är tydligt att Macron ser möjligheter där andra ser problem. Som ifråga om Trumps klimatpolitik: förra veckan publicerade han ett videomeddelande där han uppmuntrade amerikanska forskare inom klimat och ny teknik att komma till Frankrike. ”Vi gillar innovation.”

Ett intressant spår är hur Macron betonar självförverkligandet, för individer men också för samhället. Till hans ovanliga bakgrund hör att han, utöver att ha varit investeringsbankir och finansminister, också har varit assistent till filosofen Paul Ricœur. I ”Révolution” lyfter Macron fram erfarenheten, men utan att gå närmare in på hur han har påverkats av Ricœurs idéer. Men det går att se beröringspunkter med bland annat essän ”Soi-même comme un autre” (1990, Sig själv som en annan). Där skriver filosofen om hur en utveckling av den egna identiteten och individuella berättelsen kan medföra en starkare etisk medvetenhet och öppenhet inför ”den Andre”.

Macrons bok har jämförts med Obamas böcker, på samma gång bildningsberättelse och politisk vision. Men så bra är inte ”Révolution”: till upplägget är det en ganska klassisk och förutsägbar politisk bok med klyschiga kapitelrubriker: ”Investera i vår framtid”, ”Det Frankrike vi vill ha” och så vidare. Här finns gott om vaga formuleringar, och få konkreta politiska förslag. (Sådana har Macron börjat presentera först de senaste veckorna, fredagens utgåva av nyhetsmagasinet Le Nouvel observateur sammanställer ett 30-tal förslag som får både ris och ros av experter.)

Macron har åtminstone visat att det går att komma långt genom att väcka hopp och entusiasm, och lyfta ordens och kunskapens kraft.

Boken råder alltså inte riktigt bot på den kritik som riktas mot Macron, som att han är alltför obestämbar, mest talar i egen sak och underskattar höger–vänster-klyftan.

Ändå är det svårt att läsa ”Révolution” utan att ryckas med, i framtidstron och förändringsviljan. Allt kanske inte alls barkar åt helvete, Europa har vänt skutan förr, det här kan bli riktigt bra!

En bok gör nu ingen president. Allt är öppet och osäkert i årets franska valkampanj. Men Macron har åtminstone visat att det går att komma långt genom att väcka hopp och entusiasm, och lyfta ordens och kunskapens kraft. Även om denna kraft utmanas på flera sätt i dag, vore det ett stort misstag att räkna ut den.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons