Annons

Lotta Lundberg:Utbrända kvinnor – gör som jag – välj era krig

Min krönika om att de unga utbrända kvinnorna måste ta eget ansvar för sin situation har skapat stor debatt. Ibland får man också ta ansvar för hur man uppfattas.

Under strecket
Publicerad
Foto: IBLBild 1 av 1
Foto: IBLBild 1 av 1
Foto: IBL

Om jag hade varit en duktig flicka hade jag svarat på vartenda påhopp, vecklat in mig i långa resonemang om argumentationsteknik. Förklarat skillnaden på deduktiv och induktiv analys.

Om jag hade varit en duktig flicka hade jag suttit hela dagen och försökt ta mig upp ur de skyttegravar som nu grävs, jag hade gråtit och känt mig missförstådd.

Om jag hade varit en duktig flicka hade jag låtit någon annan definiera mig; Expressens kultursida, DN:s ledarsida, smartskallen på Twitter, hataren på Facebook.

När någon står på min tå säger jag: flytta på dig tjockis. Annars krossas min fot.

Jag är inte en duktig flicka. Jag är stygg. Jag definierar mig själv. Jag gör mig aldrig till hund för ett ben.

När någon står på min tå säger jag: flytta på dig tjockis. Annars krossas min fot.

Annons
Annons

Det är en mycket enkel transaktion.

Där skuld och ansvar är inblandat.

Skuld är inte farligt. Men det gör ont. Det gör ont att inse att man gjort bort sig, gått över sina gränser, åsamkat sig själv eller någon annan smärta, fara.

Men utan skuld ingen förändring. Om jag inte inser att jag gjorde fel i går kommer jag inte göra rätt imorgon.

Bara jag kan sätta mina gränser.

Ibland får man också ta ansvar för hur man uppfattas, jag gör det nu, mea culpa, om ni läst mig som att jag inte tycker att något är ruttet och sorgligt och förfärligt när unga kvinnor drabbas av utmattningssyndrom.

Jag kan inte förändra den andre i en destruktiv relation, den enda jag kan förändra är mig själv.

Om ni hade bråkat lika mycket med systemet som ni gör med mig hade ni varit en bra bit på väg.

Jag byter alltså strategi.

Heja alla bråkiga flickor där ute. Jag vill inte se någon sjukskriven.

Jag är ledsen om ni uppfattade min text som om jag sparkar på den som redan ligger.

Så res er, säg nej, kliv av, stäng dörren, snälla flickor kommer till himlen, stygga flickor kan komma hur långt som helst.

Om ni hade bråkat lika mycket med systemet som ni gör med mig hade ni varit en bra bit på väg.

Gråt inte, kämpa!

Gör som jag, välj era krig. Gå inte in i det som suger.

Jag försökte säga något om att man kan gå från vanmakt och rädsla till ansvar och dialog, jag försökte ändra på den gängse förståelsemodellen – det var inte vad ni ville ha.

Jag kliver av foten. Bra, att ni skrek.

Att ständigt bekräfta (den utbrända) kvinnan som offer tror jag dock inte hjälper.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons