Annons

Vackra sånger från förr

SIMONS BÄSTA Paul Simon, årets Polarpristagare, spelar hela sitt album Graceland i Globen på söndag. Simon är en av tidernas främsta låtskrivare vilket gjorde det för svårt för Harry Amster att välja de fem bästa titlarna. På slutet föll Bridge over troubled water och The sound of silence bort.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Fyra klassiska LP-skivor med Polarpristagaren Paul Simon: Parsley, Sage and Rosemary från 1966, Bookendsfrån 1968, Paul Simon från 1972 och Graceland som kom 1986.

Foto: THERESE JAHNSONBild 1 av 1

Fyra klassiska LP-skivor med Polarpristagaren Paul Simon: Parsley, Sage and Rosemary från 1966, Bookendsfrån 1968, Paul Simon från 1972 och Graceland som kom 1986.

Foto: THERESE JAHNSONBild 1 av 1
Fyra klassiska LP-skivor med Polarpristagaren Paul Simon: Parsley, Sage and Rosemary från 1966, Bookendsfrån 1968, Paul Simon från 1972 och Graceland som kom 1986.
Fyra klassiska LP-skivor med Polarpristagaren Paul Simon: Parsley, Sage and Rosemary från 1966, Bookendsfrån 1968, Paul Simon från 1972 och Graceland som kom 1986. Foto: THERESE JAHNSON

Den första skiva jag köpte var Bookends med Simon & Garfunkel på NK-hörnan i Farsta. Året var 1968 och priset 25 kronor. Här fanns inte bara listsuccén Mrs. Robinson utan också underbara poplåten Hazy shade of winter, eftertänksamma America och At the zoo, vackra Old friends och sköna Fakin’ it.

Det lät också fruktansvärt bra och många år senare förstod jag varför. Simon & Garfunkel kompades av några av världens bästa studiomusiker: Hal Blaine på trummor, Joe Osborn på bas och Larry Knechtel på keyboard.

Bookends var duons fjärde album. Det skulle bara bli ett till – Bridge over troubled water, en skiva som 1970 gjorde duon till en av popens största. Den sålde 25 miljoner exemplar i världen men slitningarna mellan barndomsvännerna blev oöverkomliga och Simon & Garfunkel splittrades samma år. Visserligen har de återförenats för turnéer men bara släppt liveplattor och boxar sedan dess.

Annons
Annons

De växte upp i Queens i New York. När Simon hörde Garfunkel sjunga i synagogan beslöt han sig för att bli sångare. De blev duon Tom & Jerry, fick en hit med Hey schoolgirl 1957 men genombrottet kom när de, 23 år gamla, fick en världshit med The sound of silence. ”Hello darkness, my old friend”, hördes överallt. Ursprungligen var låten helt akustisk men det var först när Tom Wilson, som producerade flera av Bob Dylans tidiga album, lade på bas, gitarr och trummor allt exploderade. Något som Paul Simon tidigare berättat om för SvD:

–Jag blev förvånad över att den blev en så stor hit. Det var en händelse som jag inte alls kunde kontrollera och som totalt förändrade mitt liv.

Paul Simons solokarriär startade med ett självbetitlat album 1972 och fortsatte med There goes rhymin’ Simon 1973 och singelframgången Kodachrome, som börjar med sköna textraden ”When I think back on all the crap I learned in high school”.

Så sent som 2011 släppte han albumet So beautiful or so what. Och så kan nog hans låtskrivande också beskrivas. Visst är det fortfarande vackert men so what, liksom. Som så många andra musikgenier gjorde han sina bästa låtar tidigt i karriären.

FEM i TOPP med Paul Simon

Sex på hotell inleder

Duncan
(Paul Simon, 1972)

Paul Simon sätter alltid melodin främst och han anser att den första raden i texten är avgörande för att fånga en lyssnare. Här inleder han med sex på hotellrummet: ”Couple in the next room, bound to win a prize, they’ve been going at it all night long, well, I’m trying to get some sleep, but these motel walls are cheap”. Han berättar om allt från fattigdom till att Duncan mister sin oskuld och klinkar på sin gitarr, ”just thanking the Lord for my fingers”. Melodin och texten är lika andlöst vackra.

Annons
Annons

Det finns ett underbart klipp på Youtube där Paul Simon under en konsert i Toronto i maj 2011 ber en åskådare, Rayna Ford, komma upp på scenen. Hon hade ropat att han skulle spela Duncan och att hon lärde sig spela gitarr till den låten. Ford ser helt förbluffad ut och kan inte tro sina ögon när Simon ger henne en gitarr och ber henne spela Duncan. Hon gör som han säger medan tårarna rinner och Simon står bredvid, uppmuntrar, klappar händerna och antagligen aldrig sett gladare ut. Duncan blir den vackraste låten någonsin. (Sök ”Rayna Ford” på Youtube).

Bedövande vacker reggae

Mother and child reunion
(Paul Simon, 1972)

En av de första reggaelåtarna gjord av en vit artist. Spelades in i Kingston, Jamaica med Jimmy Cliffs gamla band. Svänger fortfarande behagfullt tillbakalutad och startar direkt med refrängen: ”No, I would not give you false hope”. Titeln kommer från en kyckling- och ägg-rätt, som Simon såg på en kinesisk krog.

Låten är gripande med textrader om ”this strange and mournful day, but the mother and child reunion, is only a motion away” och ”I can’t for the life of me remember a sadder day”. Han funderar över livet och vad det skulle innebära om hustrun Peggy Harper dog, därav sorgsenheten. Som vanligt i en Paul Simon-låt är melodin omedelbar, helt enkelt bedövande vacker. Vet inte hur många tagningar det behövs för honom att sätta en låt men jag antar att det tar tid för i slutändan låter det alltid helt perfekt.

Soundtrack som på räls

Mrs. Robinson
(Bookends, 1968)

Mrs. Robinson var med i soundtracket till Mandomsprovet och blev en de mest framgångsrika singlarna under slutet av 1960-talet. I filmen blir Benjamin Braddock (Dustin Hoffman) kär i den äldre, gifta Mrs Robinson (Anne Bancroft) och Simon & Garfunkel sjunger: ”Stand up tall, Mrs. Robinson, God in heaven smiles on those who pray”. En text som sedan ändrades när singeln skulle släppas, ”God bless you please, Mrs Robinson, heaven holds a place for those who pray, hey hey hey”.

Annons
Annons

Som vanligt en fantastisk melodi och en text som glider fram som ett järnvägsspår. Det har diskuterats vad Simon menar med ”Where have you gone, Joe DiMaggio, a nation turns its lonely eyes to you, what’s that you say, Mrs. Robinson, ’Joltin Joe’ has left and gone away”. DiMaggio var en legendarisk baseballspelare, gift med Marilyn Monroe, med smeknamnet Joltin Joe. Simon hyllade honom för att han höll på sin integritet, men många trodde det var ett angrepp.

Melankoli och hemlängtan

Homeward bound
(Parsley, Sage, Rosemary and Thyme, 1966)

Typisk Paul Simon-melankoli om hur han längtar hem till flickvännen Kathy Chitty, som senare nämns i låtarna Kathy’s song och America. Uppföljaren till The sound of silence. Låg tvåa på Tio i topp i Sverige. 1965 åkte Simon runt på små pubar och klubbar i Storbritannien och spelade låtar som I am a rock och Homeward bound. Åtta pund per kväll tjänade han på den tiden. Just Homeward bound skrev han i Beatles hemstad Liverpool.

Simon själv har sagt i intervjuer att han inte är så förtjust i sina tidiga låtar, men vad vet han? I texten låter han som den 22-åring han är, ute på turné men längtar hem till USA. ”I’m sittin’ in the railway station, got a ticket for my destination, on a tour of one-night stands, my suitcase and guitar in hand, and every stop is neatly planned, for a poet and a one-man band”.

Halsbrytande grubbel

You can call me Al
(Graceland, 1986)

Graceland firar 25 år och en snygg box släpptes nyligen. Låten om en man med medelålderskris som håller på att bli för fet blev en stor hit i Sverige. Någon råkade kalla Paul för Al och dåvarande hustrun Peggy Harper för Betty på en fest vilket triggade i gång Simon. I låten blev det: ”I can call you Betty, and Betty, when you call me, you can call me Al”. En rolig, halsbrytande text om hur en man som grubblar, hamnar ensam i ett land i tredje världen och får en andlig upplevelse.

När jag intervjuade Chevy Chase 2008 berättade han om den uppmärksammade videon han gjorde med Paul Simon. Chase läppsynkar texten medan Simon står bredvid, ser surmulen ut och inte alls framstår som stjärnan. ”Vi träffades, jag sjöng och Paul Simon var som Buster Keaton. Medan andra videor gick på miljontals dollar kostade den här bara 30000. Vi lärde oss snabbt några danssteg och det blev verkligen roligt.” Simon sjöng bara stroferna ”If you’ll be my bodyguard” och ”I can call you Betty”. Visades jämt på MTV.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons