Annons

Olof Ehrenkrona:Uppskjutet utträde

Foto: Kirsty Wigglesworth / TT
Publicerad

Brittiska underhusets behandling i dagarna tre av regeringens avtalsförslag med åtföljande omröstningar kring den fortsatta hanteringen har gett två distinkta besked.

1. Underhuset är emot det enda avtal som finns.

2. Underhuset vägrar att låta Storbritannien lämna EU utan ett avtal.

Annons

Underhusets problem är att parlamentet bara äger den första frågan. Den andra avgörs av Europeiska unionen.

Europeiska unionens problem är att den inte kan tänka sig att omförhandla avtalet, framförallt inte i den del som är britternas främsta huvudvärk och som handlar om den irländska frågan. När EU ställer frågan till den brittiska regeringen, varför ska vi bevilja en förlängning och vad vill ni egentligen åstadkomma, riskerar den att bli också en retorisk fråga. Tillsammans har britterna och EU gemensamt problemet att den irländska gränsen efter utträdet definieras av juridiken och tekniken, medan den politiska viljan är tämligen irrelevant.

Den brittiska regeringens problem är att den har låtit sig kidnappas av den mest extrema Brexitgruppen i parlamentet. Regeringen har satsat på att hålla ihop partiet i stället för landet. Det har fått till konsekvens att Rees-Mogg och hans fraktion European Research Group, ERG, har blivit riktmärket för vad som är möjligt att åstadkomma för framtida relationer med EU. Men majoriteten i underhuset har i grunden en helt annan uppfattning än fanatikerna om hur en framtida avtalsbunden relation med EU ska se ut.

EU förhandlar således med en regering som är bunden av en liten grupp som inte vill ha några relationer alls med EU utöver WTO:s regelverk. Och att förhandla om relationer, som motparten inte vill ha eller anser sig ha mandat att kunna acceptera, är givetvis inte meningsfullt. Men som det brittiska systemet fungerar är det Rees-Mogg och hans gäng som kontrollerar regeringens möjligheter att vinna en omröstning i underhuset.

Rees-Mogg vet också att den regering som han med pedantisk precision har kört sönder och nu håller som gisslan, är den enda som kan ge honom inflytande. Brittisk majoritetsparlamentarism var en gång ett föredöme för världen. Dagens sekteristiska minoritetsvälde är inte lika imponerande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons