Annons

Janerik Larsson:Vad kommer efter Donald Trump?

Inte att leka med...
Inte att leka med... Foto: Carolyn Kaster

Senast i januari 2025 kommer Donald Trump att lämna Vita huset. Han har då några dagar kvar till sin 79:e födelsedag och även om han då och då skojar (?) med att han kunde tänka sig sitta en tredje mandatperiod så ratificerades författningen andra tillägg som begränsar en president till högst två mandatperioder 1951 och sannolikheten att det skulle avskaffas torde bygga på tanken att författningen också i så fall avskaffades..

Publicerad

Men det finns anledning när man tänker på amerikansk politik idag - inför presidentvalet i november nästa år - att betänka att det finns många amerikanska politiker som tänker på presidentvalet i november 2024 som sin verkliga möjlighet att bli Trumps efterträdare.

Sådana funderingar eller planer påverkar utan tvekan dagens amerikanska politik.

Jag ska peka på några exempel som handlar om ett perspektiv bortom november 2020:

Annons

1. Inom det demokratiska partiet finns det en vänsterfalang som av olika skäl ser fram emot tiden efter Trump men som samtidigt inte bryr sig särskilt mycket om ifall Trump blir omvald 2020 eller inte. Det kan rentav vara en fördel om Trumps polariserande agerande fortsätter att splittra amerikansk opinion. För vänstern kan detta te sig attraktivt.

Maureen Dowd skriver ilsket i New York Times om sin aversion mot dessa vänsterpolitiker som hon med rätta benämner puritaner.

Now the Democrats are once more focused on what a terrible person Trump is. Message received, many times over.

The progressives’ cry that they don’t care about the political consequences because they have a higher cause is just a purity racket.

Their mantra is like that of Ferdinand I, the Holy Roman Emperor: “Fiat iustitia, et pereat mundus.” “Let justice be done, though the world perish.”

The rest of us more imperfect beings don’t want the world to perish. And maybe justice can be done, without losing the White House, the House, chocolate, high heels, parties and fun.

(De progressivas stridsrop att de inte bryr sig om de politiska konsekvenserna eftersom de strävar efter ett högre mål är bara en puritanskt skumraskaffär. Deras slagord liknar Ferdinand den förstes: Må rättvisa skipas även om jorden går under.

Resten av oss vanliga människor vill att rättvisan ska ha sin gång utan att man förlorar presidentämbetet och representanthusmajoriteten i valet i november 2020.)

För Dowd är det viktiga att få bort Trump nästa höst.

I en annan, något mera analytisk artikel skriver Thomas B Edsall om att The Democratic Party Is Actually Three Parties, dvs att det demokratiska partiet egentligen är tre partier.

Democratic Party voters are split. Its most progressive wing, which is supportive of contentious policies on immigration, health care and other issues, is, in the context of the party’s electorate, disproportionately white. So is the party’s middle group of “somewhat liberal” voters. Its more moderate wing, which is pressing bread-and-butter concerns like jobs, taxes and a less totalizing vision of health care reform, is majority nonwhite, with almost half of its support coming from African-American and Hispanic voters.

( Den progressiva delen förespråkar radikal politik vad gäller invandring, sjukvård och andra frågor och är om man ser till partiets väljare övervägande vit. Det gäller också ”något vänster”-delen av partiet.

Den mera moderata delen fokuserar på frågor om jobb, skatter samt önskar en mindre radikal vårdpolitik. Här är majoriteten icke-vit och nästan hälften av stödet kommer från afroamerikanska eller latinamerikanska väljare.)

En hittills föga uppmärksammad demokratisk presidentkandidat är kongressledamoten Seth Moulton. På pappret ter han sig som en potentiell vinnare. Kapten i marinkåren med fyra tjänstgöringsomgångar i Irak i högst aktiv stridande tjänst och belönad med den medalj, Bronze star, som tilldelas stridande personal för ”heroiska insatser”. Examen från Harvard.

Det som jag noterade när jag tittade på det jag kuna läsa om honom var att hans bok Called to Serve: Learning to Lead in War and Peace utkommer i december 2021, dvs ett år efter nästa års presidentval och tre år före det följande.

2. Jag är övertygad om att det inom det republikanska partiet finns många som bara tänker på november 2024. Att nu ta upp striden med Donald Trump är politiskt självmord.

Tim Alberta gör i sin bok ”American Carnage”, som handlar om de senaste årens utveckling inom partiet, en jämförelse mellan två hänsynslöst maktlystna politikers agerande inför presidentvalet 2016.

Ted Cruz var beredd att med sin kniv hugga ner vem som helst av sina republikanska motståndare. Men mot sig hade han Donald Trump med ”a nuclear-tipped bazooka” (med en kärnvapenbestyckad bazooka).

Det kan tyckas vara långt till valet 2024 men amerikansk politik är en sportgren där tävlandet aldrig upphör, där mediebevakningen av kampen pågår 24/7.

Det kan vara bra att ha detta i bakhuvudet när man följer det kommandet dryga årets amerikanska politiska tvekamper.

Mitt huvudtips är fortsatt att Donald Trump blir omvald. Hans hänsynslöshet och mycket långa medieerfarenhet gör honom mycket svårbesegrad.

Den som vill förstå Trumps väg till Vita huset rekommenderas titta på något Youtube-klipp från tv- serien The Apprentice som Trump ledde i många år.

Kolla t ex här eller här.

Den som undrat över att Trump avskedar så många medarbetare får en förklaring här. Det är hans bästa gren...

Tim Alberta skriver i sin bok:

”He was a larger-than-life character, someone with whom Americans of all ages had become familiar after decades of his manipulating the media-entertrainment complex, (- - -) Even though The Apprentice was declining in viewership, its early seasons had been a blockbuster breakthrough, re-establising Trump’s household name and bolstering his image as a successful executive..”

(Han var en stor kändis, en person som amerikaner i alla åldrar hade lärt känna efter att han i decennier manipulerat medie-nöjes-komplexet. (-) Även om The Apprentice hade förlorat tittare så var de första säsongerna mycket framgångsrika och de återetablerade Trump som ett namn som alla kände till och stärkte hans image som en framgångsrik direktör.)

Som jag brukar säga, historiska perspektiv är bra instrument för att förstå det som hänt, det som händer och det som kommer att hända i politiken. Här finns ingen facit men ofta viktiga insikter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons