Annons

De kan inte stoppa oss. Ett reportage om den nya digitala vapenindustrinUndviker fällan – Beijmo har skrivit en bladvändare

Mattias Beijmo.
Mattias Beijmo. Foto: Lisa Mattisson

Aktivisten och dataingenjören Bassel Khartabil var många unga syriers hopp. Tills han slängdes i ett häkte under jord bland livlösa kroppar. Mattias Beijmo har lyckas skriva en bladvändare om digital kapprustning – och kampen mot al-Assads säkerhetstjänst.

Under strecket
Publicerad

De kan inte stoppa oss. Ett reportage om den nya digitala vapenindustrin

Författare
Mattias Beijmo
Genre
Sakprosa
Förlag
Volante

237 s.

Den 15 mars 2012 grips Bassel Khartabil på sitt kontor i Damaskus. Assads tillslagsenhet Branch 215 för honom till ett häkte under jord. Livlösa kroppar, avföring, öppna sår. 115 fångar på 24 kvadrat.

I ovisshet lämnas flickvännen och människorättsadvokaten Noura Ghazi, oppositionella landsmän och en global tech-elit som kräver Khartabils omedelbara frisläppande. I stället avrättas han tre år senare.

Aktivisten och dataingenjören Khartabil var många unga syriers hopp. Hela tiden hittade han nya sätt att ge oppositionella en röst och en möjlighet att förenas mot förtrycket, trots Assads grymma övervakning. Inte ens i fängelset kunde han låta bli att riskera livet genom att söka kontakt med sin hackercommunity.

I amerikanska Vogue marsnummer 2011 porträtteras presidenthustrun Asma al-Assad som ’en ros i öknen’. Hon är glamorös och styr hushållet efter ’demokratiska principer’.

”De kan inte stoppa oss” beskriver hur teknologi kan befria medborgare och störta envälden. Eller vändas mot folket och befästa regimens grepp om detsamma. Fortplanta folkets röst, eller strypa den.

Annons
Annons

Även om tekniken i sig är neutral så kommer den alltid att användas av intressen som inte är det. Det kommer alltid att finnas regimer som är beredda att betala dyrt för att missbruka den. Och företag som låter dem göra det så länge det gynnar bokslutets sista rad. ”De kan inte stoppa oss” är en historia om den konflikten.

Det är också en historia om världens bortvändhet och obryddhet. I amerikanska Vogue marsnummer 2011 porträtteras presidenthustrun Asma al-Assad som ”en ros i öknen”. Hon är glamorös och styr hushållet efter ”demokratiska principer”. När journalisten Joan Juliet Buck är på besök röstar barnen för fondue. Maken, diktatorn och före detta läkaren, leker med dem och berättar att han valde ögonkirurgi eftersom det ”förekommer lite blod”.

Samma vår skjuter och fängslar hans militär oppositionella. Inbördeskrig utbryter. Barn torteras. Internet och telefonnät stängs ner. Säkerhetstjänsten trappar upp kriget mot oppositionella. Och den gör det med hjälp av teknologi från länder och företag med fina fördrag och policys om mänskliga rättigheter.

Svenska Ericsson förhandlar med den syriska diktaturen om att leverera ett system som kan avlyssna och spåra telefonsamtal och internettrafik, men förlorar mot tyska Siemens. Ett annat svenskt företag, börsnoterade Enea, blir senare medskyldigt när det köper upp franska Qosmos, som levererar övervakningsteknologi åt Assad. En agent lyckas kringgå amerikansk lagstiftning och importera avlyssningsmaskinen Bluecoat 8100.

Assads övervakningsapparat, levererad av europeiska och amerikanska bolag, kostar liv på torgen i Daraa, Damaskus och Homs. På nolltid identifieras, straffas, torteras oliktänkande. Assadregimen kan se exakt vem som gått med i, eller bara klickat på, ett demonstrations-event på Facebook. Sociala medier blev katalysatorer för revolutionen, men också en del av Assads vapen mot den. Hackers som grips får välja mellan tortyr eller att arbeta åt Assad. För eldsjälar som Noura Ghazi och Bassel Khartabil krävs hela tiden mer raffinerade och kreativa metoder.

”De kan inte stoppa oss” handlar om digital kapprustningen med Bashar al-Assads säkerhetstjänstteknologi, det vill säga om servrar och satelliter och VPN-klienter – men ännu mer om människor. Båda Noura Ghazi och Bassel Khartabil har internationella kontaktnät och kan lämna Syrien, men de väljer att stanna. För familjen, för varandra och för landet de älskar.

Det finns en risk att fackböcker, särskilt på abstrakta teman som digitalisering och säkerhet, aldrig griper tag. De slår inte an utan stannar vid torra redogörelser av redan känd fakta. Mattias Beijmo navigerar skickligt förbi fällan. ”De kan inte stoppa oss” är såväl gediget journalistiskt gräv som gott berättande.

Ibland funderar jag över korrekturet och faktakontrollen. Asma al-Assad i smycken från Louboutin? På andra ställen saknas skiljetecken och ord upprepas till synes oavsiktligt. Men det är bara en trist marginalanteckning i en utmärkt och angelägen bok.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons