Annons

Uppdraget: Förbereda folket på akut samhällskris

Tre situationer då vardagen sattes ur spel. Stormen Gudrun 2005, ”snökanonen” över Stockholm 2016 och terrorattentatet på Drottninggatan.
Tre situationer då vardagen sattes ur spel. Stormen Gudrun 2005, ”snökanonen” över Stockholm 2016 och terrorattentatet på Drottninggatan. Foto: Stefan Jerrevång/ Pontus Lundahl/Fredrik Persson/TT

Krismedvetenheten från krigsåren är borta – de flesta svenskar är inte redo att klara sig på egen hand om det behövs. Men nu ska det bli ändring på det. ”Det säkerhetspolitiska läget har förändrats”, säger Christina Andersson på MSB.

Under strecket
Publicerad

Christina Andersson, ansvarig för Krisberedskapssveckan på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

Foto: Sören AnderssonBild 1 av 3

I samband med terrordådet på Drottninggatan spreds falska rykten om skottlossning.

Foto: Maja Suslin/TTBild 2 av 3

Anna-Maria Stawreberg, journalist och författare.

Foto: Theresia KöhlinBild 3 av 3

Plötsligt har något hänt som gör att varken tåg, bussar eller tunnelbanor går, och typiskt vardagliga frågor blir akuta: Hur tar jag mig hem från jobbet? Hur lagar jag mat om strömmen gått? Hur får jag tag i barnen om nätet är utslaget?

Allvarliga situationer som sätter vardagen ur spel inträffar då och då: terror som på Drottninggatan i våras, skogsbränder som den i Västmanland 2014, extrema stormar som “Gudrun” 2005. Under senare år har också cyberattacker drabbat såväl mediehus som myndigheter.

Trots det är de flesta av oss varken mentalt eller fysiskt redo att klara oss själva om det skulle behövas. I MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) senaste undersökning säger färre än 11 procent att de gjort allt de behöver om något skulle hända i morgon.

– Generellt är de som bor på landet bättre förberedda, säger Christina Andersson, ansvarig för den så kallade Krisberedskapssveckan på MSB. De har längre till affären och har därför mer mat hemma. Ofta har man också bättre utrymme att lagra mat och kanske en egen brunn och en vedeldad spis eller kakelugn. I stan, där man kan springa till affären på hörnet om något saknas, är steget långt till att börja lagra vatten och köpa en vevradio.

Annons
Annons

Christina Andersson, ansvarig för Krisberedskapssveckan på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

Foto: Sören AnderssonBild 1 av 1
Christina Andersson, ansvarig för Krisberedskapssveckan på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).
Christina Andersson, ansvarig för Krisberedskapssveckan på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Foto: Sören Andersson

Storstadsbor litar även mer på att myndigheter och näringsliv har en beredskap, visar undersökningen. Enligt en annan rikstäckande undersökning som Röda korset nyligen gjort är Stockholmare de som är allra sämst rustade.

– Ju fler som har ett riskmedvetande och kan ta ansvar, desto bättre är det säger Christina Andersson. Men det är inte så att vi vill att var och en ska sitta hemma med sina stearinljus och sina konservburkar, vi önskar snarare att människor hjälper varandra i en krissituation.

Fram till ungefär mitten av 1990-talet fanns beredskapslager med bland annat mat fördelade på olika platser runt om i landet. I dag finns inte längre sådana lager. För att stärka beredskapen i samhället gav därför regeringen i våras MSB i uppdrag att öka krismedvetenheten bland befolkningen.

– Vi har inte pratat om höjd beredskap på mer än tjugo år, men det säkerhetspolitiska läget har förändrats. Dessutom har hotbilden blivit mer komplex, från extremt väder till terrordåd och krigsfara, säger Christina Andersson.

Är vi ”fredsskadade” – har vi svårt att föreställa oss att något hemskt kan hända?

– Kanske har äldre, de som växte upp under andra världskriget och kalla kriget, ett annat krismedvetande än yngre, säger Christina Andersson på MSB. Samtidigt har ju även yngre varit med om flera händelser i form av extremt väder och terrorattacken på Drottninggatan. Något militärt hot har Sverige däremot inte räknat med på länge.

Annons
Annons

I samband med terrordådet på Drottninggatan spreds falska rykten om skottlossning.

Foto: Maja Suslin/TTBild 1 av 2

Anna-Maria Stawreberg, journalist och författare.

Foto: Theresia KöhlinBild 2 av 2
I samband med terrordådet på Drottninggatan spreds falska rykten om skottlossning.
I samband med terrordådet på Drottninggatan spreds falska rykten om skottlossning. Foto: Maja Suslin/TT

För en del är begreppet ”72 timmar” bekant – alltså att du förväntas vara självförsörjande med vatten, värme och mat i tre dygn. Flera länder har länge använt det i sin information. I Tyskland talar man hellre om 10 dagar.

– Det finns självklart inga tidsgarantier i en krissituation, varken för hur länge krisen varar eller hur lång tid det dröjer innan hjälp kan nå ut, säger Christina Andersson. Det viktiga är att få människor att reflektera över sina egna möjligheter att klara vardagen om samhället inte fungerar som vi är vana.

I samband med Krisberedskapsveckan nästa år kommer MSB att skicka ut en broschyr till alla hushåll (se faktarutan).

– Det är en stor utmaning att informera om sådant som upplevs skrämmande och svårt att hantera, säger Christina Andersson. Samtidigt är det viktigt att få människor att förstå att de inte i alla situationer kan få samhällets stöd. Enstaka människor kommer att bli oroliga, men generellt tror jag att man kommer att bli lugnare om man vet hur man själv kan påverka sin situation.

Anna-Maria Stawreberg, journalist och författare.
Anna-Maria Stawreberg, journalist och författare. Foto: Theresia Köhlin
Annons
Annons

Nyligen kom journalisten och författaren Anna-Maria Stawrebergs bok ”Prepping – att hoppas på det bästa, men förbereda sig för det värsta” (Norstedts). Från början, menar författaren, var preppers militanta män i USA som gillade vapen och levde utanför samhället. I dag, i alla fall i Sverige, är de preppers hon mött snarare vanliga människor med ett extra stort riskmedvetande.

– Bland dem finns en viss övervikt av män och människor som i sitt yrke mött extrema situationer, till exempel genom att jobba utomlands eller inom vården. Många är också friluftsintresserade och tycker det är kul att behärska sådant som gäller överlevnad i naturen.

Vad är det för katastrofer vi ska förbereda oss för?

– Flera av dem jag mött har tagit upp den klassiska rysskräcken, säger Anna-Maria Stawreberg. Men även allt från invasioner till naturkatastrofer eller epidemier och cyberattacker.

Anna-Maria Stawreberg vill inte skrämmas utan trycka på att det kan vara skönt att ha ett matförråd hemma om en snöstorm slår till eller om man får influensa och inte kan handla på en vecka.

– Det handlar inte om att vi ska barrikadera oss hemma med våra konserver. Men om fler vet hur de ska hantera en oväntad situation, är det fler som mår bra och kan hjälpa andra. Myndigheterna kommer inte att kunna hjälpa alla. Har 70 procent av de boende i ett hus ett eget förråd kanske det som finns på Ica räcker till de övriga 30.

Om fler vet hur de ska hantera en oväntad situation, är det fler som mår bra och kan hjälpa andra.

Hur påverkas vi av att ta in oron i vårt vardagstänkande?

– Vissa tycker att jag skrämmer upp folk med min bok, men vi kan ju inte lalla runt och tänka att alla andra ska hålla koll och hjälpa oss om något händer. Alla har ett eget ansvar, säger Anna-Maria Stawreberg och fortsätter:

– Se det på samma sätt som att vi har brandvarnare hemma, flytväst när vi ger oss ut på sjön eller har koll på var nödutgångarna sitter på hotellet – det handlar om sunt förnuft. Sedan kan det ju vara roligt att vara i naturen, gå en överlevnadskurs och lära sig göra upp eld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons