X
Annons
X
Recension

jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det Vad kan driva oss vidare efter en brusten relation?

Marie Norin skriver om en separation, om barn, om hemmet och om den sjukhusmiljö som funnits närvarande även i hennes tidigare böcker. En undersökning som växer med varje genomläsning, skriver Jesper Olsson om en diktsamling med en ovanligt lång titel.

Marie Norin är född 1967 i Malmö. Hon har sedan debuten 1996 givit ut ett tiotal böcker, såväl diktsamlingar som kortprosa samt ett antal barnböcker. Foto: Sara Mac Key
Läs mer om Vinterns böcker 2018–2019

jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det

Författare
Genre
Poesi
Förlag
Norstedts

87 s.

Det är något med händer, med den ömhet de kan väcka, med de handlingar de utför och lovar att utföra. Och de tycks alltid uppvisa spår – av tid, liv, arbete, kärlek. 

I Marie Norins senaste diktsamling åkallas både händer och fingrar redan i den långa, slingrande titeln, som på omslaget flätats in i en mer omfattande text, vilken sedan, i en 80 sidor lång svit, ska utvecklas till ett varierat och laddat flöde av ord om uppbrott, förlust och omvandling.

För navet i Norins bok är en separation, och det är just handens förmåga att både bära, hålla och tappa greppet som utgör dess samlande bild. Detta klargörs redan i samlingens allra första texter – dess preludium, så att säga – där det levande hoppets uppmaningar abrupt skiftar tempus till något passerat.

Annons
X

 

bär detta

håll detta

 

jag minns att vi sa att vi aldrig skulle krympa varandra

jag minns att vi sa att allt det här kommer att finnas kvar

 

ordet du, ordet vi, ordet oss

 

Sådana minnesbilder varieras med mer affektiva fragment ur det förflutna, fortfarande varma av kroppslighet och sinnlighet. De bildar ett slags öar av närvaro i något som likväl är förbi, men som inte kan sluta att framträda och förvandlas i ett nu där känslorna och språket bearbetar dem: 

ljudet av lukten av minnet av hur du faller en ängel

 

avtryck av sömn, tyngd: hur länge till måste jag vänta?

 

du får inte göra dig ogjord i mig

 

Även om dikterna till stora delar aktiveras genom tilltal och återkallanden av det du som utgjort den ena polen i förhållandet, kommer uppmärksamheten att riktas också åt andra håll – mot barn, mot hemmet som existentiell spelplats, mot föräldrar, mot den sjukhusmiljö som Norin uppsökt också i tidigare böcker. 

Dikterna grubblar över överskridandet och närmar sig med jämna mellanrum djuren och det mer-än-mänskliga.

Inte minst kommer hennes dikter att söka sig ut och borra sig ned i mer genomgripande funderingar kring hur identitet, subjektivitet och agens formas och blir formade i ett liv. Att det rör sig om ganska sköra konstruktioner som vi hoppas ska hålla och bära blir de flesta påminda om någon gång. Upplösningens möjlighet finns där och kräver som motvikt en "upprepad legitimering", som det står. 

Men här finns också en risk: "att göra sig själv igenkännbar / att göra sig själv utbytbar". Behovet av trygghet och bekräftelse är att ta risken att bli objektifierad i en omfattande ekonomi av begär, känslor, handlingar, ord. Det är inte någon tillfällighet att dessa poetiskt stöpta reflektioner – Norins språk rör sig från det innerliga och konkreta till det filosofiskt vridna och abstrakta – strålar samman i en omfattande katalogdikt som inventerar ett vardagens materiella och diskursiva nätverk av allt från "fördelningsdosor / skruv osv" till "ränta på uppskjuten vinstskatt".

En viktig sak och figur här är det upprepade "osv". Det påminner om, att hur sinnlig, konkret och nära poesin än är – och detta gäller tveklöst för Norins dikter i denna samling – kan de och språket aldrig teckna varje bit av erfarenhet. Mer än så: vi erfar bara brottstycken, kan bara leva i segment. Kanske är det därför dikterna grubblar över överskridandet och med jämna mellanrum närmar sig djuren och det mer-än-mänskliga.

Och kanske är det därför händerna och handens kunskap – "nödvändigheten av att veta genom händerna" – blir så viktiga. Boken med den långa titeln utgår från en brusten relation, men leder till en vibrerande undersökning av vad som egentligen finns, vad som bär och kan driva oss vidare. Det är en undersökning som växer med varje omläsning.

Annons
X
Annons
X

Marie Norin är född 1967 i Malmö. Hon har sedan debuten 1996 givit ut ett tiotal böcker, såväl diktsamlingar som kortprosa samt ett antal barnböcker.

Foto: Sara Mac Key Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X