Annons

Anders Rydell:Utan antiken blir vår värld rotlös

Triumfbågen i Somalias huvudstad Mogadishu.
Triumfbågen i Somalias huvudstad Mogadishu. Foto: Alamy/TT

Antikens formspråk genomsyrar det mesta i vår samtid. Från ett känt klädmärkes aktuella höstkollektion till debatten om Nobelcentret i Stockholm. Utan den historiska linjen blir vi rotlösa, skriver Anders Rydell.

Under strecket
Publicerad

Italienskt vykort med bild av Mogadishus centrum.

Foto: Alamy/TTBild 1 av 2

Stockholms stadsbibliotek, ritat av Erik Gunnar Asplund, ett exempel den nordiska tjugotalsklassicismen.

Foto: Dan HanssonBild 2 av 2

Varför står det en triumfbåge i Somalias största stad Mogadishu? Det är frågan som torde vara omöjlig att förstå för de framtida grundskoleelever som berövats kunskaper om den antika historien. Hur ska de ens kunna veta vad en triumfbåge är? 

Skolverket föreslår i den nya kursplanen att momentet ”Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700” stryks helt. Timmarna räcker helt enkelt inte till. 

I stället ska eleverna bland annat få mer tid att ägna sig åt kolonialismen och imperialismen. Därför får eleverna aldrig läsa om den spännande episod då en romersk här tågade från Rom till Mogadishu för att uppföra en triumfbåge. 

Problemet är naturligtvis att det aldrig hände. Triumfbågen i Mogadishu är inte ett antikt arv, utan ett kolonialt och imperialistiskt sådant. Den uppfördes inför kronprinsen Umberto II:s besök i den italienska kolonin 1928. Tyvärr gör inte heller den informationen triumfbågen begriplig för skolelever som aldrig läst om romerska imperiet. För varför skulle den italienska fascistregimen i en afrikansk koloni uppföra ett monument som var på modet 2000 år tidigare? 

Annons
Annons

Italienskt vykort med bild av Mogadishus centrum.

Foto: Alamy/TTBild 1 av 1
Italienskt vykort med bild av Mogadishus centrum.
Italienskt vykort med bild av Mogadishus centrum. Foto: Alamy/TT

Den aktuella boken ”Triumfbågen i Mogadishu – om det kolonialt byggdaav kulturjournalisten Pernilla Ståhl berättar redan i titeln varför Skolverkets förslag är smått absurt. Det är nämligen svårt att förstå den koloniala, imperialistiska och fascistiska historien utan kunskaper om den antika världen – och fantasin om ett nytt romerskt imperium. Fascismen och nationalsocialismen är stöpt i romerska maktsymboler.

Men förutom att väsentliga delar av denna historia blir oförståelig utan antiken, så kanske det ändå är på det estetiska området förlusten är mest kännbar.

För hur ska konst–, form– och arkitekturhistorien överhuvudtaget bli begriplig utan antiken? Det senaste halvmillenniets formhistoria har utspelat sig genom ett ständigt förhållningssätt till antiken – upptäckt, nytolkning, avståndstagande. Jag gissar att det blir ganska svårt att förklara vad renässansens konstnärer ”återupptäckte”.

Det går dock inte att reducera betydelsen av den antika världens inflytande till symbolik – att ett besök på Nationalmuseum eller Louvren blir något av ett mysterium utan i varje fall rudimentära kunskaper om den antika mytvärlden.

Vi vandrar runt i – och vi lever i – antikens formskugga. Våra större städer är till stora delar byggda efter antika ideal, nyklassicism, nyrenässans och så vidare. Våra parker och torg är pryds av skulpturer som om de inte direkt refererar till antika källor ofta bär element av grekisk skulptur.

Annons
Annons

Stockholms stadsbibliotek, ritat av Erik Gunnar Asplund, ett exempel den nordiska tjugotalsklassicismen.

Foto: Dan HanssonBild 1 av 1

Och vi bygger fortfarande i samma material: tegel, betong, cement - opus caementicium.

Stockholms stadsbibliotek, ritat av Erik Gunnar Asplund, ett exempel den nordiska tjugotalsklassicismen.
Stockholms stadsbibliotek, ritat av Erik Gunnar Asplund, ett exempel den nordiska tjugotalsklassicismen. Foto: Dan Hansson

Man skulle kunna säga att det svenska designundret inleds med en egenartad nordisk tolkning av klassiska ideal – tjugotalsklassicismen eller ”Swedish Grace”. Många av Sveriges mest kända offentliga byggnader –Stockholms konserthus, Göteborgs konstmuseum, Stockholms stadsbibliotek – är så antikinfluerade att en grek eller romare skulle känna sig hemma. På det småländska glasbruket Orrefors återskapade Edward Hald och Simon Gate den antika metoden att gravera glas – något som vid tiden väckte världssensation. Stiliserade figurer från det graverade glaset pryder för övrigt flera plagg i klädmärket Tiger of Swedens aktuella höstkollektion.

Utan antiken blir modernismens uppbrott lika meningslöst som renässansens nytolkning. Likaså grundtonen i den eviga etiska kampen mellan nytt och gammalt, den som ekar från debatten om Nobelcentret i Stockholm till kommunfullmäktige i Sölvesborg. När Sverigedemokraterna vill bortprioritera samtidskonst för ”tidlös och klassisk konst” – vad tror ni de menar då?

Utan antiken blir vår formvärld rotlös, historielös, meningslös.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons