Annons

Håkan Lindgren:Uppkopplade i alla ­länder, förenen eder!

Smarta högtalare vill gärna ha koll på allt som händer i ditt hem.
Smarta högtalare vill gärna ha koll på allt som händer i ditt hem. Foto: Mark Lennihan/AP

Frivilligt har vi låtit de stora it-företagen snärja in oss i ett gigantiskt nätverk av övervakning och manipulation. I en ny bok konstaterar socialpsykologen Shoshana Zuboff att vi alla är lika skyddslösa mot exploatering som en gång fabriksarbetarna under den tidiga industrialismen.

Under strecket
Publicerad

Glöm Google och Facebook en stund. Redan en bil är ett instrument för övervakning och datainsamling. Det är där vi befinner oss nu.

”Vi vet vilka som bryter mot lagen och vi vet när ni gör det”, avslöjade en Fordchef på elektronikmässan CES i Las Vegas 2014. Moderna bilar innehåller så mycket datainsamlande elektronik att Ford numera befinner sig i övervakningsbranschen. Accelerationer, inbromsningar, sensordata, körmönster – allt detta antas vara bra att ha när bilen lämnas in till service, alltså lagras det. Koppla det till uppgifterna från bilens gps och du har ett fullfjädrat övervakningsinstrument.

Digitalisering är en midasberöring. Så fort du snuddar vid digital information blir ditt företag ett informationsföretag, och informationsbearbetning är lika med övervakning. Digitaliseringen förvandlar varje företag till en underrättelsetjänst. Det finns ingen principiell skillnad mellan en underrättelsetjänst som NSA och digitala jättar som Google, Facebook, Spotify och Amazon. Samtliga sysslar med att samla in data, ju mer desto bättre, och med att analysera människors beteenden i jakt på signaler och mönster som de kan utnyttja. Det är möjligt att man i framtiden kommer att fråga sig varför vi envisades med att skilja på nätföretag och underrättelsetjänster.

Annons
Annons

Denna effektiva förening av reklam, digitalisering och underrättelsemetoder har Shoshana Zuboff kallat ”surveillance capitalism” – övervakningskapitalism. Med sin bok ”The age of surveillance capitalism” (Public Affairs) vill hon få oss att inse vilket slags samhälle det ger oss.

Zuboff är socialpsykolog och professor emerita vid Harvard. Hennes bok ”In the age of the smart machine” (1988) väckte stort genomslag; ända sedan dess har hon ägnat sig åt att studera digitaliseringens konsekvenser.

Robotdammsugaren Roomba kartlade folks bostäder medan den städade.

Jag nämnde en bil, men jag kunde också ha nämnt en docka. Den uppkopplade, talande dockan My Friend Cayla uppmanade barn att prata och lämna ut personlig information, bland annat var de bodde. Uppgifterna sändes vidare till moderföretaget, där de analyserades och såldes. Samma sak med robotdammsugaren Roomba: den kartlade folks bostäder medan den städade. Amazons plan för den röststyrda assistenten Alexa är att den ska känna till och med tiden lära sig att förutsäga allt som händer i ditt hem.

Under 1930-talet samlade den tyska journalisten Charlotte Beradt de mardrömmar som Hitlerregimen gav upphov till (”Drömmar i Tredje riket”, på svenska 2018). En butiksägare drömde att lampan i hörnet plötsligt började tala och rapporterade allt han sagt för polisen. Tack vare röstassistenter som Alexa och Google Home är vi nu på väg in i hans mardröm. Vi borde använda vår teknologi till ett bättre ändamål.

Det är inte telefoner med nummerskiva som kommer att vara svårast att förstå för nästa generation, utan något ännu konstigare: det småskaliga, decentraliserade och fria internet som existerade vid millennieskiftet. Övervakningskapitalismen var redan då i färd med att bygga upp det internet som vi känner idag, ett nät som mest av allt påminner om en kommersiell galleria med ett litet antal globala varumärken och med övervakningskameror i varje hörn. 

Annons
Annons

Vi är granskogen, Facebook och Google är sågverk och pappersbruk. 

Medan detta pågick fanns det en känslig fas när det gällde att inte förstå vad som hände, när det bara handlade om att sitta still i båten, vara tacksam för Pirate Bay och inte ställa några frågor. Den som försökte se efter vad som pågick bakom slagorden – elitens tidsålder är över; nu kan alla vara kreativa på nätet – anklagades för att vara rädd för framtiden, rädd att förlora sina föråldrade privilegier. Idag, när det är för sent att ändra något, är det tillåtet att vara bekymrad. 

Övervakningskapitalismen växte fram i ett rättslöst läge, skriver Zuboff. Det var en guldrusch där det gällde att erövra mark så snabbt som möjligt. I efterhand kan man se att det som beskrevs som ett abstrakt cyberspace, obefolkat och öppet för kolonisering, inte var något annat än vårt vardagsliv, våra känslor och vänskaper. Det var oss koloniseringen gällde. En bra och ilsken beskrivning av hur internet förvandlades till sin motsats, samtidigt som retoriken kring nätet påstod att makten flyttades från storföretag till vanligt folk, hittar man i Astra Taylors ”The people’s platform” (2014).

Det är inte vi som är kunderna i övervakningskapitalismens värld; vi är råvaran. Mark Zuckerberg betraktar Facebook som en dataplantage som hans företag har ensamrätt att skörda, säger Schlecky Silberstein i ”Das Internet muss weg” (2018). Översatt till en svensk metafor: vi är granskogen, Facebook och Google är sågverk och pappersbruk. 

Reklam är bara början på Googles övervakningsprojekt, skriver Zuboff. Deras verkliga business är inte sökningar eller ens reklam, utan användardata. De säljer förutsägelser om vad människor kommer att göra. För den sortens förutsägelser finns det en stor och hungrig marknad.

Annons
Annons

Personlighetsdrag som inte låter sig beräknas är en förlustaffär.

Alla Googles verksamheter strävar mot detta mål, hur spridda de än kan se ut att vara. Det är därför de behöver användardata från så många olika fält som möjligt: sökningar, e-post, kartor, operativsystemet i mobiltelefonerna, självkörande bilar – och din kropp. Nästa strid som nätjättarna vill vinna handlar om att övervinna motståndet mot biometriska data. 

Det ska vara så enkelt att använda Google att det nästan framstår som magi, har grundaren Larry Page sagt: ”Vi förstår vad du vill ha och kan leverera det omedelbart.” Mjuka ord, som man måste lyssna noga på för att förstå det obehagliga scenariot bakom dem. Vad är egentligen värst här – att de förstår mina behov bättre än jag själv, eller att de kontrollerar dem? Den mest kostnadseffektiva metoden att ge mig vad jag vill ha är naturligtvis att manipulera mina känslor.

För de stora nätföretagen är oförutsägbara beteenden lika med förlorade intäkter, kommenterar Zuboff. Försäkringsbolag, liksom alla databesatta företag, vill minska ”osäkerhet” och ”risker”. Och i övervakningskapitalismens värld är oförutsägbara beteenden lika med allt som gör oss mänskliga i våra egna och andras ögon – spontana impulser, motsägelsefulla personligheter. Personlighetsdrag som inte låter sig beräknas är en förlustaffär. Vi kan vara säkra på att våra nya herrar kommer att göra sitt bästa för att minimera sina förluster.

”Målet för allt vi gör”, säger en av hennes anonyma intervjupersoner från Silicon Valley, ”är att förändra människors beteende i stor skala.” Styrningen kommer att vara subtil. ”Vi håller på att lära oss hur man skriver musiken”, säger en annan intervjuperson, ”och sedan ska vi låta musiken få dem att dansa.” Bara genom att visa bilder på vänner som meddelade att de hade gått och röstat kunde Facebook höja valdeltagandet. Vad kommer de att göra om de vill hjälpa mig att rösta rätt?

Annons
Annons

I det ögonblick de mår som sämst – det är då man ska sätta in den riktade reklamen, som ska ge deras självförtroende en liten puff.

Nätföretagens inblandning i politiken började inte med Facebook och Trump, skriver Zuboff. Google samarbetade med Obama i presidentvalen 2008 och 2012. Under den senare kampanjen kände Obamas team till samtliga obeslutsamma väljare – namn, inkomst, adress med mera – och kunde skräddarsy sina budskap för att vinna deras röster.

2017 läckte ett hemligt internt dokument från Facebook ut i Australien. För sina annonsörer berättade Facebook att de kunde identifiera när studenter och tonåringar kände sig osäkra, misslyckade eller deprimerade. I det ögonblick de mår som sämst – det är då man ska sätta in den riktade reklamen, som ska ge deras självförtroende en liten puff.

”The age of surveillance capitalism” är en välresearchad 690-sidig bok. Jag trodde att den gamle behavioristen B F Skinner tillhörde historien, men enligt Zuboff fortsätter hans idéer att inspirera teknokraterna i Kalifornien. En behaviorist betraktar människor med lika mycket inlevelse som om de var labbråttor under ett djurförsök. Okänt för mig var också Googles tidiga och viktiga kopplingar till CIA. Vill man läsa mer om det hänvisar Zuboff till Nafeez Ahmeds artikel ”How the CIA made Google” (Medium.com, 22/1 2015).

I sådana här sammanhang brukar man nämna Kinas social credit-system som ett skräckexempel. Medborgarna tilldelas en poängsiffra som baseras på köpvanor, vänkretsens poängsiffror och alla de digitala spår som de lämnar efter sig i vardagen. Din poäng i systemet avgör om du slussas förbi i säkerhetskontrollernas VIP-kö eller om du placeras i en digital underklass, nekas att låna pengar och inte kan söka vissa utbildningar. Efter att ha funderat på saken tillsammans med Zuboffs bok kommer jag till den cyniska slutsatsen att det kinesiska systemet har en liten fördel: det är ärligare än det som byggs upp i väst, eftersom det sker öppet. Även vi bedöms och poängsätts, men det sker bakom en vänlig fasad, som om de digitala monopolföretagen var våra kompisar. 

Annons
Annons

Den största lögnen om den tekniska utvecklingen är att den är oundviklig.

Varför drar företagen in hela världens befolkning i ett nätverk av övervakning och manipulation? Bara för att tjäna några spänn – eller några miljarder. Det är verkligen för ynkligt.

Zuboff jämför övervakningskapitalismen med den tidiga industrialismen. Med tiden har vi utvecklat lagar, institutioner och rättigheter som gör att industriarbetare inte kan exploateras lika hänsynslöst som på Dickens tid. Förhoppningsvis kommer något liknande att hända även denna gång, men hur lång tid kommer det att ta?

2,3 miljarder människor är medborgare i nationen Facebook. Snart är de lika många som befolkningen i Indien och Kina tillsammans. Vad händer om de börjar ställa krav? Borde de gå samman i ett fackförbund – eller bilda ett parlament?

Den största lögnen om den tekniska utvecklingen är att den är oundviklig. Det är inget annat än ”ett listigt bedrägeri” som syftar till att göra oss passiva och hjälplösa, skriver Zuboff. 

”Jag förkastar oundvikligheten”, avslutar Zuboff. Hon hoppas att den som har läst hennes bok kommer att säga samma sak.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons