Annons

Catarina Kärkkäinen:Vad gör vi när det tystnar i Hongkong?

Foto: Todd Darling/TT

Tyst diplomati har hittills prioriterats framför sanktioner. Men har vi en gräns?

Under strecket
Publicerad

Det börjar se mörkt ut i Hongkong. Protesterna i den delvis självständiga regionen har pågått sedan mars i år. Det började med att hundra-tusentals personer demonstrerade mot lagförslaget från chefsminister Carrie Lam, utsedd av den kinesiska regimen, som skulle innebära att brottsmisstänkta i regionen (till exempel demokratiaktivister och regimkritiker) kan lämnas ut till Kina.

Tidigare i höst drog regeringen officiellt tillbaka förslaget, men protesterna för självständighet och demokrati har fortsatt. Kraven från demonstranterna är bland annat fria val och en oberoende utredning av polisens agerande under protesterna. De är med rätta rädda för repressalier och ytterligare kinesiska interventioner i regionen.

Den tidigare brittiska kronkolonin lämnades över till Kina år 1997 mot löftet om ”ett land – två system” efter förhandlingar mellan Kinas högste ledare Deng Xiaoping och den brittiska premiärministern Margaret Thatcher. Det skulle garantera regionens demokratiska och marknadsekonomiska fortlevnad.

Thatcher har senare berättat att hon försökte trycka på för demokrati vid tillfället för underskriften år 1984, men att hon avbröt dessa försök efter massakern på Himmelska fridens torg år 1989. ”Alla mina instinkter sade mig att detta var fel tid. Det kinesiska ledarskapet kände sig faktiskt nervöst”, skriver hon i sina memoarer.

Annons
Annons

Det som nu sker i Hongkong är den mest omfattande protesten i Kina sedan dess. Och efter månader av fredliga massdemonstrationer har protesten övergått till en fas som kallas ”blomma överallt”. Tanken är att många små grupper ska sprida ut sig över staden för att orsaka störningar och anstränga polisens resurser. Våldet har trappats upp väsentligt, och delar av staden ser rentav ut som en krigszon.

Tidigare i veckan sköts en 21-årig manlig student i magen av en polis. Senare under dagen ska demonstranterna ha tänt eld på en man som fick allvarliga skador. En polis har tagits ur tjänst efter att ha kört in i en folkmassa av demonstranter med motorcykel. I fredags avled en 21-årig man efter att ha fallit från en byggnad i samband med sammandrabbningar med polis.

Filmer från staden vittnar om en polis som inte längre har kontroll. Skolor, butiker och andra verksamheter håller stängt. Sveriges generalkonsulat i Hongkong rekommenderar alla svenska medborgare att ”iaktta stor försiktighet”.

Demonstrationerna kommer inte att ta slut frivilligt med mindre än att kraven uppfylls, och det blir svårt. Människorna som går ut på gatorna – inte bara studenter, utan även äldre och yrkesarbetande – är ett folk som inte längre litar på sin regering. Det är sannolikt att Kina förbereder sig för att gå in i staden om våldet fortsätter i samma grad.

Om Kina så gör – vad gör vi då? Om löftet om frihet och självständighet bryts i förtid? Om demonstranter plötsligt börjar försvinna? Kommunistpartiet under Xi Jinping har länge styrt Kina i en repressiv riktning utan att det har fått konsekvenser från Sverige, Europa eller det internationella samfundet i stort. Handel har prioriterats framför mänskliga rättigheter, och tyst diplomati framför sanktioner. Men har vi en gräns?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons