Annons

Ursinne mot brexit i le Carrés nya roman

John le Carré vid en protest mot brexit i London denna höst.
John le Carré vid en protest mot brexit i London denna höst. Foto: Sean Smith/TT

Spionmästaren John le Carré målar i sin senaste roman en bild av ett Storbritannien i fritt fall, styrt av en egoistisk lycksökarregering som med brexit knuffar sitt folk ner i en avgrund. Orden läggs i munnen på romanens agenter, men kunde lika gärna uttalas av författaren själv.

Under strecket
Publicerad

BRYSSEL För fyra år sedan, då nyss fyllda 84, beslutade författaren John le Carré att det var dags att lägga romanskrivandet på hyllan. Han skulle i stället se sig i backspegeln och fila på sin stora självbiografi. Eller snarare på en hel liten samling berättelser ur minnet, från sin egen tid som hemlig brittisk agent, sina världsomspännande resor och ett halvsekel som en av världens främsta författare av spionromaner. Samlingen släpptes 2016, men le Carré kunde inte hålla sitt löfte särskilt länge.

Sedan dess har han släppt ytterligare en spionroman, och nu, bara två dagar före sin 88:e födelsedag, ännu en. Romanen ”En fri agent”, som nu släppts på svenska, är långt ifrån en gammal mans trötta, sammanfattande slutverk.

Åter igen är det alltså en spionhistoria som le Carré presenterar, om än en moderniserad variant. Kvar finns spionerna, älskarinnor med eller utan rysk brytning, uppfinningsrika kodspråk, osynligt bläck och en obrytbar lojalitet mot Drottningen. Men det är också en tid i vilken även hemliga agenter måste lida sig igenom sparkrav och åtstramningar (de ska ta buss, inte taxi, när de ska träffa ryska trippelagenter i mytomspunna östeuropeiska kurorter, och helst inte köpa vatten på flaska).

Annons
Annons

I historiens mitt finns framför allt brexit, och en ny värld där Putin och Trump gör upp om världsordningen sinsemellan.

Huvudpersonen Nat är en 47-årig hemlig agent – redan en veteran i sin värld – som kommit hem till Storbritannien för att, som han tror, fasas ut ur agentlivet och lullas in i en behaglig pensionärstillvaro med sin hustru, den resignerade advokaten Prue.

Men med ett förnyat och växande hot från Moskva får han i stället ett sista uppdrag: att ta ledningen för en halvt bortglömd spioncentral med oorganiserade agenter i en nedgången del av London.

Nat träffar också Ed, en ung, ursinnig idealist som inte skräder orden om sin samtid och sitt land

Den enda ljuspunkten på det nya jobbet är den unga Florence, som har siktet inställt på både säkerhetstjänstens prestigefyllda Rysslandsstation och på en ukrainsk oligark som är invävd i flera mörka nät av korruption och politik. Inte minst så tvättar oligarken sina brottspengar vita i ljusskygga finansinstitut i London.

Nat träffar också Ed, en ung, ursinnig idealist som inte skräder orden om sin samtid och sitt land. Ed är passionerat pro-europeisk och germanofil: ”Ingen annan nation kan jämföras med tyskarna när det handlar om att förstå vad den europeiska unionen handlar om”.

Han hatar brexit och Donald Trump, och att Storbritannien i och med brexit tvingas att kasta sig i famnen på en kryptofascistoid ledare i väst. Enligt Ed är brexit självstympning, ”det brittiska folket knuffas ut över en klippkant av ett gäng rika, elitistiska lycksökare som poserar som män av folket”.

Annons
Annons

Trump är Putins toalettstädare, menar en rysk dubbelagent i boken, och att behovet av handel med USA efter brexit kommer att förvandla britterna till nickedockor för Trumps alla nycker.

Floret är tunt, den litterära masken på sned. Ursinnet är författarens.

John le Carré beskriver genom bokens protagonister ett Storbritannien i fritt fall, styrt av en minoritetskabinett av torypolitiker av tionde rang. Boris Johnson, som när boken utspelar sig fortfarande är utrikesminister, är i boken ”grisokunnig” och en ”jävla narcissist-elitist från privatskolan Eton, utan en endaste anständig övertygelse i sin kropp förutom sin egen karriär”.
Det är svårt att inte läsa in lika mycket John le Carré i det rasande flödet, som någon ur romanens persongalleri. Floret är tunt, den litterära masken på sned. Ursinnet är författarens.
John le Carré är uttalade eurofil. I våras, inför valet till EU-parlamentet var han en av tiotals brittiska och andra författare, bland dem Philip Pullman och Laurie Penny, som stod bakom ett offentligt upprop för EU.

Vinnare i valet blev då EU-hataren Nigel Farage, vars nybildade Brexit Party fick flest brittiska röster.

”Jag är född och uppvuxen europé. Jag har franskt, tyskt, brittiskt och gammalt ryskt blod i mina ådror, och är lika hemma på den europeiska kontinenten som i Battersea”, skriver berättaren Nat i ”En fri agent”.

Romanen är den hemlige agentens och spionromanmästarens brinnande försvarstal för Europa, och en sorgesång över britternas avsked till den gamla kontinenten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons