Annons

Vad hade Marie Antoinette sagt om Malmö?

Marie Antoinettes smycken auktionerades ut på Sotheby’s 2018.
Marie Antoinettes smycken auktionerades ut på Sotheby’s 2018. Foto: Frank Augstein / TT

Tiden då det gick att släta över, relativisera eller på olika sätt förneka Malmös problem är förbi, skriver Henrik Jönsson i gästinlägg på ledarsidan.

Under strecket
Publicerad

Koi är ett japanskt skrivtecken som både betyder ”kärlek” och ”karp”. Det är dessutom namnet på den populära sushirestaurang i centrala Malmö som natten till den 10 maj blev måltavla för det senaste i en serie bombdåd riktade mot restauranger.

Att vakna av smällarna har för många centralt boende Malmöiter blivit så vanligt att de flesta numera endast bekräftar att avståndet till explosionen är tillräckligt stort för att man tryggt ska kunna vända sig i sängen och somna om.

Men sprängningen av just Koi satte fingret på ett större problem, när jag vid frukostbordet tvingades förklara för mina storögda sjuåriga döttrar att deras favoritrestaurang inte längre fanns kvar, och att det därför inte skulle bli någon fredagssushi.

Det faktum att hela vår barnfamilj påverkades av detta sprängdåd påtagliggör på vilket sätt den organiserade brottsligheten självsäkert har flyttat in i stadskärnan, samtidigt som nyheter om hur en polisman står misstänkt för samröre med de kriminella ligorna toppar rubrikerna.

I egenskap av företagsledare och arbetsgivare i Malmö är det tydligt hur detta säkerhetsmässiga och rättsligt förfall skapar en negativ spiral både för rekryteringsunderlag och kapitalgenomströmning i regionen. Bara under detta år har två bekanta företagsledare flyttat sina verksamheter från Malmö.

Annons
Annons

Senast jag uttryckte oro för Malmös utveckling var i samband med ett inbrottsförsök i vår privatbostad, då jag av en polisman delgavs rådet att lämna staden. Min text fick i lokalpressen skarp kritik eftersom den ansågs dra uppmärksamheten från utanförskapsproblemen.

Malmö har en lång tradition av folklig kämpaglöd, vilket Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan så sent som i vintras gav uttryck för med önskan ”om bara resten av Sverige kunde bli lite mer som Malmö”. Det finns skäl att lyfta fram Malmös positiva egenskaper, men de utgör på inget sätt en lösning på stadens tilltagande kriminalitetsproblem.

Tiden då det gick att släta över, relativisera eller på olika sätt förneka Malmös problem är förbi. Utspel av denna typ möts i allt högre grad med misstänksamhet, förlöjliganden och vrede. Ett högskattesamhälle vilar nämligen på den tysta överenskommelsen att man i utbyte för sina pengar får grundläggande trygghet och någon form av rättslig ordning och reda. Om en allt större del av medborgarna känner att de inte får vad de betalar för kommer de förr eller senare att vilja bryta avtalet och kräva pengarna tillbaka.

De retoriska ansträngningar som från olika håll ännu görs för att associera medborgerligt missnöje med okunskap och högerpopulism har nu gått in i en direkt kontraproduktiv fas. Risken är överhängande att detta i stället uppfattas som ett tondövt svek av Marie Antoinette-karaktär, vilket ytterst kan öppna dörren för en verkligt auktoritär regim.

Det är för övrigt inte osannolikt att Avellans önskan går i uppfyllelse, och att resten av Sverige blir just lite mer som Malmö. Vi kommer då varken att få kärlek eller karp.

HENRIK JÖNSSON är entreprenör och företagsledare.
henrik@henrikjonsson.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons