Annons

Janerik Larsson:USA, Ryssland och Kina

Chris Christie är mycket besviken
Chris Christie är mycket besviken Foto: Willy Sanjuan
Under strecket
Publicerad

Den tidigare New Jersey-guvernören Chris Christies memoarbok "Let Me Finish" utkommer inom kort och att döma av det som nyhetssajten Axios idag publicerat är den en bitter uppgörelse med andra maktspelare runt Donald Tump.

Christie hade haft uppdraget att förberedda bemanning och policy för den nye presidenten men efter Trumps valsegern i november 2016 kastades hela det arbetet i papperskorgen och den nya administrationen fylldes med det Christie kallar "riffraff" (ungefär ”värdelösa nollor”) istället för att förses med kunniga personer som skulle kunnat hjälpa Trump att hantera sina impulser och hans avsaknad av kunskap om hur den amerikanska regeringen fungerar.

Det är väl känt att Christie som var en av de första prominenta republikanerna som gav Trump sitt stöd under primärvalen 2016 är djupt besviken för att inte säga förkrossad för att han inte fick någon position i maktapparaten.

Men jag tror att Christie hela tiden felbedömde Trump. Trump var och är övertygad om att han är den smartaste mannen i Washington DC och tanken att han skulle behöva rådgivare som talade om för honom hur USA eller världen ser ut är honom helt främmande.

Annons
Annons

Det gör att det är så svårt att analysera den amerikanska administrationens politik - i den mån man kan tala om förekomsten av en sådan rimligt sammanhållen politik.

Peter Baker, New York Times’ eminente Vita hus-korrespondent, har i dagens tidning en intressant genomgång av Rysslandspolitiken:

U.S. Policy on Russia? Trump and His Team Might Give Different Answers

En god illustration av perspektivet i artikeln finns här:

“On balance, I actually support the Trump administration policy toward Russia mostly,” said Michael A. McFaul, who was Mr. Obama’s ambassador to Moscow. “That’s the policy. The problem is, I don’t see any evidence that President Trump supports that policy. On the contrary, he seems to take the exact opposite view.”

Jag stöder administrationens politik mot Ryssland men jag ser inget tecken på att presidenten stöder den politiken, säger president Obamas Moskva-ambassadör Michael McFaul. Denne var allt annat än uppskattad av Putin och den ryskja maktapparaten (se här).

Här en annan kommentar i NYT-artikeln på det temat:

“The big problem with Trump’s policy is that it doesn’t add up,” said Stephen Sestanovich, who served as ambassador to former Soviet republics in the 1990s. “If you have a policy that doesn’t add up, you won’t win support for it. And if nobody supports it, how tough can it really be?”

Det som är den avgörande faktorn här är tveklöst Trumps affärsengagemang i Ryssland före valdagen och den undersökning ledd av förre FBI-chefen Robert Mueller som nu granskar rysk inblandning i valrörelsen 2016.

Det kan inte råda något tvivel om att Trumps ambivalens vad gäller politiken mot Ryssland baseras på hans ilska mot den utredningen - eventuellt hans rädsla för utredningens resultat.

Annons
Annons

Men i den amerikanska debatten spelar av just det skälet frågan om relationen till Ryssland en sannolikt överdriven roll - just därför att den är så inrikespolitiskt laddad.

Det innebär att den andra stora geopolitiska frågan - relationen till Kina - spelar en jämförelsevis klart underordnad roll. Här finns ingen påtaglig inrikespolitisk spänning, vilket leder till att diskussionen i hög grad förbehålls specialister medan Ryssland är högt på nyhetsrubrikerna nästan varje dag.

President Obamas initiativ med TPP - Trans Pacific Partnership - var ett väl genomtänkt, geopolitiskt drag som syftade till att begränsa Kinas inflytande i Asien. Men eftersom Trump är merkantilist och är livrädd för multilaterala handelsavtal drog han USA ur den ekonomisk-politiska alliansen. Den finns dock kvar och det finns tecken på att USA på sikt skulle kunna återkomma i det sammanhanget.

Här ett exempel på den diskussion om Kina som nu dyker upp:

China Is a Dangerous Rival, and America Should Treat It Like One

Här ett annat:

Three things that the trade war with China won’t change

Det amerikanska beroendet av Kina under de senaste decennierna måste nu få ett slut, menar alltfler analytiker och det handlar inte om att införa Trumps merkantilistiska handelsavtal utan om åtgärder som bidrar till att balansera utvecklingen av den kinesiska geopolitiska makten.

Eftersom presidenten är så främmande för internationellt samarbete är det inte så troligt att det under hans tid i Vita huset kommer hända något mera substansiellt på detta område.

Ett initiativ som Trumpadministrationen tagit har dock beskrivits som ett positivt uppvaknande vad gäller just Kina: Trump’s Successful Pivot to Asia .

Det sannolika är dock att det politiska USA åtminstone fram till valdagen i november 2020 kommer att vara som förhäxad vid frågan om Rysslands relation till Trump före valdagen 2016 - och därefter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons