Annons

Birgitta Forsberg:Ut med ideologin ur skolan – in med vetenskapen

Esther Duflo, Abhijit Banarjee och Michael Kremer tilldelas ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Esther Duflo, Abhijit Banarjee och Michael Kremer tilldelas ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Foto: Karin Wesslén/TT

Betyg, grupparbeten eller elevinitiativ? För ekonomipristagarna torde svaret vara självklart: det som visar sig fungera i tydliga fältexperiment, inte det som är ideologisk utopi.

Under strecket
Publicerad

I fjol var det miljö och tillväxt, i år är det fattigdom. Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne går till en trio som har gjort experiment ute i verkligheten för att komma underfund med hur man bäst ska bekämpa just fattigdom.

Fransyskan Esther Duflo – den andra kvinnan någonsin som fått priset och dessutom den yngsta personen någonsin – hennes man och forskningspartner, indiern Abhijit Banerjee, samt amerikanen Michael Kremer har gått i bräschen för ett nytt forskningsområde.

I stället för att sitta på sina kammare har de åkt till utvecklingsländer och gjort fältstudier under kontrollerade former. Det är metoder som liknar medicinsk forskning.

De har bland annat tagit sig an utbildning, hälsa och jordbruk. Till exempel har de slumpmässigt delat in skolor i två grupper och infört en förändring på den ena gruppen men inte på den andra, för att se vad som har effekt i undervisningen.

Esther Duflo, Abhijit Banerjee och Michael Kremer började arbeta med sina fältexperiment för runt 25 år sedan. De var så framgångsrika att många andra nationalekonomer följde dem i spåren. Numera är detta ett eget forskningsfält.

Annons
Annons

Det hela handlar om hur man hjälper fattiga människor utan att ha några ideologiska skygglappar.

– Vårt mål är att se till att kampen mot fattigdomen baseras på vetenskapliga bevis, säger Esther Duflo via telefon på presskonferensen.

Hon påpekar att fattiga personer ofta reduceras till karikatyrer och att till och med människor som försöker hjälpa dem, antar att fattiga är totalt desperata, eller också lata, eller entreprenörssjälar. Sådana förutfattade meningar struntar prisvinnartrion i. I stället försöker bryter de ner de faktiska problemen i mindre bitar och adressera dem en i taget.

Esther Duflo, Abhijit Banerjee och Michael Kremer har bland annat visat att mer resurser, som flera textböcker och bättre skolmat, inte automatiskt leder till bättre resultat i skolan. Men att reformer som matchar undervisningen mot elevernas läronivå är mycket värdefulla. Att undervisa på rätt nivå hjälper nu fler än 60 miljoner elever i Indien och Afrika.

Deras systematiska metod skulle även kunna användas i Sverige, påpekar professor John Hassler vid Stockholms universitet. I stället för att ha ideologiska tankar om vad som fungerar i skolan skulle politikerna kunna genomföra samma metod här och se vad som verkligen fungerar.

Ett sådant förhållningssätt är självklart när det gäller medicinska behandlingar. Ska man tro John Hassler borde det vara lika självklart när det gäller samhällsvetenskapliga grenar som utbildning, arbetslöshet och försörjningsstöd.

Kanske kan årets ekonomipris till Alfred Nobels göra det lättare att propagera för ett vetenskapligt förhållningssätt. Att politikerna helt enkelt testar en viss politik i vissa skolor, innan de går vidare och genomför en reform överallt i landet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons