Annons
Recension

Kr-oks-tä-v-elUrladdningar där raseriet är själva poängen

Maria Sundbom, Hanna Lekander, Astrid Kakuli och Anna-Lena Efverman i Kr-oks-tä-v-el.
Maria Sundbom, Hanna Lekander, Astrid Kakuli och Anna-Lena Efverman i Kr-oks-tä-v-el. Foto: MARKUS GÅRDER
Under strecket
Publicerad

Kr-oks-tä-v-el

Genre
Barn- och ungdomsteater

Regi: Carolina Frände. Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. Musik: Marit Bergman. Scenografi, kostym: Jenny Kronberg. Ljus: Karl Svensson. Medv: Hanna Lekander, Astrid Kakuli, Maria Sundbom, Anna-Lena Efverman.

Hon är arg så det ryker, sprickfärdig av ilska. Kroppen rister, blicken svartnar. Hon kastar sig på golvet, vrålar. Hur arg får en flicka egentligen bli? Regissören och konstnärliga ledaren Carolina Frände har på Kulturhuset Stadsteaterns scen i Skärholmen konsekvent utforskat de normer som styr och begränsar. I ”Kr-oks-tä-v-el” ger hon plats för de rasande flickorna som får erövra scenen med bedövande energi. Publiken (från 5 år) erbjuds andra flickbilder och gestaltningar av tjejers känslobatteri än de traditionella. Men uppsättningen är också en hyllning till den vilda, fria, obändigt bångstyriga leken.

Viljan att utmana normativitet och konvention gäller även den teatrala formen. ”Kr-oks-tä-v-el” är sprungen ur ett kollektivt arbete som bygger på ensemblens gemensamma prövande av teaterlekens möjligheter. Den rena leken är sig själv nog, men på teatern finns publik. Här leker fyra flickor som nådigt låter oss få titta på, om vi håller oss på mattan (bokstavligen). Astrid, Hanna, Maria och Sussie bestämmer villkoren. Leken bryter loss och skapar sin egen värld. Flickorna, klädda i en uppkäftig mix av hockeyhjälmar, sportbrallor, pälsjacka, förkläde och rosetter, leker vrede och uppror, dominans och underkastelse, makt och motstånd. De testar argsinthetens gränser och njuter av att låta raseriet flöda; de låter kropparna stångas och vrenskas, bråkar och brottas. Urladdningarna är själva poängen, ilskan sin egen motor.

Annons
Annons

**Det våras för tjejers  **sceniska och fysiska expressivitet, här finns exempelvis beröringspunkter med Unga Klaras dansteatrala ”Girls will make you blush”. I Skärholmen färgas flickornas ursinniga variationer av olika temperament, från Hanna Lekanders kroppsliga rytanden och Astrid Kakulis fröjdefulla attacker till Maria Sundboms underbart butterbistra komik och Anna-Lena Efvermans utagerande clowniska explosioner. Hela tiden triggar de varandra på ett gemensamt lekspråk, ett slags perfekt avlyssnad svengelsk rotvälska.

Marit Bergman har komponerat vital, teatral och i allra högsta grad medspelande musik. Scenografen Jenny Kronberg ger generöst rum för leken på det knallgula golvet och kring den fantasieggande, lilalysande jättespindeln med glittrande tiara som tronar i mitten; en magisk lekskulptur inspirerad av Louise Bourgeois och Niki de Saint Phalles konstverk. Arglekarna är föga insmickrande. Ibland blixtrar det till, tidvis känner vi oss rätt utanför, emellanåt fattar man noll, stundtals är det typ lekkaos. Också den som leken ser får leken tåla. Och när flickorna lekt sig trötta är det vår tur, om vi vill.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons