Annons

USA:s trauman är DeLillos styrka

Som samtidsskildrare formulerar författaren Don DeLillo den amerikanska självreflektionen. DeLillo borrar i trauman som märkt USA, som Kennedymordet, religiös fanatism, kalla kriget och terrorism.

Under strecket
Publicerad

NEW YORK Don DeLillo debuterade i 35-årsåldern med romanen ”Americana” 1971 och fick sitt genombrott i mitten på 80-talet med boken ”Vitt brus”, en satir över tekniksamhällets avtrubbande effekter. Många har sett romanen som profetisk eftersom flera av förutsägelserna i dag har besannats.
Men det var tegelstenen ”Under jord” från 1997 som starkast bidrog till att DeLillo i dag ses som en av sin generations viktigaste författare. En bok om män och kvinnor, tillsammans och åtskilda, skärskådade såväl i detalj som i panoraman, i en tid då kalla kriget trappas upp. Efter ”Under jord” har Don DeLillo skrivit två kortare romaner, ”Kroppskonstnären” som i september kom ut på svenska och ”Cosmopolis” som utkommer på svenska i januari.
Vi träffas hos DeLillos agent i ett townhouse på Upper East Side där DeLillo sätter sig bakom skrivbordet i ett pyttelitet kontor. Han är klädd i jeans och ljusblå skjorta och svarar eftertänksamt på mina frågor.
”Kroppskonstnären” är en bok om liv och död, ljus och mörker, tystnad
och tomrummen mellan ord samt tillvarons mystik.

Annons
Annons

– Den är en ovanlig bok för att vara skriven av mig eftersom den utspelar sig utanför amerikansk kultur. Den handlar om mänsklig sorg. Jag ställde mig frågor om tidens natur. Finns det ett annat sätt att föreställa sig tid? Ett annat sätt att leva inom tid? Är tid något vi uppfinner för att kunna överleva i världen?

– Vissa av frågorna hänger samman med huvudpersonen Lauren Hartkes iakttagelse av den märkliga figuren Mr Tuttle. Han verkar inte dela samma struktur av tid. Detta har filosofer och kosmologer grubblat över länge. En gång hade jag en diskussion med en filosof vid Princeton. Jag ville tala med honom om tid. Han svarade ”ämnet är för svårt”. Så det kan säkerligen vara svårt även för läsare.

Till skillnad från DeLillos tidigare böcker behandlar ”Kroppkonstnären” det mänskliga medvetandet på ett personligt plan i stället för kollektivt.

– I ”Under jord” finns ett enormt berättarflöde. Boken utspelar sig från 1951 till 1990-talet och går sedan
bakåt i tiden för att åter möta punkten 1951. I ”Kroppskonstnären” är tidens rörelse konventionell men ämnet i sig är komplicerat, påpekar DeLillo.

Är det svårt att skriva långa romaner efter ”Under jord”?

– En bok skapar sin egen ram och du kan bara skriva inom den ram idén tillåter.
”Cosmopolis” utspelar sig under en dag i James Joyces tradition. Men det är också i likhet med Herman Hesses ”Siddhartha” en livsresa.

– Jag hade en enkel idé. En 28-årig multimiljardär, ibland hänsynslös, ibland briljant, är på resa till frisören på Manhattan. Så föds romanen. Det är en bok om att maximera tidsanvändningen. Det finns ett inslag av självförgörelse mot vilken huvudpersonen Eric rör sig, berättar DeLillo med inlevelse och betoning som om han högläste.
”Cosmopolis” fick ett blandat mottagande.

Annons
Annons

– Jag läser inte recensioner, replikerar DeLillo snabbt när jag för det på tal. Det är tydligt attden negativa kritiken, något DeLillo är ovan vid, tagit hårt. När jag efter avslutad intervju påpekar att jag uppriktigt
tycker boken är bra, kramar han om mig.
I flera av DeLillos böcker ges referenser till målningar, i ”Under jord” Brueghels ”Dödens triumf”. ”Mao II” är ett porträtt av Andy Warhol. Baader-Meinhof-novellen inleds med en utställning av Gerhard Richters målningar av den döda Ulrike Meinhof.

– Som amatörmuseibesökare är jag intresserad av måleri. När jag arbetade med ”Under jord” gick det upp för mig att så mycken konst, filmer, radioprogram och tv är en stor del av våra liv så varför skulle de inte få vara del av våra romaner? I boken finns många referenser och beskrivningar av målningar, filmer, baseballmatcher. Så fort jag visste att jag skrev om denna vecka i tidiga oktober 1951 gick jag till biblioteket och fann ett nummer av Life från samma vecka. I magasinet fanns en serie berömda målningar från Pradomuseet i Madrid. Jag föll genast för Brueghels målning.

DeLillos föräldrar föddes i Italien. Fadern emigrerade till USA 1916. 20 år senare föddes Don. På 1960-talet arbetade han som copywriter.
Man vet
inte mycket mer om privatpersonen DeLillo. Han ger sällan intervjuer och är extremt mån om sitt privatliv. Det skapar mystik och i USA har några universitetsprofessorer bildat The Don DeLillo Society.
DeLillos redaktör Gerald Howard har sagt att DeLillo är en vanlig kille från Bronx, men ett litterärt geni. Som barn läste DeLillo däremot serietidningar.

Annons
Annons

– Jag läste inte 1800-talslitteratur eller sagor och ingen läste det för mig, detsamma gällde för alla mina kompisar. På något sätt blev jag författare och de andra grabbarna blev det inte, säger DeLillo och låter uppriktigt förvånad.
I 18-årsåldern började han läsa Hemingway, Joyce och Thomas Pynchon. Han säger sig inte medvetet ha influerats av någon författare.

– Jag har alltid älskat jazz vilket kanske påverkar hur jag uppfattar saker men tror inte det förändrar hur jag formulerar en mening.

Du levde under åren 1979-82 i Grekland. Hjälpte det dig i dina USA-skildringar att få outsiderns perspektiv?
De Lillo vilar hakan i sina knäppta händer.

– Nej.
Det som hände i Grekland var däremot att jag mötte mycket nytt som stimulerade och influerade: språk, landskap, ljusets kvalitet. Det gav mig hängivenhet i yrket. Vid tidpunkten behövde mitt arbete återupplivas och stärkas.

Bidrog mordet på John F Kennedy till att du blev författare?

– Nej, men åratal senare formade det mitt författarskap. Det gav mig känsla för den märkliga delen av amerikansk kultur som är misstro, misstänksamhet och en sorts svävande fruktan. Och visst, delvis har det kännetecknat mitt skrivande ända sedan debuten.

I dina böcker framstår paranoia som ett väsentligt inslag i amerikansk kultur.

– Paranoia präglade i synnerhet 60-talet och eftersom det var en del av kulturen framträdde det i mina böcker, särskilt i ”Vågen” men även i tidiga böckerna ”Great Jones Street” och ”Running dog”. Paranoian kommer inte från mig utan från världen runt omkring. På den tiden upplevde de flesta det, i dag är det inte lika tydligt.

Annons
Annons

Kan dramatiska händelser skapa paranoia?

– Visst, och sättet
regeringar svarar på dessa händelser. Det kan hända var som helst.
I ”Vågen” började DeLillo föra in personer från verkligheten i sin fiktion.

– Det tog mig mer än 20 år att förstå att jag skulle komma att skriva om mordet på Kennedy. När jag väl gjorde det var det som om jag beträdde en uppdiktad värld. Människorna runt omkring mordet var så fascinerande att jag bara fortsatte och blev djupt engagerad i själva fallet.

Kunde du ha fantiserat ihop den 11 september?

– Vem som helst kan hitta på vad som helst. Terrorism började jag framställa i böcker för länge sedan. Terrorism är en mörk kraft från det förflutna som har tagit världens medvetande i besittning, förändrat sättet vi tänker och lever på.

I Brooklyn säljer de bebiskläder med Che Guevara-logo. En seger för kapitalismen?

– Exakt. Det är sättet vissa samhällen absorberar fara, de gör det till ett företagsmärke. Du placerar en revolutionär och terrorist på en kaffemugg eller t-shirt. Det gör honom till del av konsumtionssamhället och reducerar det
hot han annars skulle utgöra.
I DeLillos böcker skildras död.

– Konst är ofta en imitation av döden, men jag vet inte varför döden är så närvarande i mina böcker. Det kommer ur de djupaste delarna inom mig. I böckerna finns apokalyptiska element och individer som måste se döden i vitögat eller se människor i sin omgivning dö.
Sedan tio år tillbaka säljer DeLillos böcker i stora upplagor. Men han ser inte en risk att slukas upp av den populärkultur han ofta skildrat.

– Enda risken är arbetet i sig som är mycket svårt. Det blir inte lättare att skriva med åren. När jag arbetar tänker jag på en sak och det är ordet på pappret. Det gör författande till ett nöje men stundom också tortyr.

Cyril Hellman

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons