Annons

Unik folkomröstning: Ska kor ha horn – eller inte?

Ska schweiziska kor ha hornen kvar? Det är frågan som delar alplandet i en världsunik folkomröstning på söndag.

– Naturen har gett korna deras horn. Vi har ingen rätt att bränna bort dem, säger uppfödaren Armin Capaul som anser att kor med horn ”stärker Schweiz-bilden”.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Möt Armin. Han är uppfödaren på en bergstopp som tagit initiativ till en folkomröstning om att kor måste ha kvar sina horn. Korna blir ”avtrubbade” utan sina horn och det är djurplågeri att bränna bort hornen, menar Armin. ”Mitt initiativ kommer från hjärtat. Jag tycker synd om kor som inte har kvar sina horn.”

Foto: Eva ZinggBild 1 av 4

Kor med horn hör ihop med Schweiz identitet och omvärldens bild av alplandet, menar Armin och hustrun Claudia som är självförsörjande i sin idylliska dal i Jurabergen. ”Bilder på kor med horn finns ju på varenda chokladask och souvenir, det är så vi säljer Schweiz”.

Foto: Eva ZinggBild 2 av 4

Kohornens vara eller icke vara splittrar alplandet i två delar. Frågan väcker starka känslor. Djurrättsaktivister menar att brända horn är djurplågeri och strider mot kornas värdighet, medan motståndarna insisterar att kor utan horn inte lider och är lättare att fösa in i stallet.

Foto: Eva ZinggBild 3 av 4

För schweiziske uppfödaren Christian Hofer med 50 kor utan horn vore det katastrofalt med hornförsedda kor. Han skulle tvingas bygga ut för att få 30 procent mer utrymme. Det skulle riskera att slå ut lönsamheten för hans gård.

Foto: Gunilla von HallBild 4 av 4

Möt Armin. Han är uppfödaren på en bergstopp som tagit initiativ till en folkomröstning om att kor måste ha kvar sina horn. Korna blir ”avtrubbade” utan sina horn och det är djurplågeri att bränna bort hornen, menar Armin. ”Mitt initiativ kommer från hjärtat. Jag tycker synd om kor som inte har kvar sina horn.”

Foto: Eva ZinggBild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Folkomröstning om hornens vara eller icke vara

PERREFITTE En knagglig grusväg ringlar upp till den schweiziska bergstoppen som är pudrad med nysnö. Mitt i ensligheten ligger en stor bondgård med betande kor på sluttningarna. Här bor 76-årige Armin Capaul med hustrun Claudia och deras sju kor, 20 får, sju getter, fyra hönor och åtskilliga katter. För några år sedan var de bara bekanta i närmaste grannskapet – i dag har de blivit snudd på världskändisar.

– Jag har 188 visitkort från journalister från hela världen som varit här. Turkiska, indiska, kroatiska, amerikanska… det är fantastiskt att det blivit så mycket uppmärksamhet kring en sådan viktig fråga, säger Armin Capaul och rättar till den hemstickade toppluvan han alltid bär.

Möt Armin. Han är uppfödaren på en bergstopp som tagit initiativ till en folkomröstning om att kor måste ha kvar sina horn. Korna blir ”avtrubbade” utan sina horn och det är djurplågeri att bränna bort hornen, menar Armin.  ”Mitt initiativ kommer från hjärtat. Jag tycker synd om kor som inte har kvar sina horn.”
Möt Armin. Han är uppfödaren på en bergstopp som tagit initiativ till en folkomröstning om att kor måste ha kvar sina horn. Korna blir ”avtrubbade” utan sina horn och det är djurplågeri att bränna bort hornen, menar Armin. ”Mitt initiativ kommer från hjärtat. Jag tycker synd om kor som inte har kvar sina horn.” Foto: Eva Zingg

Vi sitter i familjens hemtrevliga kök kring ett stabilt furubord. I fönstren med vita virkade gardiner står röda pelargoner, och i ett hörn ståtar spinnrocken bredvid en korg med färggranna garnnystan. Claudia ställer fram nybakat bröd och hemkärnat smör.

Annons
Annons

Kor med horn hör ihop med Schweiz identitet och omvärldens bild av alplandet, menar Armin och hustrun Claudia som är självförsörjande i sin idylliska dal i Jurabergen. ”Bilder på kor med horn finns ju på varenda chokladask och souvenir, det är så vi säljer Schweiz”.

Foto: Eva ZinggBild 1 av 1

– Vi är nästan helt självförsörjande. Säljer nötköttet, spar mjölken till oss själva, odlar grönsaker, har fruktträd och får ägg från hönsen. Det är tufft, men det går.

Armin nickar och drar handen genom det yviga vita skägget.

– Ja, korna våra är viktigast.

Bara mellan 10 och 20 procent av Schweiz närmare två miljoner kor har numera hornen kvar.

Det är just de schweiziska korna som gjort familjen vida känd – eller rättare sagt kornas horn. För två år sedan bestämde Armin Capaul att något måste göras för att korna ska få behålla sina horn. Bara mellan 10 och 20 procent av Schweiz närmare två miljoner kor har numera hornen kvar. Oftast bränns hornen bort med lödkolv på kalvarna före tre veckors ålder.

– Redan för 20 år sedan började jag reta mig på att bönder brände bort hornen. När jag förstod att bara 10 procent av landets kor har sina horn blev jag bestört. Jag förstod att vi måste agera.

Kor med horn hör ihop med Schweiz identitet och  omvärldens bild av alplandet, menar Armin och hustrun Claudia som är självförsörjande i sin idylliska dal i Jurabergen. ”Bilder på kor med horn finns ju på varenda chokladask och souvenir, det är så vi säljer Schweiz”.
Kor med horn hör ihop med Schweiz identitet och omvärldens bild av alplandet, menar Armin och hustrun Claudia som är självförsörjande i sin idylliska dal i Jurabergen. ”Bilder på kor med horn finns ju på varenda chokladask och souvenir, det är så vi säljer Schweiz”. Foto: Eva Zingg

Han började samla in namnunderskrifter för att driva fram en folkomröstning om kornas horn. Han tog delar av sin pension för att anställda nio personer som knackade dörr för att få ihop de 100 000 underskrifter som krävs för att hålla bindande folkomröstning i Schweiz. På söndag hålls till sist den världsunika folkomröstningen om huruvida schweiziska kor ska behålla sina horn.

Annons
Annons

Förslaget bygger på morot snarare än piska: staten ska ge bidrag till uppfödare som låter korna ha kvar hornen. Blir det ja skrivs kohornsbidraget även in i Schweiz konstitution.

Kritiker invänder dock att förslaget blir kostsamt – motsvarande 250 miljoner kronor per år.

– Det är rent och skärt djurplågeri att bränna bort hornen, även om korna bedövas med sprutor innan. Lödkolven håller 700 grader, det ryker svart ur hålen och sedan vaknar korna med huvudvärk och är helt desorienterade. Korna mår uselt och deras värdighet skadas, säger Armin.

Omkring 20 procent lider dessutom på längre sikt efter att ha fått hornen bortbrända, enligt en studie vid universitetet i Bern, hävdar han. Kan det verkligen stämma? Armin spänner sina knallblå ögon i mig.

– Absolut. När man klappar korna på huvudet där hornen suttit drar sig vissa undan med ett plågat ryck. Blodprov visar också att kornas stressnivå är högre i sådana utsatta lägen.

Korna behöver även hornen för att reglera sin temperatur och finna sin plats i horden samt hierarkin, menar han. Hornen är kornas sätt att kommunicera.

– Korna blir avtrubbade utan sina horn. När man blåser med alphorn kommer kor med horn upp på bergstoppen, men de andra reagerar inte. De har liksom förlorat förmågan att kommunicera.

Vi ska göra stallen för korna, inte göra om korna för stallen.

Men flertalet uppfödare i Schweiz menar att bortbrända horn minskar risken att djuren skadar sig och människor, särskilt när man ska samla in eller transportera djuren. Det finns också ett ekonomiskt argument: man får in fler kor utan horn i stallen och nötköttsindustrin blir mer lönsam.

Annons
Annons

Kohornens vara eller icke vara splittrar alplandet i två delar. Frågan väcker starka känslor. Djurrättsaktivister menar att brända horn är djurplågeri och strider mot kornas värdighet, medan motståndarna insisterar att kor utan horn inte lider och är lättare att fösa in i stallet.

Foto: Eva ZinggBild 1 av 1

– Det där är rena påhitt. Jag har aldrig varit med om att korna utgjort en fara för mig själv eller andra. Och det är bara att bygga större stall om det behövs. Vi ska göra stallen för korna, inte göra om korna för stallen. Det handlar om respekt för djuren och deras rättigheter, säger Armin Capaul.

Det finns även ett annat argument för kor med horn. Schweiz-bilden och landets identitet bygger på kor med ståtliga horn, anser han. Kohornen är en nationell symbol och turistattraktion.

– Vi säljer Schweiz med bilder på kor med horn. Dessa kor finns på chokladaskar, vykort och turistbroschyrer. Kor med horn är Schweiz visitkort som är viktigt att bevara. Vad ska turisterna tänka om alla kor är nakna på huvudet?

Kohornens vara eller icke vara splittrar alplandet i två delar. Frågan väcker starka känslor. Djurrättsaktivister menar att brända horn är djurplågeri och strider mot kornas värdighet, medan motståndarna insisterar att kor utan horn inte lider och är lättare att fösa in i stallet.
Kohornens vara eller icke vara splittrar alplandet i två delar. Frågan väcker starka känslor. Djurrättsaktivister menar att brända horn är djurplågeri och strider mot kornas värdighet, medan motståndarna insisterar att kor utan horn inte lider och är lättare att fösa in i stallet. Foto: Eva Zingg

Tvistandet om kornas horn väcker anmärkningsvärt starka känslor i alplandet, och inför söndagens omröstning är ställningen mellan de båda sidorna jämn. Många uppfödare håller dock inte med Armin och hans hornförespråkare. Christian Hofer i Essertines-sur-Rolle är en av dem. Vi träffas i hans ladugård bland ett 50-tal råmande svarta Aberdeed Angus och bruna Limousines – utan horn.

– Korna får både narkos och lokalbedövning när vi bränner bort hornen. De känner ingen smärta. Kor med horn är dessutom riskfyllt. En uppfödare fick ögat utstucket när korna skulle transporteras till slakteriet, säger han.

Annons
Annons

För schweiziske uppfödaren Christian Hofer med 50 kor utan horn vore det katastrofalt med hornförsedda kor. Han skulle tvingas bygga ut för att få 30 procent mer utrymme. Det skulle riskera att slå ut lönsamheten för hans gård.

Foto: Gunilla von HallBild 1 av 1

Jag skulle behöva 30 procent mer utrymme om korna hade horn.

Kor kan dessutom lida värre av att ha horn, menar han. I vissa fall bär korna en sorts hornställning – ungefär som en tandställning - för att hornen ska växa rätt. ”Vi vet inte hur smärtsamt det kan vara”.

För Christian Hofer väger även det ekonomiska argumentet tungt.

– Jag skulle behöva 30 procent mer utrymme om korna hade horn. De behöver plats för att fly undan. Hur skulle jag ordna det? Detta är inte ens min ladugård, jag hyr bara.

Och han ger inte mycket för att kor med horn stärker Schweizbilden.

– Vissa vill hålla fast vid Heidi-bilden med en blond flicka i blomstrande alpdal omgiven av vackra bruna kor med horn. Men samhället har utvecklats och ekonomin gått framåt. Vi har en ekonomisk realitet att förhålla oss till.

För schweiziske uppfödaren Christian Hofer med 50 kor utan horn vore det katastrofalt med hornförsedda kor. Han skulle tvingas bygga ut för att få 30 procent mer utrymme.  Det skulle riskera att slå ut lönsamheten för hans gård.
För schweiziske uppfödaren Christian Hofer med 50 kor utan horn vore det katastrofalt med hornförsedda kor. Han skulle tvingas bygga ut för att få 30 procent mer utrymme. Det skulle riskera att slå ut lönsamheten för hans gård. Foto: Gunilla von Hall

Fast debatten om hornen rymmer en viktig etisk-filosofisk dimension, medger han där vi sitter på höbalar bredvid hans kor som alla har personliga namn.

– Om korna själva fick bestämma skulle de ha hornen kvar. Frågan är hur mycket vi människor ska bestämma över djuren och naturen. Det är ett etiskt dilemma. På så sätt kan jag förstå diskussionen om djurens värdighet. Det är svårt att hitta rätt balans.

Tillbaka hos Armin Capaul på den idylliska bergstoppen kan jag inte låta bli att fråga om hornens vara eller icke verkligen är det viktigaste att uppmärksamma i dagens turbulenta värld.

Jag vill ge korna en röst, vara deras megafon för ett bättre liv.

– Jag kan inte rädda alla barn som svälter eller flyr i världen eller utrotningshotade tigrar eller elefanter. Jag gör det som känns rätt för mig. Jag vill ge korna en röst, vara deras megafon för ett bättre liv. Gud har skapat korna med horn, låt hornen vara.

Men på en punkt är Armin och Christoph rörande eniga. Folkomröstningen visar att den schweiziska direktdemokratin lever och är vid god vigör.

– Vissa i omvärlden driver med oss. Men detta visar att Schweiz verkligen har en direktdemokrati som fungerar. Det gör mig stolt, säger Armin innan han måste skynda iväg för att fösa in korna till lunchsiestan. Sist in är äldsta kon Nena som är 16 år och har fött tolv kalvar.

– Nu måste de vila. Vi får inte störa eller väcka dem. Då blir de förvirrade, tror att de ska äta och kan även bli deprimerade. Man måste alltid tänka på kornas bästa.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons