Annons
Recension

Helsingfors stadsorkester, dirigent John StorgårdsUtlevande tolkning av Sibelius symfoni gick hem hos publiken

Under strecket
Publicerad

Helsingfors stadsorkester, dirigent John Storgårds

Genre
Konsert

Östersjöfestivalen, Berwaldhallen.

Två ”rymdmusikverk” gav speciell prägel åt det program som Helsingfors stadsorkester framförde på söndagen. Och den som ville kunde koppla Kaija Saariahos Asteroid 4179: Toutatis och Kimmo Hakolas Le nuage d'Oort till det internationella astronomiåret 2009.

Robert Kajanus grundade 1882 Helsingfors orkestersällskap, som 1914 gick samman med Helsingfors symfoniorkester. Därmed bildades Helsingfors stadsorkester, vilken räknar sig som Nordens äldsta permanenta symfoniorkester. John Storgårds avlöste 2008 Leif Segerstam som överkapellmästare. Bland Segerstams inspelningar med orkestern finns en mycket prisad tolkning av Sibelius Kullervo.

Saariahos lilla stycke var en av beställningarna när Berlinfilharmonikerna under Simon Rattle spelade in Gustav Holsts Planeterna (2006) och ville komplettera med några nyskrivna asteroidkompositioner. Den milslånga stenklumpen med det keltiska gudanamnet Toutatis är den asteroid som passerar närmast jorden. Dess oregelbundna rotation, med vandrande nordpol, fångas i en nyckfullt växlande, under ytan hotfull musik, svept i skira klanger.

Annons
Annons

Le nuage d'Oort, som uruppfördes vid Helsingforsfestivalen den 26 augusti, och nu fick sitt svenska förstagångsframförande, refererar till Oorts moln, ett hypotetiskt ismoln i utkanten av solsystemet. Det är förmodade rester från solsystemets bildande som antas utgöra ett slags livmoder där nya kometer alstras.

I sin musik laborerar Hakola med olika tätheter, inledningen är mjukt romantisk, men sedan byggs det på med puka, trombon, bastrumma och piano. Stundom fick man faktiskt Holsts Planeterna i tankarna. Därtill en känsla av oskuldsfull naivitet med brittiskt pastorala stämningar, mot slutet utmynnande i andligt ljusa rymdklanger från stråkspelade metallofoner och en enkel glasharmonika av dricksglas

Det enda svenska verket på programmet, Anders Hillborgs inledande Exquisite corpse, fick ett utmärkt framförande liksom Uuno Klamis Tjeremissisk fantasi. I den senare, med bismak av Borodin, var den unge orkestermedlemmen Samuli Peltonen lysande fin cellosolist.

John Storgårds är ett relativt nytt tillskott till det finska dirigentundret. Inriktad på nyare och sällan spelad musik har han från 1996 varit konstnärlig ledare för Chamber orchestra of Lapland och dirigerar sedan 2005 regelbundet vid Promskonserterna i London.

Han gjorde en energisk, öppet utlevande, stundom något övertydlig tolkning av Sibelius andra symfoni, som gick hem hos publiken. Med extranumret, ett litet vackert adagio av Fredrik Pacius (1809-1891)), hyllades ”den finländska musikens fader”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons