Annons

Thomas Gür:Vad en utlänning bör kunna

Foto: Hasse Holmberg/TT

Krav på språkkunskaper och samhällsorientering skapar incitament som främjar anpassning och etablering.

Under strecket
Publicerad

För drygt trettio år sedan framlade den moderata riksdagsledamoten Olle Aulin från Malmö en riksdagsmotion om språkkunskaper i svenska som villkor för medborgarskap i Sverige (1987/88:Sf505). Den avslogs.

Aulin var givetvis varken ensam eller först med att framföra den typen av tankar (krav på att kunna svenska hade ju dessutom funnits tidigare för naturalisation), men jag har både ett särskilt minne av och ett särskilt förhållande till den motionen, eftersom jag hade kommit att känna honom sedan de tidiga tonåren.

Aulin gick bort 2005. Men än så länge har hans förslag inte blivit verklighet i Sverige, trots att parti efter parti, inklusive hans eget, anammat detta krav. Det finns vad jag kan räkna ut fortfarande inte en riksdagsmajoritet för att en viss nivå av kunskaper i svenska (naturligtvis ibland med nödvändiga undantag) ska vara ett krav för en utlänning att bli medborgare i Sverige.

En viktig anledning till att naturaliserat medborgarskap i Sverige, till skillnad från många andra demokratier, inte omges av tydligare krav på språk- och samhällskunskaper samt även karenstid efter beviljande, för sådant som brottslighet, är att naturalisationen ses som en integrationspolitisk åtgärd.
Argumentet är att med erhållet medborgarskap underlättas etableringen i Sverige, och då blir varje krav som ställs för att erhålla svenskt medborgarskap ett försvårande av integrationen. Därför ser vi också nyhetsartiklar om att ökad väntetid för behandling av ansökning av medborgarskap skulle göra det svårare att ”etablera sig” i Sverige.

Annons
Annons

Det är för det första feltänkt från ett perspektiv av beprövad sanning. Betänk alla rapporter om personer som är naturaliserade svenska medborgare sedan många år, vilka fortfarande måste ha tolkhjälp eller som har mycket vaga uppfattningar om det land och det samhälle som de är medborgare i.
Det är för det andra också principiellt feltänkt.

Man behöver inte vara eller bli medborgare i Sverige för att etablera sig, lära sig svenska eller ha utmärkta kunskaper om det svenska samhället. Om medborgarskapet i Sverige är attraktivt (och vi vet att det är så inte minst med tanke på den viseringsfrihet som svenska pass än så länge åtnjuter i världen), blir också krav på språkkunskaper och samhällsorientering, tvärtom incitament som främjar anpassning och etablering.

Att erhålla medborgarskap i Sverige, efter att uppfylla krav på språk, kunskaper om samhället och inom ramen för en försäkran om att under en prövoperiod inte begå sådana brottsliga handlingar som gör att det kan återkallas, blir därmed en kvittens på anpassningen till och lojaliteten med det nya landet.

Jag tror att vi efter valet 2022 kommer att ha en majoritet i riksdagen för att skärpa kraven på svenskt medborgarskap, oaktat exakt hur den officiella linjen ser ut för respektive parti. Det blir i så fall 34 år efter det att Olle Aulin från Malmö föreslog det, 17 år efter hans död och det året han skulle ha fyllt 100 år. Jag kommer då att sända honom en tanke.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons