Annons

Vad säger den svenska debatten om sommartid?

Under strecket
Publicerad

Vykortet | Berlin, Tyskland

Jag tillbringade förra helgen i Stockholm vilket innebar att jag för första gången på länge fick uppleva övergången till sommartid på plats i Sverige. Jag var rätt förväntansfull – under de senaste åren har jag fascinerats av hur märkligt (och kraftigt!) svenskarna reagerar på tidsomställningen. Som om det vore ett riktigt, viktigt problem och inte bara lite skruvande på klockan.

När jag landade på Arlanda var det äntligen dags att få frågan besvarad: Är det bara mina uppskattningsvis 700 svenska Facebook-vänner som verkar ägna större delen av sin vakna tid åt att tänka på, skriva om och beklaga sig över tidsomställningen under åtminstone en vecka på hösten och en på våren? Eller gäller det även andra svenskar? Nu vet jag, och jag kan konstatera att detta Facebook-fenomen är lika närvarande i verkliga livet. Det hela är oerhört fascinerande!

Under mina åtta år i USA och snart två år i Tyskland har jag, helt ärligt, aldrig hört någon enda människa diskutera tidsomställningen ur ett annat perspektiv än ”glöm inte att ställa om klockan på söndag”. Inga diskussioner om effekterna på trafiksäkerheten och folkhälsan, eller huruvida detta med tidsomställningen överhuvudtaget är en rimlig börda att lägga på redan utschasade småbarnsföräldrar. I USA och i Tyskland ställer man om sina klockor och så är det bra med det.

Varför denna skillnad? Handlar det om att svenskarna har det för bra? Och därmed har tid och energi att lägga på lyxproblem som tidsomställning? Men de flesta amerikaner och tyskar har det ju också rätt bra så det kan knappast vara hela förklaringen.

Eller fungerar tidsomställningen som en form av politiskt neutral proxy för alla de verkliga utmaningar som samhället står inför (tänk integration, jämställdhet, digitalisering, höstens val, you name it) men som är för jobbiga, för verkliga eller för politiskt inkorrekta att faktiskt prata om? Eller är det ännu enklare? Är månne dessa klagande svenskar ironiska på ett sätt som jag, efter ett decennium utanför Sverige, inte längre är kapabel att förstå?

JOHANNA MÖLLERSTRÖM är professor i ekonomi vid Humboldt-universitetet och på DIW i Berlin.

johanna.mollerstrom@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons