Annons

Vad har hänt med Schori, undrar två medarbetare

Två tidigare medarbetare till Pierre Schori förvånas över hans angrepp på Estland och beskrivningar av Natomedlemskapet.

Under strecket
Publicerad

Schoris nedlåtande uttalande om Estland är anmärkningsvärt, tycker två f d medarbetare.

Foto: Tina Magnergård/TT Bild 1 av 1

Schoris nedlåtande uttalande om Estland är anmärkningsvärt, tycker två f d medarbetare.

Foto: Tina Magnergård/TT Bild 1 av 1
Schoris nedlåtande uttalande om Estland är anmärkningsvärt, tycker två f d medarbetare.
Schoris nedlåtande uttalande om Estland är anmärkningsvärt, tycker två f d medarbetare. Foto: Tina Magnergård/TT

Det var med tungt hjärta vi läste Pierre Schoris debattartikel mot Nato i SvD (30/3). Under 1980-talet, då vi jobbade nära honom i Utrikesdepartementet, fick vi respekt för hans förmåga att hålla svensk utrikespolitik fri från den flumpolitik, som främst företräddes av  nedrustningsambassadören Theorin.  Schori drev på för svenskt medlemskap i Natos partnerskap för fred och stoppade försök till tom och farlig symbolpolitik, som till exempel att förbjuda amerikanska flottbesök i Sverige. 

Idag kolporterar Schori precis sådant flum som han då bekämpade, och verkar helt ha gått över till det theorinska lägret, där Ryssland står för fred och avspänning och där USA och Nato är Sveriges huvudfiender.

Schori undrar vilken planet Nato-anhängarna lever på. Samtidigt är hela hans artikel ett cri de coeur från ett annat universum, ett önsketänkandets och dagdrömmarnas virtuella, ty det är endast där man på fullt allvar kan påstå att 1 procent av BNP i bistånd skapar hållbar säkerhet eller att Nato är en illusorisk ”säkerhetspolitisk glaskupa”. Det är bara där man kan påstå att invasionen i Irak skapade al-Qaida eller utmana löjet genom att angripa försvarsvänner för att de på något sätt skulle tro att specialförband och Patriotmissiler hjälper mot klimatförändringar och sociala orättvisor.

Annons
Annons

Inte heller försvars- och Natovänner ifrågasätter behovet av ett brett säkerhetspolitiskt angreppssätt. Men det finns ingen ersättning för ett starkt och trovärdigt försvar. När man läser Schoris artikel är det inte utan att man så smått börjar tro på teorin om ett multiversum.

Dessutom är det inte bara fel utan chockerande skamlöst av honom att ösa förakt över vårt grannland Estland, som våldtagits, plundrats och ockuperats av ryssarna. För bara några dagar sedan påmindes vi om hur Ryssland den 25 mars 1949 förde bort tiotusentals ester, främst kvinnor och barn, varav många aldrig återkom. Istället ersattes dessa med ryska invandrare i en grym russifieringsprocess.

Den estniska befolkningen består idag av en fjärdedel ryssar, vilket är en stor utmaning för esterna att hantera, och som gör det ganska lätt att förstå att många ester känner stor tveksamhet till att ta emot nya stora invandrargrupper. I vart fall förtjänar esterna inte förakt från en person som i samband med kommunismens kollaps satt i den högsta UD-ledning som visade ett iskallt ointresse för baltisk självständighet och uppmanade balterna att ta det lugnt och samråda med Moskva.

Inte heller i Berlin lär man uppskatta Schoris påstående att man där delar hans synsätt. Tyskland är och förblir en lojal Natomedlem, som har förbundit sig att öka sina försvarsanslag till 2 procent av BNP, även om det för en så stor ekonomi handlar om mycket stora pengar. De meningsfränder han citerar reflekterar på inget sätt opinionen i Norge, Danmark eller Tyskland.

Riktigt plågsamt är att se hur hans anti-amerikanism nu kombineras med påtaglig förståelse för det ryska agerandet, och hur han gillande citerar personer som tycker att väst bara bör acceptera att delar av Georgien och Ukraina ockuperas av det land, vars folk enligt Schori bara önskar fred. 

Efter att ha utdelat absolution till ett Ryssland som varken respekterar den avtalsfästa europeiska säkerhetsordningen eller grannländernas suveränitet, har han dessutom mage att tala om ”en rättsbaserad internationell ordning”. Men denna ordning skulle  uppenbarligen gälla bara USA och västvärlden.

För övrigt misstänker vi att försvarsminister Hultqvist betackar sig för stödartiklar som Schoris, och snarast är benägen att parafrasera Pyrrhus: ”en sådan stödartikel till och debatten om Nato är förlorad”.

SVEN-OLOF PETERSSON och BO ERIKSSON är f d ambassadörer och medarbetare till Pierre Schori i UD.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons