Annons

Janerik Larsson:Vad kommer efter det brittiska parlamentsvalet?

En gång chefredaktör för The Spectator
En gång chefredaktör för The Spectator Foto: Aaron Chown

Svar: det vet ingen men å andra sidan är det ju inte så långt till den 12 december. Men man kan ju få idéer genom att läsa. Jag var i London tidigare i veckan och läste brittiska tidningar och tidskrifter mer grundligt än annars. Det beror på att jag inte har prenumerationer på alla så nu blev det tillfälle att köpa lösnummer.

Under strecket
Publicerad

New Statesman har jag av och till prenumererat på i decennier. Nu gör jag det igen och den bjuder på högst omväxlande läsning. Kopplingen till ”vänstern” är i huvudsak lagd på hyllan och en av NS:s viktigaste skribenter är John Gray som lyckats skapa en egen position i engelsk samhällsdebatt.

Jag minns honom när han var en av den nya liberalismens främsta förespråkare. Det är han verkligen inte längre, men han är inte lätt att sätta en etikett på men inte är han en vänsterman. Hans senaste artikel pryder tidskriftens första sida (25 - 31 oktober) och handlar om Storbritanniens usla politiska situation. THE BROKEN STATE, den trasiga staten, är försedd med underrubriken BRITAIN’S DESCENT INTO POLITICAL WARFARE. Grays berättelse om det brittiska politiska förfallet och det rådande politiska krigstillståndet är som så oändligt mycket av brittisk samhällsdebatt präglat av inbördeskriget om Brexit.

En annan tidskrift som jag mycket länge (men inte längre) prenumererade på är The Spectator. Jag läste den med nöje inte minst när Boris Johnson var chefredaktör. Tidningen ägs av bröderna  David och Frederick Barclay som också äger den sedan länge starkt EU-negativa högertidningen The Daily Telegraph. På senare år har tidningen dominerats av samma politiska linje.

Annons
Annons

Intressantast i senaste utgåvan (26 oktober) var en recension av John le Carrés nya spionthriller ”Agent Running in the Field” som får recensentens beröm - oklart om på grund av eller kanske trots att den utspelas i en Brexit-miljö.

Paulina Neuding skriver om det nationella undantagstillståndet i Sverige på grund av de många bombattackerna.

Lustigast i den utgåvan är den skönlitterära författarinnan Lionel Shrivers jätteilskna rapport från en debatt i New York där hon inför en oförstående publikförsökte förklara varför Brexit är en så god idé. Shriver är född och utbildad i USA men lever i England. Hon är smått obegripligt upprörd över att amerikaner inte förstår varför idén med en ekonomisk union är så dålig. Det borde de förstå med tanke på den amerikanska historien, menar hon.

Men den debatten löste amerikanerna nämligen redan i skiftet mellan 1700- och 1800-talen då man skapade en författning som hade som en underliggande grundtanke att delstaternas samarbete om handel och industri var en förutsättning för kommande välstånd. Den jordbrukaradel som ville ha kvar slaveri men ingen federal statsmakt fick stryka på foten.

En nyare tidskrift är Prospect vars senaste nummer (November) bland annat skriver om slutet för den liberala delen av torypartiet: THE END OF THE LIBERAL TORY.

Tidningens chefredaktör är Tom Clark, som tidigare var ledarskribent på liberala The Guardian, men tidningens skapare är David Goodhart.

Det var han som ville ge UK en motsvarighet till politiskt breda tidskrifter som Der Spiegel med flera.

Huvudartikeln av Gaby Hinsliff handlar alltså om slutet för torypartiets liberala flygel och den är verkligen läsvärd för den som vill få ett perspektiv på det som nu kan komma att hända i brittisk politik efter den 12 december.

Han citerar en av torypartiets veteraner, Ken Clark, som säger att så länge han kan minnas har partiet drabbats av nervöst sammanbrott så fort ordet ”Europa” nämns men när man slutar tala om Europe så samlar sig partiet igen.

Blir det så nu? Det får vi se.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons